TinTin och yttrandefriheten

På Kulturhuset i Stockholm bestämde bibliotekets konstnärlige ledare att TinTin-böckerna skulle tas bort från barnavdelningen, "eftersom bilden Tintinböcker ger av exempelvis afrikaner är afrofobisk" . Han sade också att det inte var osannolikt att även andra böcker med homofobiskt och främlingsfientligt innehåll skulle kunna tas bort från bibiliotekets hyllor.

Kulturhuset i Stockholm

Man kan ju fundera över varför man tar ett sådant beslut. Vad vill man uppnå? Att dölja och sopa under mattan att man för flera årtionden sedan hade en annan syn på människor och människors värde innebär inte att man avskaffar eller förhindrar rasism och främlingsfientlighet. Tvärtom. Hur ska man kunna debattera om och mot något som man försökt dölja? Hur ska man kunna ta ställning i olika frågor om man inte får skaffa sig information?

Vad ska bli nästa steg? Att t ex ta bort Pippi Långstrump-böckerna, t ex Pippi i Söderhavet?

Nu har tydligen beslutet, som inte är något annat än censur och ett brott mot yttrandefriheten, ändrats, efter att det mötts av en stark kritik. Den konstnärlige ledaren säger i ett pressmeddelande att "han ville han en debatt om diskrimineringsfrågor men inser nu att det är fel att plocka bort litteratur".

Det är intressant så lättvindrigt man kan ta först ett beslut och sedan ändra sig och ta ett annat, när kritiken blir för stark. Hur välgrundat är då ett beslut? Varför vågar/kan man inte stå för beslutet, trots kritik?

Ett beslut att ta bort böcker från bibliotekets hyllor anser jag kan jämställas med bokbål. I vart fall är det meningen att ge samma effekt, nämligen att människor inte ska kunna ta del av viss litteratur.

Bokbål har förekommit i flera länder. Den 10 maj 1933 brände nazisterna tusentals böcker som var skrivna av judar och av politiska motståndare. Det genomfördes som offentliga bokbål i Berlin och på andra platser. Vid slutet av 1934 hade över 5 000 boktitlar förbjudits i Tyskland.

Nazisternas bokbål 1933

År 212 f.Kr. lät Kejsar Qin Shi Huang av Kina bränna historie- och filosofiböcker.

Mellan åren 1975-1979 brände  Röda Khenererna under Pol Pot böcker vid ett flertal tillfällen i dåvarande Kampuchea (Kambodja).

Bokbål har kommit att bli en symbol för auktoritärt styre med begränsad tryckfrihet och yttrandefrihet. Heinrich Heine (1797-1856) skrev att "där man bränner böcker bränner man till slut även människor".

Nej låt oss få ha och läsa den litteratur vi vill, så att vi själv kan ta ställning i olika frågor och lära oss vad samtiden har tyckt och tänkt i dessa frågor. Kunskap ger makt!

Ha det bäst!
Ewa