Ja "munken" säger att man ska leva ett produktivt liv och jag håller med till fullo. Det som stressar mig mest är att ha för lite att göra. Jag har upplevt det vid några (tack och lov) enstaka tillfällen under mitt yrkesliv. Värre finns inte.
Än mer stressande är det att som egen företagare inte har tillräckligt att göra. När telefonen inte ringer, när posten bara innehåller reklam och fakturor. När inga nya ärenden/beställningar osv kommer in.
Men just nu är min tillvaro nästan galet produktiv, eller vad ska man säga, fylld med arbete. Trots detta känner jag en sådan harmoni och ett stor lugn. Oavsett vad som händer (och det gör det!) så löser jag varje "problem" efter hand som det uppstår. Hetsar inte upp mig, utan djupandas och går vidare.
Jag är så oerhört tacksam för att jag lagt grunden för detta genom min Mentala Träning, men inte minst är det "munken" som hjälpt mig till detta tillstånd. Jag har skaffat mig rutiner i vardagen som verkligen är till hjälp mot stress och som gör att jag, oavsett vad som händer, håller mig lugn och sansad.
Jag har ambitionen att varje morgon gå en promenad (snabb, s k Power Walk) på 2-3 km. Det tar 20-30 minuter och är väl använd tid. Efter en sådan promenad svettas jag härligt och känner att endorfinerna vaknar till liv.
Ibland, av tidsbrist, väljer jag bort morgonpromenaden. Det kan bero på att jag ska vara på en tidig förhandling, men klient möte innan, eller att jag behöver en stund på morgonen innan alla andra har kommit och innan telefonerna börjar ringa. Det känns inte riktigt bra, men samtidigt är det mitt eget, medvetna val.
Jag ger mig själv en avslappningsstund varje morgon - visserligen i bilen på vägen till jobbet - men bättre än ingenting. Då lyssnar jag till avslappnande musik på Klassisk morgon på P2, andas med magen och slappnar av. Jag uttalar också mina tre mantran - högt. Det ger mig en bra start på dagen.
Så klart finns det mycket mer att göra, för att följa "munkens" råd fullt ut. Men man måste ta en bit i taget och jag känner att jag verkligen är på gång med det.
Det jag gör nu kommer att leda till fantastiska förbättringar och möjligheter i framtiden och då måste man också försaka vissa saker. Men jag vet - min tid kommer!
Ha det bäst!
Ödla på lampa
söndag 13 oktober 2013
tisdag 8 oktober 2013
Att finna sin livsuppgift
Ni som har följt min - under senaste tiden sporadiska - blogg, vet att jag försöker följa den livsfilosofi som Robin Sharma förmedlar i sina böcker (t ex Munken som sålde sin Ferrari och Finn din livsuppgift).
Det går naturligtvis inte att förneka att en stabil ekonomisk situation gör det lättare att finna sin livsuppgift och inte minst att förverkliga sina drömmar. Som Julian Mantle säger: Jag har inte sagt att det är fult att tjäna pengar eller att tycka om vackra (och dyrbara) saker, men det får inte styra ditt liv.
Jag och Sven har nu kommit i en sådan gynnsam situation att det ger mig en reell möjlighet att uppfylla mina drömmar.
Jag har mer och mer (ju mer jag läser av Robin Sharma) insett vad som är min livsuppgift. Jag kan konstatera att jag jobbar med det som jag älskar mest av allt - juridik och advokatverksamhet. När jag 2003 blev antagen i Sveriges advokatsamfund och fick kalla mig advokat, kände jag en enorm stolthet. Jag hade på "gamla dagar" lyckats skaffa mig en ny karriär och uppfylla alla de krav som ställs för att bli advokat, t o m de, de nästan ouppnåeliga, ekonomiska.
Att skapa ett företag och en verksamhet som grundas på kompetens och gedigen erfarenhet känner jag är min livsuppgift. Naturligtvis ska det vara en advokatbyrå, eftersom jag älskar juridiken. Jag kan konstatera att Advokatbyrån Limhamnsjuristen AB är en verksamhet som för det första är specialister på hälso- och sjukvårdsjuridik. Dessutom har vi andra rättsområden där vi är riktigt bra. Och bättre ska vi bli.
Jag har haft fantastiska möten med min coach och mentor Ingrid Berner som jobbar med ledarskap och coaching i sitt företag Jobsatisfacition. Vi har dessutom haft ett par möten med mina jurister och till vår planeringsdag den 28 oktober ska hon vara en av programpunkterna. Ingrid är så fantastiskt inspirerande, och en "omgång" med henne är verkligen engergitömmande, men tankeväckande.
Under dessa möten med Ingrid i kombination med "mötena" med Robin Sharma har jag insett att det jag ska använda mina resurser till är att skapa min drömverksamhet och bereda arbete för jurister och paralegals och att skapa en optimal och välsmord organisation och som kommer vara i framkant av humanjuridiska byråer i landet.
Jag strävar inte efter att vi ska ha en massa filialer och finnas på olika orter. Inte heller att vi ska bli så stora som möjligt. För mig räcker det att finnas på samma plats som vi heter - Limhamn - och att göra oss kända för vår specialitet och att vårt namn - Limhamnsjuristen - ska vara på allas läppar av positiva skäl.
I dag är vi fyra jurister och förhoppningsvis ska vi kunna bli ytterligare ett par till. Jag väljer inte min personal och mina jurister enbart efter akademiska meriter och betyg, utan än mer efter personlighet och hur vi kan komplettera varandra. Det är jättespännande att bygga en sådan organisation och jag känner nu att jag är på god väg att uppfylla min dröm. Inte minst har jag nu resurser att verkligen satsa på företaget. En underbar känsla.
Ha det bäst!
Det går naturligtvis inte att förneka att en stabil ekonomisk situation gör det lättare att finna sin livsuppgift och inte minst att förverkliga sina drömmar. Som Julian Mantle säger: Jag har inte sagt att det är fult att tjäna pengar eller att tycka om vackra (och dyrbara) saker, men det får inte styra ditt liv.
Jag och Sven har nu kommit i en sådan gynnsam situation att det ger mig en reell möjlighet att uppfylla mina drömmar.
Jag har mer och mer (ju mer jag läser av Robin Sharma) insett vad som är min livsuppgift. Jag kan konstatera att jag jobbar med det som jag älskar mest av allt - juridik och advokatverksamhet. När jag 2003 blev antagen i Sveriges advokatsamfund och fick kalla mig advokat, kände jag en enorm stolthet. Jag hade på "gamla dagar" lyckats skaffa mig en ny karriär och uppfylla alla de krav som ställs för att bli advokat, t o m de, de nästan ouppnåeliga, ekonomiska.
Att skapa ett företag och en verksamhet som grundas på kompetens och gedigen erfarenhet känner jag är min livsuppgift. Naturligtvis ska det vara en advokatbyrå, eftersom jag älskar juridiken. Jag kan konstatera att Advokatbyrån Limhamnsjuristen AB är en verksamhet som för det första är specialister på hälso- och sjukvårdsjuridik. Dessutom har vi andra rättsområden där vi är riktigt bra. Och bättre ska vi bli.
Jag har haft fantastiska möten med min coach och mentor Ingrid Berner som jobbar med ledarskap och coaching i sitt företag Jobsatisfacition. Vi har dessutom haft ett par möten med mina jurister och till vår planeringsdag den 28 oktober ska hon vara en av programpunkterna. Ingrid är så fantastiskt inspirerande, och en "omgång" med henne är verkligen engergitömmande, men tankeväckande.
Under dessa möten med Ingrid i kombination med "mötena" med Robin Sharma har jag insett att det jag ska använda mina resurser till är att skapa min drömverksamhet och bereda arbete för jurister och paralegals och att skapa en optimal och välsmord organisation och som kommer vara i framkant av humanjuridiska byråer i landet.
Jag strävar inte efter att vi ska ha en massa filialer och finnas på olika orter. Inte heller att vi ska bli så stora som möjligt. För mig räcker det att finnas på samma plats som vi heter - Limhamn - och att göra oss kända för vår specialitet och att vårt namn - Limhamnsjuristen - ska vara på allas läppar av positiva skäl.
I dag är vi fyra jurister och förhoppningsvis ska vi kunna bli ytterligare ett par till. Jag väljer inte min personal och mina jurister enbart efter akademiska meriter och betyg, utan än mer efter personlighet och hur vi kan komplettera varandra. Det är jättespännande att bygga en sådan organisation och jag känner nu att jag är på god väg att uppfylla min dröm. Inte minst har jag nu resurser att verkligen satsa på företaget. En underbar känsla.
Ha det bäst!
tisdag 24 september 2013
Mentorsmöte
Dagens mentorsmöte blev inte alls som det var tänkt. Men så bra det blev ändå. Riktigt, riktig bra.
Min mentor är Ingrid Berner på Jobsatisfaction. Ingrid har jag känt sedan jag gick en ledarskapsutbildning (”Framtidens framgångsrika företagare”) hos Företagsakademin, som var ett EU-projekt genom Malmö Stad.
Ingrid är, precis som jag, också Ambassadör för kvinnors företagande. På kick-offen i våras träffade jag Ingrid igen. Efter mötet föddes tanken hos mig att Ingrid skulle bli min mentor.
Ingrid Berner
Sagt och gjort jag skickade ett mail till Ingrid och hon accepterade direkt. Vi började att träffas över en lunch i maj och sedan har vi haft fyra möten under året.
Förra mötet var mina tre biträdande jurister med och vi diskuterade byråns framtida inriktning och fyra rättsområden som vi ska börja focusera på. Det var meningen att dagens möte skulle bli ett uppföljningsmöte av detta. Nu blev det inte så, eftersom två av de tre blev sjuka.
Så Ingrid och jag hade ett möte för oss själv, där vi fokuserade på vilka krav jag ställer och vad jag vill att vi ska satsa på och när vi ska nå uppsatta mål. Som vanligt födde våra diskussioner mycket tankar hos mig. Vissa tankar blev bekräftade av Ingrid och jag kände mig stärkt att gå vidare med dem.
Varje företagsledare borde satsa på att ha en mentor. Det är så fantastiskt berikande. Inte minst hjälper det företagsledaren att utveckla sitt företag och att, som "munken" säger, förverkliga sina drömmar.
Ha det bäst!
Min mentor är Ingrid Berner på Jobsatisfaction. Ingrid har jag känt sedan jag gick en ledarskapsutbildning (”Framtidens framgångsrika företagare”) hos Företagsakademin, som var ett EU-projekt genom Malmö Stad.
Ingrid är, precis som jag, också Ambassadör för kvinnors företagande. På kick-offen i våras träffade jag Ingrid igen. Efter mötet föddes tanken hos mig att Ingrid skulle bli min mentor.
Ingrid BernerSagt och gjort jag skickade ett mail till Ingrid och hon accepterade direkt. Vi började att träffas över en lunch i maj och sedan har vi haft fyra möten under året.
Förra mötet var mina tre biträdande jurister med och vi diskuterade byråns framtida inriktning och fyra rättsområden som vi ska börja focusera på. Det var meningen att dagens möte skulle bli ett uppföljningsmöte av detta. Nu blev det inte så, eftersom två av de tre blev sjuka.
Så Ingrid och jag hade ett möte för oss själv, där vi fokuserade på vilka krav jag ställer och vad jag vill att vi ska satsa på och när vi ska nå uppsatta mål. Som vanligt födde våra diskussioner mycket tankar hos mig. Vissa tankar blev bekräftade av Ingrid och jag kände mig stärkt att gå vidare med dem.
Varje företagsledare borde satsa på att ha en mentor. Det är så fantastiskt berikande. Inte minst hjälper det företagsledaren att utveckla sitt företag och att, som "munken" säger, förverkliga sina drömmar.
Ha det bäst!
torsdag 19 september 2013
Den bortglömda bröllopsdagen
I dag gick vi upp tidigt - som vanligt. Jag gav mig ut på min morgonpromenad - som vanligt. Vi åt frukost och läste tidningen - som vanligt. Sedan sade vi -Hej! och var och en till sitt jobb - som vanligt!
Min dag flöt på, med personaladministration, juridik, klientsamtal, polisförhör, klientbesök m m - som vanligt.
Så kom det ett SMS från äldsta dottern. Grattis på bröllopsdagen!
Hon var brudnäbb på vårt bröllop för 32 år sedan.
Varken jag eller maken kom ihåg att i dag - den 19 september - för 32 år sedan gifte vi oss. Tur att brudnäbben kom ihåg det.
Jag kastade mig på telefonen:
- Har du ätit?
- Ja, men bara lite.
- Vet du vad det är för dag idag?
- Jisses det är ju den 19:e!
Så bestämde vi att jag skulle åka till Malmborg och botanisera i delikatessdisken.
Det blev ganska bra till sist, men improviserat :)
... men gott!
Räkmacka
Andra halvan av lyxlandgången, samt tre halva "danske smörrebröd"
Min dag flöt på, med personaladministration, juridik, klientsamtal, polisförhör, klientbesök m m - som vanligt.
Så kom det ett SMS från äldsta dottern. Grattis på bröllopsdagen!
Hon var brudnäbb på vårt bröllop för 32 år sedan.
Varken jag eller maken kom ihåg att i dag - den 19 september - för 32 år sedan gifte vi oss. Tur att brudnäbben kom ihåg det.
Jag kastade mig på telefonen:
- Har du ätit?
- Ja, men bara lite.
- Vet du vad det är för dag idag?
- Jisses det är ju den 19:e!
Så bestämde vi att jag skulle åka till Malmborg och botanisera i delikatessdisken.
Det blev ganska bra till sist, men improviserat :)
... men gott!
Räkmacka
Lax och räkor (= ½ lyxlandgång)
Andra halvan av lyxlandgången, samt tre halva "danske smörrebröd"
Avslutning med lite ost och druvor.
När jag kom hem hade maken plockat rosor i trädgården (tur att inte allt regnat bort) och det blev en trevlig bröllopsdagskväll, trots att vi båda glömt bort vad den 19 september var för dag.
Så härligt det är att ha andningshål och kunna vara flexibel!
Ha det bäst!
Ewa
tisdag 17 september 2013
Tiden rusar iväg
Jag hade ambitionen att blogga varje dag, att promenera varje dag, att träna minst tre dagar i veckan, att ge mig själv mer egentid även mitt på dagen osv.
Det är 9 dagar sedan jag bloggade senast, promenerat har jag gjort några dagar i veckan, träningen på Form & Figur har inte kommit igång än, någon tid för reflektion/meditation på dagen har det inte blivit osv.
Varför?
Det är för mycket att göra på jobbet och mycket turbulens dessutom, helt enkelt. Ingen ursäkt, men en förklaring.
... Men ... jag har följt "munkens" råd i så mycket annat.
Jag är bättre på att planera.
Jag unnar mig att reflektera oftare.
Jag uttalar min mantran (och har nytta av det).
När det behövs ... djupandas jag och går vidare.
Jag läser "min munk" ... Finn din livsuppgift.
Jag lyssnar på lite annorlunda musik än jag brukar göra.
Jag försöker tänka på att inte släppa in ogräs i min trädgård (ni som läst "munken" vet vad jag menar).
Detta har givit effekt;
Jag känner mig mer harmonisk.
Jag vågar satsa.
Jag känner mig starkare och tålmodigare.
Jag känner tillförsikt inför framtiden.
Jag känner att jag fixar arbetsanhopningen och turbulensen.
Så jag är på gång ... och som "munken" säger: Du kan inte förändra ditt liv på en dag!
Låt det ta tid! Låt det komma till dig!
Så vänta bara ... snart kommer även det andra; träningen, den dagliga bloggningen, dagliga promenader, meditationen osv.
Häng kvar! Jag lovar att återkomma med bloggen oftare :)
Ha det bäst!
Ewa
Det är 9 dagar sedan jag bloggade senast, promenerat har jag gjort några dagar i veckan, träningen på Form & Figur har inte kommit igång än, någon tid för reflektion/meditation på dagen har det inte blivit osv.
Varför?
Det är för mycket att göra på jobbet och mycket turbulens dessutom, helt enkelt. Ingen ursäkt, men en förklaring.
... Men ... jag har följt "munkens" råd i så mycket annat.
Jag är bättre på att planera.
Jag unnar mig att reflektera oftare.
Jag uttalar min mantran (och har nytta av det).
När det behövs ... djupandas jag och går vidare.
Jag läser "min munk" ... Finn din livsuppgift.
Jag lyssnar på lite annorlunda musik än jag brukar göra.
Jag försöker tänka på att inte släppa in ogräs i min trädgård (ni som läst "munken" vet vad jag menar).
Detta har givit effekt;
Jag känner mig mer harmonisk.
Jag vågar satsa.
Jag känner mig starkare och tålmodigare.
Jag känner tillförsikt inför framtiden.
Jag känner att jag fixar arbetsanhopningen och turbulensen.
Så jag är på gång ... och som "munken" säger: Du kan inte förändra ditt liv på en dag!
Låt det ta tid! Låt det komma till dig!
Så vänta bara ... snart kommer även det andra; träningen, den dagliga bloggningen, dagliga promenader, meditationen osv.
Häng kvar! Jag lovar att återkomma med bloggen oftare :)
Ha det bäst!
Ewa
söndag 8 september 2013
Avkoppling och njutning - och funderingar om framtiden
Denna helg har vi varit på vårt paradis här i Sverige (vi har ju många paradis runt om i världen), nämligen på Ivö vid Kristianstad.
I fredags när vi skulle packa och köra iväg, packade jag också mina gympaskor med ambitionen att jag skulle promenera en gång om dagen. Jag promenerar ju helst på morgonen, särskilt när det är varmt, så ambitionen var att promenera både lördag- och söndagmorgon.
Förmodligen hade jag sömnbehov för på lördagen vaknade jag strax efter åtta. En promenad på ca 3 km tar ca 30 minuter. Vår bastu på Ivö är öppen mellan 7 och 9 och det var bara att konstatera att jag inte skulle hinna både promenaden och bastun. Jag valde bastun.
Att komma ner till badbryggan en härlig morgon, när solen lyser och sjön ligger stilla är så underbart, och något som jag inte vill gå miste om.
Att få njuta morgonbadet och bastun är en av de saker som jag uppskattar mest med vår vistelse på Ivö. Därför valde jag morgonbadet, framför morgonpromenaden. Ett helt medvetet och övervägt beslut. Dessutom njöt jag fullt ut av morgonbadet och den därpå följande frukosten i solen med maken.
En del av lördagen ägnade vi åt att riva sommartältet ...
... och sätta upp soltaket (som en sluss både mot regn och sol) i stället.
Det har varit en härlig och avkopplande helg. Sådan som man behöver för att ladda batterierna och orka med en ny, intensiv, arbetsvecka.
Det har varit mycket diskussioner under helgen med våra husvagnsvänner om när man tänker gå i pension och hur man tänker kring pensionen. Jag (och Sven) var nog de enda som kände att vi vill arbeta efter 65 år. Sven blir ju 67 år i år och har inte trappat ner på något sätt. Själv blir jag 60 år nästa år och har inte, som det känns idag, någon tanke på att gå i pension vid 65 år. Tvärtom känns det som att jag skulle vilja jobba till minst 70 år, om jag får ha den mentala förmågan i behåll.
Jag startade ju en ny karriär (som egen företagare och innehavare av en juristbyrå) 2006, när jag var 52 år, och blev advokat fyra år senare, 2010, då jag var 56 år. Därför känns det som att jag gärna vill fortsätta i mitt "nya yrke" ett antal år. Drar jag mig tillbaka vid 70-års ålder har jag i vart fall varit verksam advokat i 14 år.
Detta är planeringen, sedan får vi se vad livet har i beräkning för mig.
Ha det bäst!
Ewa
I fredags när vi skulle packa och köra iväg, packade jag också mina gympaskor med ambitionen att jag skulle promenera en gång om dagen. Jag promenerar ju helst på morgonen, särskilt när det är varmt, så ambitionen var att promenera både lördag- och söndagmorgon.
Förmodligen hade jag sömnbehov för på lördagen vaknade jag strax efter åtta. En promenad på ca 3 km tar ca 30 minuter. Vår bastu på Ivö är öppen mellan 7 och 9 och det var bara att konstatera att jag inte skulle hinna både promenaden och bastun. Jag valde bastun.
Att komma ner till badbryggan en härlig morgon, när solen lyser och sjön ligger stilla är så underbart, och något som jag inte vill gå miste om.
Att få njuta morgonbadet och bastun är en av de saker som jag uppskattar mest med vår vistelse på Ivö. Därför valde jag morgonbadet, framför morgonpromenaden. Ett helt medvetet och övervägt beslut. Dessutom njöt jag fullt ut av morgonbadet och den därpå följande frukosten i solen med maken.
En del av lördagen ägnade vi åt att riva sommartältet ...
... och sätta upp soltaket (som en sluss både mot regn och sol) i stället.
Det har varit en härlig och avkopplande helg. Sådan som man behöver för att ladda batterierna och orka med en ny, intensiv, arbetsvecka.
Det har varit mycket diskussioner under helgen med våra husvagnsvänner om när man tänker gå i pension och hur man tänker kring pensionen. Jag (och Sven) var nog de enda som kände att vi vill arbeta efter 65 år. Sven blir ju 67 år i år och har inte trappat ner på något sätt. Själv blir jag 60 år nästa år och har inte, som det känns idag, någon tanke på att gå i pension vid 65 år. Tvärtom känns det som att jag skulle vilja jobba till minst 70 år, om jag får ha den mentala förmågan i behåll.
Jag startade ju en ny karriär (som egen företagare och innehavare av en juristbyrå) 2006, när jag var 52 år, och blev advokat fyra år senare, 2010, då jag var 56 år. Därför känns det som att jag gärna vill fortsätta i mitt "nya yrke" ett antal år. Drar jag mig tillbaka vid 70-års ålder har jag i vart fall varit verksam advokat i 14 år.
Detta är planeringen, sedan får vi se vad livet har i beräkning för mig.
Ha det bäst!
Ewa
torsdag 5 september 2013
Våga möta dina rädslor - ett sätt att ha kontroll
Jag hade en diskussion med min klient idag om hur man hanterar sina rädslor, att man ska våra se sina rädslor och därmed hitta verktyg att också övervinna dem. Denna diskussion förde vi helt förutsättningslöst utifrån våra egna erfarenheter och känslor. Ingen av oss refererade till någon särskild filosof.
I går började jag läsa Robin Sharmas bok "Finn din livsuppgift".
På tåget hem från Stockholm till Malmö fortsatte jag läsningen och kom till sida 37, där koncernchefen träffar en märklig person i en scharlakansröd mantel (Julian Mantle). Munken talar där om att man "modigt ska möta sin rädsla, så att man ska kunna låta sin storhet lysa".
Det blev en Aha-upplevelse hur kunde jag hamna just där när jag och klienten precis haft just den diskussionen? Det kändes som att det fanns en mening med detta slumpartade sammanträffande. Än en gång har "munken" gripit tag om och uttryckt just det som jag själv tänker. Så rätt han har "munken".
Ha det bäst!
Ewa
tisdag 3 september 2013
Planeringen som sprack
Jag kan ha hur goda föresatser som helst, men när det kommer till kritan och det behövs för klientarbetet så låter jag mina egna personliga behov stå tillbaka. I dag blev det så.
Dagen startade bra. Jag tog min morgonpromenad, drack min chockladshake, kom till jobbet och pratade med en anställd som är sjukskriven. Morgonen fortsatte med fokuserat arbete och sedan var det dags att åka på en förhandling.
Tillbaka till kontoret igen, tidigare än beräknat, och jag fick tid till ytterligare arbete som jag inte hade räknat med att hinna.
På eftermiddagen ett besök (en bouppteckning med tre dödsbodelägare som inte var riktigt överens). Men jag djupandades några gånger innan mötet och det gick mycket bra. Jag kände mig verkligen nöjd över att de tre skiljdes, kanske inte som vänner, men ganska överens och de stod till och med och samspråkade utanför.
Så var allt gott och väl, sedan började de där sakerna som "munken" säger att man ska akta sig för, pocka på uppmärksamheten. Saker man gör och som egentligen tar allt för mycket tid av annat som är viktigare. Efteråt vet man knapp vad man gjort och varför, och tiden rinner iväg.
Varför händer detta? Jo - jag vet. Man tappar fokus och man släpper på självdisciplinen. Hur det nu var så hade jag två saker kvar att göra innan jag skulle gå hem. Två telefonsamtal som skulle ringas. Jag började med nummer ett. Det resulterade i min spräckta planering!
Jag hade lite dåligt samvete för klientens skulle, men han var - som vanligt - snäll och trevlig, men bad mig att "snälla" göra det där jag hade lovat. Så jag lovade att skriva de två breven och skicka innan jag gick hem. Efter samtalet samlade jag mitt fokus på uppgiften och skrivandet gick som en dans. Kopior mailades till klienten, som blev mycket nöjd.
Men ... Nu hade tiden gått. Samtal nummer två hann jag inte med. Jag skulle gått kl 18 och gått och tränat. Klockan blev istället 19.15 och jag begav mig hem istället (för att inte resten av kvällens planering skulle spricka).
Kan man tolka detta som "munkens" uttryck för att man ska tjäna andra människor utan själviska motiv? Jag kanske är det just så. Jag går förvisso mot min egen planering och låter andra "stjäla" min tid, men samtidigt säger "munken": Det ädlast du kan göra är att ge till andra!
Och så ger det så mycket tillbaka, när klienterna uttrycker tacksamhet över det man gör. När man känner att tacksamheten verkligen är äkta och ärligt menad. Då känns det ändå som att det var värt att ge en del av sin egen tid.
Nu fick jag också ett SMS med meddelande om att mina beställda Robin Sharma böcker har kommit. Som jag längtar efter att få börja läsa dem alla och att kunna "klottra" i mina böcker. För Robin Sharmas författarskap är inte som andras. Hans böcker är som gjorda för att skriva noteringar och egna tankar i!
Ha det bäst!
Ewa
Dagen startade bra. Jag tog min morgonpromenad, drack min chockladshake, kom till jobbet och pratade med en anställd som är sjukskriven. Morgonen fortsatte med fokuserat arbete och sedan var det dags att åka på en förhandling.
Tillbaka till kontoret igen, tidigare än beräknat, och jag fick tid till ytterligare arbete som jag inte hade räknat med att hinna.
På eftermiddagen ett besök (en bouppteckning med tre dödsbodelägare som inte var riktigt överens). Men jag djupandades några gånger innan mötet och det gick mycket bra. Jag kände mig verkligen nöjd över att de tre skiljdes, kanske inte som vänner, men ganska överens och de stod till och med och samspråkade utanför.
Så var allt gott och väl, sedan började de där sakerna som "munken" säger att man ska akta sig för, pocka på uppmärksamheten. Saker man gör och som egentligen tar allt för mycket tid av annat som är viktigare. Efteråt vet man knapp vad man gjort och varför, och tiden rinner iväg.
Varför händer detta? Jo - jag vet. Man tappar fokus och man släpper på självdisciplinen. Hur det nu var så hade jag två saker kvar att göra innan jag skulle gå hem. Två telefonsamtal som skulle ringas. Jag började med nummer ett. Det resulterade i min spräckta planering!
Jag hade lite dåligt samvete för klientens skulle, men han var - som vanligt - snäll och trevlig, men bad mig att "snälla" göra det där jag hade lovat. Så jag lovade att skriva de två breven och skicka innan jag gick hem. Efter samtalet samlade jag mitt fokus på uppgiften och skrivandet gick som en dans. Kopior mailades till klienten, som blev mycket nöjd.
Men ... Nu hade tiden gått. Samtal nummer två hann jag inte med. Jag skulle gått kl 18 och gått och tränat. Klockan blev istället 19.15 och jag begav mig hem istället (för att inte resten av kvällens planering skulle spricka).
Kan man tolka detta som "munkens" uttryck för att man ska tjäna andra människor utan själviska motiv? Jag kanske är det just så. Jag går förvisso mot min egen planering och låter andra "stjäla" min tid, men samtidigt säger "munken": Det ädlast du kan göra är att ge till andra!
Och så ger det så mycket tillbaka, när klienterna uttrycker tacksamhet över det man gör. När man känner att tacksamheten verkligen är äkta och ärligt menad. Då känns det ändå som att det var värt att ge en del av sin egen tid.
Nu fick jag också ett SMS med meddelande om att mina beställda Robin Sharma böcker har kommit. Som jag längtar efter att få börja läsa dem alla och att kunna "klottra" i mina böcker. För Robin Sharmas författarskap är inte som andras. Hans böcker är som gjorda för att skriva noteringar och egna tankar i!
Ha det bäst!
Ewa
måndag 2 september 2013
Munken som sålde sin Ferrari - igen
Ja så var det då ett tag sedan jag bloggade. Närmare bestämt har jag inte bloggat på hela semester (nästan tre veckor). Jag kände helt enkelt inte någon inspiration för det just då. Det fanns så mycket annat som pockade på; t ex de underbara ljumma kvällarna som vi njöt av fullt ut.
Något annat som jag ägnade mig åt var att läsa färdig boken Munken som sålde sin Ferrari.
Den gav upphov till många tankar och funderingar. Det är inte en bok som man bara sträckläser, utan jag tycker att det krävs att man emellanåt lägger den åt sidan för egna reflektioner. Boken hade jag lånat av en kollega, men nu har jag köpt ett eget exemplar. För visst ska jag läsa den igen. Den och de andra böckerna av Robin Sharma. Jag längtar redan efter att få mer av Robin Sharmas visdom.
Du kan se Robin Sharma på You Tube
Så mycket kände jag igen och där jag faktiskt redan, på mitt eget sätt, följer "munkens" rekommendationer. Men annat bestämde jag mig för att göra. Allt håller man kanske inte med om, men boken är verkligen en inspirationskälla.
Jag funderade över både mitt privatliv och mitt yrkesliv och inte minst hur jag är och agerar som ledare och chef. Därför känns det också spännande att det finns en bok av Robin Sharma som heter "Ledaren utan titel"
Helt i linje med mina nya föresatser satte jag mig i går, söndag och planerade min vecka och inte minst min första arbetsdag efter semestern. Jag har väl försökt planera min tid tidigare, men denna gång gick det bättre och inte minst; Jag lyckades hålla min tidsplan bättre.
Nu har jag reflekterat över min dag, vad var bra och vad kunde göras bättre? Bloggandet är ju också en del av denna reflektion. Dessutom har jag planerat för morgondagen. Om "munken" och hur jag tagit till mig av hans råd kommer ni säkert att kunna läsa mer i min blogg.
Ha det bäst!
Ewa
Något annat som jag ägnade mig åt var att läsa färdig boken Munken som sålde sin Ferrari.
Den gav upphov till många tankar och funderingar. Det är inte en bok som man bara sträckläser, utan jag tycker att det krävs att man emellanåt lägger den åt sidan för egna reflektioner. Boken hade jag lånat av en kollega, men nu har jag köpt ett eget exemplar. För visst ska jag läsa den igen. Den och de andra böckerna av Robin Sharma. Jag längtar redan efter att få mer av Robin Sharmas visdom.
Du kan se Robin Sharma på You Tube
Så mycket kände jag igen och där jag faktiskt redan, på mitt eget sätt, följer "munkens" rekommendationer. Men annat bestämde jag mig för att göra. Allt håller man kanske inte med om, men boken är verkligen en inspirationskälla.
Jag funderade över både mitt privatliv och mitt yrkesliv och inte minst hur jag är och agerar som ledare och chef. Därför känns det också spännande att det finns en bok av Robin Sharma som heter "Ledaren utan titel"
Helt i linje med mina nya föresatser satte jag mig i går, söndag och planerade min vecka och inte minst min första arbetsdag efter semestern. Jag har väl försökt planera min tid tidigare, men denna gång gick det bättre och inte minst; Jag lyckades hålla min tidsplan bättre.
Nu har jag reflekterat över min dag, vad var bra och vad kunde göras bättre? Bloggandet är ju också en del av denna reflektion. Dessutom har jag planerat för morgondagen. Om "munken" och hur jag tagit till mig av hans råd kommer ni säkert att kunna läsa mer i min blogg.
Ha det bäst!
Ewa
torsdag 8 augusti 2013
Tid är en bristvara
Jag konstaterar att jag inte bloggat på nästan två veckor. Dels beror det på arbete, dels på att vi ägnat fritiden åt det käraste vi har - barn och barnbarn.
När det gäller arbetet har jag tillbringat sex av tio arbetsdagar i hovrätten. Det innebär att jag ska hinna med samma saker på två dagar i veckan som jag annars gör på fem dagar. En omöjlig ekvation.
Normalt hade jag tagit helgerna till hjälp för att jobba ifatt, men vi har tillbringat två helger på Ivö i vår husvagn. En helg åkte vi faktiskt upp redan på torsdagen (tog fredagen ledig) och åkte hem måndag morgon. Då firade vår camping 50 år och dotter med familj var där med oss. Dessutom hade vi goda vänner på besök på lördagen. Det var ett fullspäckat program;
Gemensam frukost på stranden,
med Melodikryss
Hoppborg och ansiktsmålning för barnen
Devon i badtagen
Ett glas vin i solnedgången på båtbryggan
När det gäller arbetet har jag tillbringat sex av tio arbetsdagar i hovrätten. Det innebär att jag ska hinna med samma saker på två dagar i veckan som jag annars gör på fem dagar. En omöjlig ekvation.
Normalt hade jag tagit helgerna till hjälp för att jobba ifatt, men vi har tillbringat två helger på Ivö i vår husvagn. En helg åkte vi faktiskt upp redan på torsdagen (tog fredagen ledig) och åkte hem måndag morgon. Då firade vår camping 50 år och dotter med familj var där med oss. Dessutom hade vi goda vänner på besök på lördagen. Det var ett fullspäckat program;
Gemensam frukost på stranden, 
Hoppborg och ansiktsmålning för barnen
Vinprovning för de vuxna Tipsrunda för stora och små
Ja det var verkligen en intensiv, rolig och fullspäckad jubileumshelg. På söndagen åkte barn och barnbarn hem och vi fick några timmars avkoppling.
Helgen därpå var det vår tur att ställa upp med vår ideella insats, nämligen att städa de gemensamma toaletterna och duscharna. Denna syssla delas av alla oss som ligger på säsongsplats.
Den helgen var det också det s k Slalomtricket på campingen. Ett årligt återkommande arrangemang, med vattenskidtävling för alla från 0-100.
Nu var det sonen men familj som gästade oss och som vi delade husvagns- och sängplats med.
Devon i badtagen
Winston och pappa
Andreas hade inte åkt vattenskidor på 2 år,
men han kom 3:a i slalomcupen. Bra jobbat.
Även denna söndagen kunde vi koppla av och njuta några timmar, när gänget hade åkt hem. Njuta och längta till nästa gång vi ska umgås och ha trevligt.
Vår härliga "båthamn" på Söndremark camping
Ett glas vin i solnedgången på båtbryggan
Denna behöver väl ingen kommentar.
Så just nu och ytterligare fem dagar kan jag konstatera att tid är en bristvara, men samtidigt ska man också ge sig tid att njuta av tillvaron. På något underligt sätt hinner man ändå med vad man ska. Eller rättare sagt, kanske just för att man njuter så blir man effektivare när man jobbar. Det kallar jag Livsbalans!
Ha det bäst!
Ewa
söndag 28 juli 2013
Munken som sålde sin Ferrari
Vi, maken och jag, tog en långledig helg, dvs att vi åkte upp till vår husvagn redan på torsdagen och tog fredagen ledigt samt att vi inte åker upp förrän i morgon bitti (måndag). Det blir en riktigt långledig helg. Himla skillnad mot att komma upp på fredagen och åka hem på söndagen.
Vi har haft en underbar helg i vår husvagn, med besök av dotter med familj och av goda vänner (även om det sistnämnda bara var över dagen).
Vår camping hade 50-årsjubileum och det var firande i dagarna tre, ja visserligen vilodag på söndagen men ändå.
I dag vinkade vi av dotter, svärson och barnbarn och sedan lade sig lugnet (och saknaden). Vi fick en härlig avkopplande stund i solen, skönt avslutningsbad, en härlig grillstund (grillad lax á la Australien) och en underbar bryggkväll med trevligt umgänge.
Nu ska vi packa ihop och förbereda för avfärd tidigt i morgon.
Under helgen har jag börjat läsa boken "Munken som sålde sin Ferrari". Trots att jag bara läst till sidan 54 av 204 så känner jag igen mig i så mycket, och ändå finns det så mycket mer att lära och ta till sig. Redan nu kan jag konstatera att det är en underbar bok.
Ha det bäst!
Ewa
Vi har haft en underbar helg i vår husvagn, med besök av dotter med familj och av goda vänner (även om det sistnämnda bara var över dagen).
Vår camping hade 50-årsjubileum och det var firande i dagarna tre, ja visserligen vilodag på söndagen men ändå.
I dag vinkade vi av dotter, svärson och barnbarn och sedan lade sig lugnet (och saknaden). Vi fick en härlig avkopplande stund i solen, skönt avslutningsbad, en härlig grillstund (grillad lax á la Australien) och en underbar bryggkväll med trevligt umgänge.
Nu ska vi packa ihop och förbereda för avfärd tidigt i morgon.
Under helgen har jag börjat läsa boken "Munken som sålde sin Ferrari". Trots att jag bara läst till sidan 54 av 204 så känner jag igen mig i så mycket, och ändå finns det så mycket mer att lära och ta till sig. Redan nu kan jag konstatera att det är en underbar bok.
Ha det bäst!
Ewa
onsdag 24 juli 2013
Underbar träning
Jag kan inte nog lovprisa min nya träning. Ursäkta om jag blir tjatig. Men om ni inte provat cirkelträning med kombinationen styrka/puls, så gör det!
Jag har älskat att styrketräna tidigare. Ensamvarg som jag är så kan man köra sig eget race. Med cirkelträningen är det samma sak. Man kör sitt eget race, men är ändå styrd av lamporna (grönt för träning och rött för vila/byte station).
Det ger en sådan kick när man varvar styrka och pulsträning. Vill man så kan man så klart köra dubbelt på varje station, men det ska inte vara nödvändigt. 28 minuters träning ska räcka. Jag kan verkligen intyga att man är mer slut efter 28 minuter cirkelträning än efter 1 timme enbart styrka.
I dag fick jag också en genomgång av instruktören Kicki av träning med s k pilates-/balansbollar.
Det var en ny och häftig upplevelse för mig och verkligen bra balansövningar. Riktigt skönt att köra detta efter cirkelträningen.
Sedan blev det semifinal i fotbolls EM. Tyvärr gick inte bollen Sveriges väg i kväll och Tyskland vann med 1-0. Nu får Sverige, istället för att spela fina, spela om bronsplatsen antingen mot Danmark eller Norge.
Ha det bäst!
Ewa
Jag har älskat att styrketräna tidigare. Ensamvarg som jag är så kan man köra sig eget race. Med cirkelträningen är det samma sak. Man kör sitt eget race, men är ändå styrd av lamporna (grönt för träning och rött för vila/byte station).
Det ger en sådan kick när man varvar styrka och pulsträning. Vill man så kan man så klart köra dubbelt på varje station, men det ska inte vara nödvändigt. 28 minuters träning ska räcka. Jag kan verkligen intyga att man är mer slut efter 28 minuter cirkelträning än efter 1 timme enbart styrka.
I dag fick jag också en genomgång av instruktören Kicki av träning med s k pilates-/balansbollar.
Det var en ny och häftig upplevelse för mig och verkligen bra balansövningar. Riktigt skönt att köra detta efter cirkelträningen.
Efter bollträningen körde jag, tillsammans med instruktören Kicki även ett stretchingpass. Sedan kändes det verkligen bra och att man hade gjort en riktigt bra insats.
Sedan när jag kom hem cyklade Sven och jag och tog ett kvällsdopp i Öresund. En härlig vindstilla kväll med utsikt över Öresundsbron.
Sedan blev det semifinal i fotbolls EM. Tyvärr gick inte bollen Sveriges väg i kväll och Tyskland vann med 1-0. Nu får Sverige, istället för att spela fina, spela om bronsplatsen antingen mot Danmark eller Norge.
Ha det bäst!
Ewa
tisdag 23 juli 2013
En dag att vara nöjd med
I dag har det verkligen varit en dag att vara nöjd med.
I motsats till i går så vaknade jag "vanlig" tid (05.15) till klockradion som startade med musik från Rix FM. Jag började dagen med en skön morgonpromenad i snabbt takt.
Det blev tre kilometer på 28 minuter och jag brände 223 kalorier.
Det blev en bra arbetsdag. Jag fick undan en hel del på skrivbordet, ringde flera samtal och fick skrivet lite yttranden mm. Det kändes verkligen effektivt.
En av mina biträdande jurister fyllde 45 år i dag. Naturligtvis blev det gratulationer och firande av henne också under dagen.
En bukett med 45 rosor och brudslöja fick hon och ett vackert halssmycke. Till eftermiddagsfikat blev det glas och fruktsallad. Mycket uppskattat!
Jag hade planerat in ett träningspass på kvällen så det blev att jag satt kvar och jobbade en stund, men till skillnad från i vanliga fall så var det planerat.
Så avslutades arbetsdagen med ett härligt Mage/Rygg-pass på Form och Figur i Limhamn.
De 28 minuterna tog verkligen musten ur en, men övningar bara för att stärka mage och rygg. De passen kommer jag helt klart att fortsätta med. Vem vill inte ha en platt mage och starka mag- och ryggmuskler?
Jag är verkligen riktigt nöjd med min träningsinsats idag. Vet inte hur många kalorier jag kan har förbrukat på Mage/rygg-passet, men det kan väl vara 160 - 200. Nästa gång ska jag kompinera med ett cirkelträningspass innan. Då lär det bli ca 300 kalorier som förbrukas.
Ha det bäst!
Ewa
I motsats till i går så vaknade jag "vanlig" tid (05.15) till klockradion som startade med musik från Rix FM. Jag började dagen med en skön morgonpromenad i snabbt takt.
Det blev tre kilometer på 28 minuter och jag brände 223 kalorier.
Det blev en bra arbetsdag. Jag fick undan en hel del på skrivbordet, ringde flera samtal och fick skrivet lite yttranden mm. Det kändes verkligen effektivt.
En av mina biträdande jurister fyllde 45 år i dag. Naturligtvis blev det gratulationer och firande av henne också under dagen.
En bukett med 45 rosor och brudslöja fick hon och ett vackert halssmycke. Till eftermiddagsfikat blev det glas och fruktsallad. Mycket uppskattat!
Jag hade planerat in ett träningspass på kvällen så det blev att jag satt kvar och jobbade en stund, men till skillnad från i vanliga fall så var det planerat.
Så avslutades arbetsdagen med ett härligt Mage/Rygg-pass på Form och Figur i Limhamn.
De 28 minuterna tog verkligen musten ur en, men övningar bara för att stärka mage och rygg. De passen kommer jag helt klart att fortsätta med. Vem vill inte ha en platt mage och starka mag- och ryggmuskler?
Jag är verkligen riktigt nöjd med min träningsinsats idag. Vet inte hur många kalorier jag kan har förbrukat på Mage/rygg-passet, men det kan väl vara 160 - 200. Nästa gång ska jag kompinera med ett cirkelträningspass innan. Då lär det bli ca 300 kalorier som förbrukas.
Ha det bäst!
Ewa
måndag 22 juli 2013
Vilken dag!
Vissa dagar är det precis som att inget går din väg. Denna dagen började på det sättet.
Egentligen började det redan i går, när en säkring gick (och delar av huset slocknade). Det visade sig vara kortslutning i microugnen.
Klockradion gick på just den säkringen och när det var dags att lägga sig ställde jag in tid och alarm igen. Dock glömde jag att ställa klockan på ringning ....
Vi brukar stiga upp 05.15, eftersom jag då har gott om tid för min morgonpromenad. I dag vaknade maken kl 06.05 - försovigt oss p g a mitt slarv med klockan alltså. Det blev att skippa morgonpromenaden.
Ja så var det micron. En sådan behöver vi så klart och vi skulle plocka ut den gamla, bl a för att kolla om det var ugnen eller strömmatningen som fallerade. Så en del av morgonen gick åt till det.
Sedan skulle jag fixa något på datorn. Den var emellertid så slö att jag gav upp och stängde ner igen.
Så var det dags för frukost. Jag intar ju VLCD-drycker/soppor och på morgonen är det chokladdryck som gäller. Skulle skaka ihop en sådan (vatten + påse med pulver) och glömde sluta till shakern = chokladdryck överallt där den inte skulle vara. Avtorkning!
Eftersom micron var trasig fick jag värma drycken på spisen. Sedan var det dags att "krydda" med kanel och kardemumma. När det var klart tappade jag glasburken med kardemumma i stengolvet. Sopade ihop kardemumma och glasskärvor!
Sedan intog jag förvisso frukosten ute på altanen (det var 20 grader varmt redan).
Påklädning. Kom på att blusen jag skulle ha hade tappat en specialknapp i tvätten. Knappen hittade jag och lade på ett säkert ställe. Så säkert att jag nu inte hittade knappen. Fick sätta i ett pärlörhänge där knappen skulle varit.
Nu var klockan över åtta och dags att bege sig till kontoret. Förberedde för enhetsmöte och sedan var det dags för lönekörning (vi har brytdag kring den 21:e i månaden). Ingegerd, som normalt fixar våra löner, har semester så det blev Diana och jag som med gemensamma krafter, läsande av handböcker, trixande och trasslande, till slut lyckades med detta. Men då hade utskrifterna krånglat och mycket mer innan resultatet blev det önskade.
Jag skulle ägna dagen åt förberedelser inför en hovrättsförhandling, men det blev akuta telefonsamtal, några yttranden som skulle finslipas mm och plötsligt hade hela dagen gått.
Maken ringde. Det fanns inte längre vitvaror i aluminium. Snabba beslut. Ta en svart ugn i stället.
Nåväl - jag hade planerat in ett träningspass på Form och Figur. Det skulle jag väl i alla fall hinna med. Icke! Kom på att en av medarbetarna fyller år och att en present måste fixas. Så istället för träning blev det en tur till Emporia. Blev mycket nöjd med inköpet och hoppas att mottagaren blir det samma.
Hemma strax efter 20 och då fick jag belöningen. Den nya microugnen var på plats och nu ställde jag in klockan och bekantade mig med nyförvärvet.
Soppan blandades tryggt och säkert med tätslutande lock, värmdes i ugnen, kryddades och avåts som vanligt framför TV:n.
En galen dag var slut och det återstod bara lite jobb i soffan (rättning av tester för mina EU/EES-läkare som jag föreläste för i maj/juni). Alla godkända!
Undrar hur morgondagen blir.
Ha det bäst!
Ewa
Egentligen började det redan i går, när en säkring gick (och delar av huset slocknade). Det visade sig vara kortslutning i microugnen.
Klockradion gick på just den säkringen och när det var dags att lägga sig ställde jag in tid och alarm igen. Dock glömde jag att ställa klockan på ringning ....
Vi brukar stiga upp 05.15, eftersom jag då har gott om tid för min morgonpromenad. I dag vaknade maken kl 06.05 - försovigt oss p g a mitt slarv med klockan alltså. Det blev att skippa morgonpromenaden.
Ja så var det micron. En sådan behöver vi så klart och vi skulle plocka ut den gamla, bl a för att kolla om det var ugnen eller strömmatningen som fallerade. Så en del av morgonen gick åt till det.
Sedan skulle jag fixa något på datorn. Den var emellertid så slö att jag gav upp och stängde ner igen.
Så var det dags för frukost. Jag intar ju VLCD-drycker/soppor och på morgonen är det chokladdryck som gäller. Skulle skaka ihop en sådan (vatten + påse med pulver) och glömde sluta till shakern = chokladdryck överallt där den inte skulle vara. Avtorkning!
Eftersom micron var trasig fick jag värma drycken på spisen. Sedan var det dags att "krydda" med kanel och kardemumma. När det var klart tappade jag glasburken med kardemumma i stengolvet. Sopade ihop kardemumma och glasskärvor!
Sedan intog jag förvisso frukosten ute på altanen (det var 20 grader varmt redan).
Påklädning. Kom på att blusen jag skulle ha hade tappat en specialknapp i tvätten. Knappen hittade jag och lade på ett säkert ställe. Så säkert att jag nu inte hittade knappen. Fick sätta i ett pärlörhänge där knappen skulle varit.
Nu var klockan över åtta och dags att bege sig till kontoret. Förberedde för enhetsmöte och sedan var det dags för lönekörning (vi har brytdag kring den 21:e i månaden). Ingegerd, som normalt fixar våra löner, har semester så det blev Diana och jag som med gemensamma krafter, läsande av handböcker, trixande och trasslande, till slut lyckades med detta. Men då hade utskrifterna krånglat och mycket mer innan resultatet blev det önskade.
Jag skulle ägna dagen åt förberedelser inför en hovrättsförhandling, men det blev akuta telefonsamtal, några yttranden som skulle finslipas mm och plötsligt hade hela dagen gått.
Maken ringde. Det fanns inte längre vitvaror i aluminium. Snabba beslut. Ta en svart ugn i stället.
Nåväl - jag hade planerat in ett träningspass på Form och Figur. Det skulle jag väl i alla fall hinna med. Icke! Kom på att en av medarbetarna fyller år och att en present måste fixas. Så istället för träning blev det en tur till Emporia. Blev mycket nöjd med inköpet och hoppas att mottagaren blir det samma.
Hemma strax efter 20 och då fick jag belöningen. Den nya microugnen var på plats och nu ställde jag in klockan och bekantade mig med nyförvärvet.
Soppan blandades tryggt och säkert med tätslutande lock, värmdes i ugnen, kryddades och avåts som vanligt framför TV:n.
En galen dag var slut och det återstod bara lite jobb i soffan (rättning av tester för mina EU/EES-läkare som jag föreläste för i maj/juni). Alla godkända!
Undrar hur morgondagen blir.
Ha det bäst!
Ewa
lördag 20 juli 2013
Jag är så taggad
Så här har jag faktiskt aldrig känt förr inför en ny träningssituation. Jag känner mig supermotiverad och taggad.
Igår skrev jag att jag skulle vara med på ett gruppass med Cirkelträning/teknik. Det visade sig emellertid att dessa pass inte är några egentliga gruppass, utan att det finns personal närvarande som kan hjälpa. Lite knasig information kan man tycka och inte riktigt så det står på hemsidan. Där står att Cirkelträning Teknik är: Träning med instruktör i vårt cirkelgym. Vi fokuserar på tekniken. Passar dig som är ny, känner dig osäker eller vill veta mer om tekniken. Trots att det står som ett bokningsbart pass så skriver man i beskrivningen: Drop-in, ingen föranmälan.
Nåväl mitt gamla jag hade nog sagt; - Då struntar jag i det. Men icke. Istället sa jag; - Då kör jag själv ett cirkelpass, och det gjorde jag. Riktigt bra gick det också.
Så en annan sak. Mitt gamla jag hade tagit bilen och kört till träningen. Mitt nya jag resonerade istället så här: Varför ta bilen, när det dessutom är så fint väder? Jag cyklar. Jag var emellertid lite osäker på hur lång tid det skulle ta och ni vet ju att tiden går fortare än man tänkt när man ska packa ihop och klä sig osv. Så jag blev lite sen i väg och hade bara 25 minuter på mig till kl 11 (då jag trodde att gruppasset skulle börja). Jag cyklade som en galning de 4,2 km till träningslokalen. Gissa om jag var uppvärmd när jag kom fram. Dessutom var det ju 25 grader varmt. Jag körde på 16 minuter och brände 141 kalorier.
Energisk, som jag kände mig, körde jag sedan till kontoret och tog hand om veckans bokföring (Ingegerd som annars sköter det har semester). Sedan bar det av hemåt och det blev en skön cykeltur (i lugnare tempo) på nästan 5,9 km. Det tog mig 25 minuter och jag brände 157 kalorier. Bara på cyklingen till och från träningen brände jag alltså 298 kalorier. Gött!
Sven, som jobbat några timmar i dag, kom hem samtidigt som jag och vi åt lunch tillsammans. Ja för min del blev det ju VLCD-soppa. Sedan blev det en härlig stund i solstolen.
Som avslutning på eftermiddagen satte jag mig sedan och jobbade med lite skrivelser som ska vara klara nästa vecka.
En helt perfekt dag med andra ord och ett underbart högsommarväder. Som varmast när vi satt i solen var det 41 grader!
Ha det bäst!
Ewa
Igår skrev jag att jag skulle vara med på ett gruppass med Cirkelträning/teknik. Det visade sig emellertid att dessa pass inte är några egentliga gruppass, utan att det finns personal närvarande som kan hjälpa. Lite knasig information kan man tycka och inte riktigt så det står på hemsidan. Där står att Cirkelträning Teknik är: Träning med instruktör i vårt cirkelgym. Vi fokuserar på tekniken. Passar dig som är ny, känner dig osäker eller vill veta mer om tekniken. Trots att det står som ett bokningsbart pass så skriver man i beskrivningen: Drop-in, ingen föranmälan.
Nåväl mitt gamla jag hade nog sagt; - Då struntar jag i det. Men icke. Istället sa jag; - Då kör jag själv ett cirkelpass, och det gjorde jag. Riktigt bra gick det också.
Så en annan sak. Mitt gamla jag hade tagit bilen och kört till träningen. Mitt nya jag resonerade istället så här: Varför ta bilen, när det dessutom är så fint väder? Jag cyklar. Jag var emellertid lite osäker på hur lång tid det skulle ta och ni vet ju att tiden går fortare än man tänkt när man ska packa ihop och klä sig osv. Så jag blev lite sen i väg och hade bara 25 minuter på mig till kl 11 (då jag trodde att gruppasset skulle börja). Jag cyklade som en galning de 4,2 km till träningslokalen. Gissa om jag var uppvärmd när jag kom fram. Dessutom var det ju 25 grader varmt. Jag körde på 16 minuter och brände 141 kalorier.
Energisk, som jag kände mig, körde jag sedan till kontoret och tog hand om veckans bokföring (Ingegerd som annars sköter det har semester). Sedan bar det av hemåt och det blev en skön cykeltur (i lugnare tempo) på nästan 5,9 km. Det tog mig 25 minuter och jag brände 157 kalorier. Bara på cyklingen till och från träningen brände jag alltså 298 kalorier. Gött!
Sven, som jobbat några timmar i dag, kom hem samtidigt som jag och vi åt lunch tillsammans. Ja för min del blev det ju VLCD-soppa. Sedan blev det en härlig stund i solstolen.
Som avslutning på eftermiddagen satte jag mig sedan och jobbade med lite skrivelser som ska vara klara nästa vecka.
En helt perfekt dag med andra ord och ett underbart högsommarväder. Som varmast när vi satt i solen var det 41 grader!
Ha det bäst!
Ewa
fredag 19 juli 2013
Helgplanering
Veckan har verkligen varit intensiv. Två semesterfirare kom tillbaka, vår sommararbetare började i måndags och ärendena ramlade in. Mycket att göra som vanligt och i kväll gick jag inte hem förrän kl 19 (fast maken jobbade lika länge).
Jag har ändå tagit mig tid att vara på Xtravaganza-möte, besöka Form och Figur och gå på första intervjun där, samt få introduktion och köra ett första träningspass på Form och Figur. Inte illa för en vecka att unna sig så mycket egentid. Jag är faktiskt riktigt stolt och nöjd över mig själv. Ändå känns det som att jag har fått mycket gjort.
Inför helgen ska det bli toppenväder är det utlovat:
Jag har ändå tagit mig tid att vara på Xtravaganza-möte, besöka Form och Figur och gå på första intervjun där, samt få introduktion och köra ett första träningspass på Form och Figur. Inte illa för en vecka att unna sig så mycket egentid. Jag är faktiskt riktigt stolt och nöjd över mig själv. Ändå känns det som att jag har fått mycket gjort.
Inför helgen ska det bli toppenväder är det utlovat:
Ser verkligen lovande ut.
Några saker har jag att jobba med, men i övrigt ska jag ägna helgen åt att koppla av, pyssla i trädgården, sola ...... men också träna.
Maken däremot ska jobba hela helgen. Denna helg är rollerna ombytta, annars är det jag som jobbar "häcken av mig".
För att inte "glömma" att jag ska träna ska jag boka in mig på tre träningspass i helgen. Så här ser helgens träning ut:
Det blir alltså ett Cirkelträning/Teknik-pass på lördag och på Söndag ett dubbelpass med Dansa Zamba + Mage/Rygg.
Ska verkligen bli spännande att prova på detta.
Ha det bäst!
Ewa
torsdag 18 juli 2013
Ett slut och en början
I dag har jag avslutat en fas i livet känns det som.
Jag har avslutat mitt medlemskap i Xtravaganza (utan uppsägningstid - av olika skäl) och det känns verkligen som att avsluta en fas i livet.
Jag har levt intensivt med Xtravaganza så länge. Denna gången har det varat i 1 år och 7 månader. Jag har varit engagerad och motiverat, bloggat och varit inspiratör.
Jag har älskat att gå och träna på Limhamnsanläggningen. Jag har deltagit i gruppmötena.
Det har verkligen varit ett sätt att leva. Xtravaganza och hälsokonsulterna har hjälpt mig att gå ner
26 kg och att få kontroll på min kropp och min vikt (nåja, det sistnämnda nästan i alla fall).
Jag kommer att ta mycket med mig från Xtravaganza, inte minst den mentala träningen som är så viktig och som jag gör regelbundet. Jag har också fått med mig hur härligt det är att styrketräna. Visst har jag gjort det tidigare, men då på Friskis & Svettis. Hos Xtravaganza tränade man i en lugn härlig miljö och det är en himla skillnad mot gymmet på Friskis.
Sist men inte minst kommer jag att ta med mig de fyra ledstjärnorna, som hjälper en att få balans i livet.
Jag har avslutat mitt medlemskap i Xtravaganza (utan uppsägningstid - av olika skäl) och det känns verkligen som att avsluta en fas i livet.
Jag har levt intensivt med Xtravaganza så länge. Denna gången har det varat i 1 år och 7 månader. Jag har varit engagerad och motiverat, bloggat och varit inspiratör.
Jag har älskat att gå och träna på Limhamnsanläggningen. Jag har deltagit i gruppmötena.
Det har verkligen varit ett sätt att leva. Xtravaganza och hälsokonsulterna har hjälpt mig att gå ner
26 kg och att få kontroll på min kropp och min vikt (nåja, det sistnämnda nästan i alla fall).
Jag kommer att ta mycket med mig från Xtravaganza, inte minst den mentala träningen som är så viktig och som jag gör regelbundet. Jag har också fått med mig hur härligt det är att styrketräna. Visst har jag gjort det tidigare, men då på Friskis & Svettis. Hos Xtravaganza tränade man i en lugn härlig miljö och det är en himla skillnad mot gymmet på Friskis.
Sist men inte minst kommer jag att ta med mig de fyra ledstjärnorna, som hjälper en att få balans i livet.
Mental träning - Mental näring - Rörelseglädje - God energi
Helt klart är att dessa fyra ledstjärnor kommer jag alltid att ha med mig och när jag känner att jag får obalans i livet ska jag tänka på dem och fundera över hur jag ska uppnå balans igen och var obalansen finns.
Men ...... nu är det dags att gå vidare .... och jag kan göra det genom att vara stark i det jag lärt mig hos Xtravaganza.
I dag var jag alltså på min nya träningsanläggning Form och Figur på Limhamn. Jag fick först en personlig introduktion på de olika maskinerna. Om jag räknade rätt var det 10 maskiner. Man tränar 40 sekunder på varje maskin, byter mellan varje maskin och kör pulshöjande träning, 20 sekunder tar varje byte. Sammanlagt 28 minuter blir ett helt träningspass.
Som med all träning kan man ta ut sig hur mycket man vill, men eftersom man "bara" kör 40 sekunder på varje station känns det inte betungande och man blir inte uttråkad. Det kändes verkligen superskönt efteråt ......... och det tog alltså bara 28 minuter ....... !
Så nu ska detta bli min nya fas i livet och det känns verkligen rätt!
Ha det bäst!
Ewa
onsdag 17 juli 2013
Början på något nytt
I dag har jag tagit ett beslut som kändes lite märkligt, men ändå rätt och riktigt.
Jag har tidigare berättat att vår Xtravaganza-anläggning på Limhamn har stängt och verksamheten har flyttat in hos Forum på Djäknegatan i Centrum av Malmö. Det blev en kalldusch minst sagt.
Men som vanligt: Det finns inga problem som inte kan lösas!
Jag berättade också att jag fick tips om Form och figur, som i motsats till Xtravaganza finns på Limhamn. I dag var jag där på en "intervju" och träffade där Kicki (eller som hon heter Christina Lewicki). Det visade sig att vi hade haft kontakt tidigare, när hon för några år sedan, via sitt företag Basic Reklam, hjälpte mig med min hemsida. Det blev ett mycket trevligt möte med Kicki, som slutade med att jag tecknade medlemskap med Form och Figur.
Medlemskortet
Jag har tidigare berättat att vår Xtravaganza-anläggning på Limhamn har stängt och verksamheten har flyttat in hos Forum på Djäknegatan i Centrum av Malmö. Det blev en kalldusch minst sagt.
Men som vanligt: Det finns inga problem som inte kan lösas!
Jag berättade också att jag fick tips om Form och figur, som i motsats till Xtravaganza finns på Limhamn. I dag var jag där på en "intervju" och träffade där Kicki (eller som hon heter Christina Lewicki). Det visade sig att vi hade haft kontakt tidigare, när hon för några år sedan, via sitt företag Basic Reklam, hjälpte mig med min hemsida. Det blev ett mycket trevligt möte med Kicki, som slutade med att jag tecknade medlemskap med Form och Figur.
Medlemskortet
Så nu har jag ett nytt träningsställe att komma till. Ett ställe som känns riktigt personligt och omhändertagande. Redan i morgon ska jag gå på Introduktion och genomgång av Cirkelträningsmaskinerna. Varför vänta när man kan starta redan nu?
Dessutom har vi också bokat in en Introduktion och genomgång av Pilatesbollarna, som man avslutar Cirkelträningen med. Den genomgången blir på tisdag i nästa vecka. Som sagt varför vänta ...... ?
Det känns härlig att jag nu ska komma igång med träningen igen. Återkommer i morgon och berättar om hur det var med denna, för mig, nya typ av maskiner.
Ha det bäst!
Ewa
måndag 15 juli 2013
Motgångar kan bli framgångar ......
.... eller det finns alltid alternativa lösningar.
Många har säkert följt min viktresa. Från att ha vägt 101,8 kg gick jag med hjälp av Xtravaganza ner till 75,2 kg, en viktminskning med 26,6 kg. Under 16 veckor åt jag bara soppor tre gånger om dagen. Jag tränade och mådde bra. I oktober/november åkte vi på kryssning och jag fortsatte att röra på mig, bl a promenerade jag på båtens promenaddäck så gott som varje morgon. Men kryssning innebär också mat, god mat och mycket mat och jag gick upp 6 kg.
Efter nyår tog jag en ny helfart och gick ner till 77,7 kg. Efter helfart får man räkna med att gå upp ett par kilo, bl a beroende på vätskan man förlorat under helfarten/ketostillståndet. Så när det var dags för nästa resa när vi besökte dottern i Australien vägde jag 79,1 kg. I Australien var vi nästan fem veckor och vi levde så klart gott. Jag promenerade en del, men råkade tyvärr sista veckan ut för en cykelolycka som gjorde att jag inte kunde gå som tidigare. När vi kom hem visade vågen på + 7 kg.
Tyvärr innebar sviterna efter cykelolyckan att jag inte kom igång med min träning som jag hade planerat. Dessutom var det vansinnigt mycket att göra på jobbet efter att ha varit borta i fem veckor. Jag åt hyfsat rätt, unnade mig dock vin bl a på helgerna. När jag äntligen var återställd och jobbet hade lugnat ner sig kom kallduschen.
Vår Xtravaganza-anläggning i Limhamn skulle lägga ner. Jag hade haft nära till träningen tidigare, nu flyttade man in verksamheten mitt i centrum i Malmö, på Forums anläggning på Djäknegatan. Det blev inte av att jag tog mig in där för att träna. Den 1 juni flyttade Xtravaganza och någon träning har det alltså inte blivit.
För två veckor sedan tog jag tag i mig själv och började med mina morgonpromenader igen. Så gott som varje morgon har jag gått (i rask takt) 3-4 kilometer. En skön start på dagen. Men att promenera är inte tillräckligt. Jag sitter ju och jobbar mycket framför datorn och behöver också styrketräning m.m.
Så kom det ett mail från vår hälsokonsult Emmelie på Xtravaganza, en kallelse till en sommarträff. Den skulle naturligtvis vara inne på Forum som nu är det enda stället där Xtravaganza finns i Malmö. Träffen skulle vara i dag kl 17.40. En stund innan jag skulle ge mig av var jag nära att strunta i det, men en kollega sade till mig att jag visst det skulle gå. Så det gjorde jag.
Vi var sju stycken som var mer eller mindre missnöjda med vår vikt och som var beredda att än en gång ta tag i den. Samtidigt kände jag att Forum inte var riktigt rätta stället för mig. Inte den där mysiga stämningen som vi haft i lokalen i Limhamn. Inte lugnet. Inte känslan av att man kunde njuta av träningen. Dessutom kostar det en del att parkera inne i centrum.
Men på mötet fick vi, ofrivilligt, tips om en annan träningslokal i Limhamn. När jag körde hem med soppor för fyra veckors förbrukning (nu ska jag ta tag i vikten innan den rusar uppåt igen), körde jag också dit för att kolla läget. Det visade sig att de hade öppet till kl 20.00, så det fanns tid att gå in och kolla hur det såg ut.
Sagt och gjort jag gick in och träffade trevliga Lotta där. Hon berättade om verksamheten och konceptet.
Hos Form och Figur http://www.formochfigur.nu/, som är en träningsanläggning bara för kvinnor, erbjuds man en träningen som är så pass effektiv att det bara krävs 28 minuter per pass. Träningen består av cirkelträning i maskiner istället för att lyfta vikter använder man maskiner med tryckluft/hydraulik där man enkelt kan justera motståndet. Cirkelträningen är uppbyggd på olika ”stationer” där muskelträning varvas med konditionsträning för att hela tiden hålla pulsen uppe och låta hjärtat arbeta.
Efter att ha talat med Lotta en stund och blivit visad runt på den lilla anläggningen bokade jag in ett nytt möte för en intervju på onsdag. Jag tyckte genast att deras koncept var intressant och att detta faktiskt kan vara ett alternativ till, och en ersättare för Xtravaganza.
Jag känner mig själv så väl att jag är rädd för att det blir alltför bökigt att ta sig in till centrum för att träna. Om jag har träningsanläggningen nära arbetet och bostaden är det emellertid en annan sak. Även konceptet med en träningsanläggning för bara kvinnor känns tilltalande. Då slipper man de biffiga, stönande och svettiga killarna på gymmet.
I vart fall ska jag ge detta en chans. Förutom cirkelträningen, som man kan göra enskilt eller i grupp, finns också möjlighet att träna Pilates.
Något som jag aldrig gjort, men som jag är lite nyfiken på. Det finns också träningsgrupper med Zamba dans och Mix dans och mycket mer.
Där ser man det finns alltid ett alternativ när något man gillat försvinner och det finns alltid en möjlighet att byta motgångar till framgångar. Jag hoppas verkligen att detta blir ett framgångskoncept. I vart fall ska jag göra vad jag kan för att det ska bli det.
Ha det bäst!
Ewa
Många har säkert följt min viktresa. Från att ha vägt 101,8 kg gick jag med hjälp av Xtravaganza ner till 75,2 kg, en viktminskning med 26,6 kg. Under 16 veckor åt jag bara soppor tre gånger om dagen. Jag tränade och mådde bra. I oktober/november åkte vi på kryssning och jag fortsatte att röra på mig, bl a promenerade jag på båtens promenaddäck så gott som varje morgon. Men kryssning innebär också mat, god mat och mycket mat och jag gick upp 6 kg.
Efter nyår tog jag en ny helfart och gick ner till 77,7 kg. Efter helfart får man räkna med att gå upp ett par kilo, bl a beroende på vätskan man förlorat under helfarten/ketostillståndet. Så när det var dags för nästa resa när vi besökte dottern i Australien vägde jag 79,1 kg. I Australien var vi nästan fem veckor och vi levde så klart gott. Jag promenerade en del, men råkade tyvärr sista veckan ut för en cykelolycka som gjorde att jag inte kunde gå som tidigare. När vi kom hem visade vågen på + 7 kg.
Tyvärr innebar sviterna efter cykelolyckan att jag inte kom igång med min träning som jag hade planerat. Dessutom var det vansinnigt mycket att göra på jobbet efter att ha varit borta i fem veckor. Jag åt hyfsat rätt, unnade mig dock vin bl a på helgerna. När jag äntligen var återställd och jobbet hade lugnat ner sig kom kallduschen.
Vår Xtravaganza-anläggning i Limhamn skulle lägga ner. Jag hade haft nära till träningen tidigare, nu flyttade man in verksamheten mitt i centrum i Malmö, på Forums anläggning på Djäknegatan. Det blev inte av att jag tog mig in där för att träna. Den 1 juni flyttade Xtravaganza och någon träning har det alltså inte blivit.
För två veckor sedan tog jag tag i mig själv och började med mina morgonpromenader igen. Så gott som varje morgon har jag gått (i rask takt) 3-4 kilometer. En skön start på dagen. Men att promenera är inte tillräckligt. Jag sitter ju och jobbar mycket framför datorn och behöver också styrketräning m.m.
Så kom det ett mail från vår hälsokonsult Emmelie på Xtravaganza, en kallelse till en sommarträff. Den skulle naturligtvis vara inne på Forum som nu är det enda stället där Xtravaganza finns i Malmö. Träffen skulle vara i dag kl 17.40. En stund innan jag skulle ge mig av var jag nära att strunta i det, men en kollega sade till mig att jag visst det skulle gå. Så det gjorde jag.
Vi var sju stycken som var mer eller mindre missnöjda med vår vikt och som var beredda att än en gång ta tag i den. Samtidigt kände jag att Forum inte var riktigt rätta stället för mig. Inte den där mysiga stämningen som vi haft i lokalen i Limhamn. Inte lugnet. Inte känslan av att man kunde njuta av träningen. Dessutom kostar det en del att parkera inne i centrum.
Men på mötet fick vi, ofrivilligt, tips om en annan träningslokal i Limhamn. När jag körde hem med soppor för fyra veckors förbrukning (nu ska jag ta tag i vikten innan den rusar uppåt igen), körde jag också dit för att kolla läget. Det visade sig att de hade öppet till kl 20.00, så det fanns tid att gå in och kolla hur det såg ut.
Sagt och gjort jag gick in och träffade trevliga Lotta där. Hon berättade om verksamheten och konceptet.
Hos Form och Figur http://www.formochfigur.nu/, som är en träningsanläggning bara för kvinnor, erbjuds man en träningen som är så pass effektiv att det bara krävs 28 minuter per pass. Träningen består av cirkelträning i maskiner istället för att lyfta vikter använder man maskiner med tryckluft/hydraulik där man enkelt kan justera motståndet. Cirkelträningen är uppbyggd på olika ”stationer” där muskelträning varvas med konditionsträning för att hela tiden hålla pulsen uppe och låta hjärtat arbeta.
Efter att ha talat med Lotta en stund och blivit visad runt på den lilla anläggningen bokade jag in ett nytt möte för en intervju på onsdag. Jag tyckte genast att deras koncept var intressant och att detta faktiskt kan vara ett alternativ till, och en ersättare för Xtravaganza.
Jag känner mig själv så väl att jag är rädd för att det blir alltför bökigt att ta sig in till centrum för att träna. Om jag har träningsanläggningen nära arbetet och bostaden är det emellertid en annan sak. Även konceptet med en träningsanläggning för bara kvinnor känns tilltalande. Då slipper man de biffiga, stönande och svettiga killarna på gymmet.
I vart fall ska jag ge detta en chans. Förutom cirkelträningen, som man kan göra enskilt eller i grupp, finns också möjlighet att träna Pilates.
Något som jag aldrig gjort, men som jag är lite nyfiken på. Det finns också träningsgrupper med Zamba dans och Mix dans och mycket mer.
Där ser man det finns alltid ett alternativ när något man gillat försvinner och det finns alltid en möjlighet att byta motgångar till framgångar. Jag hoppas verkligen att detta blir ett framgångskoncept. I vart fall ska jag göra vad jag kan för att det ska bli det.
Ha det bäst!
Ewa
söndag 14 juli 2013
En perfekt helg
Eftersom jag arbetar väldigt mycket i veckorna (det blir nog 55-60 timmar i veckan (måndag-fredag), om inte mer ibland) och dessutom ofta även arbetar på helgerna, ibland både lördag och söndag, så måste jag emellanåt ha en helg där jag prioriterar annat än arbetet. Inte minst är det viktigt att unna sig att koppla av och ladda batterierna.
Denna helgen har varit perfekt i alla avseenden. Lördagen bjöd på underbart väder; sol och värme. Det blev frukost i solen och gott om tid att läsa morgontidningen.
Vi ägnade en del av lördagen åt trädgårdsarbete; ogräsrensning, satte stöttor åt ärtorna, röjde och rensade i växthuset, klippte rosor mm.
Tvättmaskinen sattes igång och tvätten fick torka i solen och vinden - härligt. Finns det något underbara än tvätt som fått torka i solen? Sedan blev det lunch och efter det solbad och ett dopp i Öresund.
Det var en härlig kväll och det var skönt att sitta ute och äta den goda, vällagade maten till ett glas gott vin.
Så var det dags för en sen lunch, till vilken vi unnade oss en flaska vin. Trots molnigt väder och blåst åt vi ute (det var hyfsat varmt för det.) Sedan gav jag mig på nästa projekt: att städa och tvätta bilen. Dagens arbete avslutades med att mangla och stryka tvätt som legat länge och väntat på detta.
För mig var det en perfekt helg. Möjlighet till rekreation och avkoppling samtidigt som jag fick gjort sådan som jag annars inte hinner med. Inte mycket tankar på arbetet, och det behövs ibland. Man måste koppla bort tankarna från alla klienter (förlåt kära klienter) och ärenden som annars fyller ens tankar på dagarna (och ibland kvällar och nätter) ibland. Det behövs för att kunna ta sig an ärendena med ny energi och ibland med nya ögon. Så det gagnar både mig själv och mina klienter när jag får ha sådana här helger.
Så avslutades då en perfekt helg på ett perfekt sätt, nämligen med hemmalagad skaldjurssoppa med vitlöksbröd.
Detta är något som vi ofta lagar på Madeira, men ytterst sällan här hemma. Den smakade dock lika gott här som på Madeira.
Denna helgen har varit perfekt i alla avseenden. Lördagen bjöd på underbart väder; sol och värme. Det blev frukost i solen och gott om tid att läsa morgontidningen.
Vi ägnade en del av lördagen åt trädgårdsarbete; ogräsrensning, satte stöttor åt ärtorna, röjde och rensade i växthuset, klippte rosor mm.
Tvättmaskinen sattes igång och tvätten fick torka i solen och vinden - härligt. Finns det något underbara än tvätt som fått torka i solen? Sedan blev det lunch och efter det solbad och ett dopp i Öresund.
Vi bor på ett underbar ställe (Strandhem i Bunkeflostrand) med egen badbrygga. Det är bara att ta cykeln och på 5 minuter är man vid vattnet.
Vi satt en stund på bryggan och njöt av solen och värmen. Det var inte överdrivet överbefolkat. "Problemet" med bad vid vår brygga är att det är så lågt vattenstånd. Vattnet når knappt upp till knäna, så om man vi bada "på riktigt" eller njuta en sandstrand ska man bege sig någon annanstans.
Men det finns ju andra värden än att ligga på en sandstrand, t ex att upptäcka vad naturen kan åstadkomma t ex ett spindelnät (se ovan).
I solstolen blev jag bjuden av maken på en Mojito, dekorerad med hemmaodlad Mynta.
Lördagen blev således både en dag med arbete (sådant arbete som annars inte hinns med) och njutning. Vi avslutade med att grilla lax på kvällen.
Det var en härlig kväll och det var skönt att sitta ute och äta den goda, vällagade maten till ett glas gott vin.
Söndagen bjöd på helt annat väder; mulet, blåsigt och bara 17 grader. Vi sov länge (i motsats till på vardagarna, då vi stiger upp 05.15) och jag fick tid för lite mental träning.
Efter frukosten, som intogs i lugn och ro och med lång tid för läsning av morgontidningen, åkte vi iväg in till Limhamn. Maken skulle kolla en trädgård hos en kund och jag gjorde en genomsökning av vårt källarförråd (hittade dock inte vad jag sökte, men "so what?".
Sedan åkte vi vidare till mitt kontor. Där ägnade vi 2,5 timme åt att byta batterier i larmets rörelsevakter (Larmet har pipit och indikerat systemfel i två veckor. Trots byte av ett batteri slutade det inte pipa. Nu bytte vi alla gamla batterier och Si pipet slutade och det var inte länge "systemfel"). Sedan röjde vi i förråd och arkiv. Flyttade om så att det blev lite systematisk ordning och satte kontorsmaterial (bl a skrivarpapper) som levererats på torsdagen på plats. Det blev mycket emballage och pappkartonger som skulle forslas bort och vi körde därför och lade det i återvinningen.
Nästa anhalt var en arbetsplats där maken ska jobba nästa veckan. Där satte vi av vår grävmaskin och parkerade sedan släpet på områdets p-plats för "företagsfordon".
Så var det dags för en sen lunch, till vilken vi unnade oss en flaska vin. Trots molnigt väder och blåst åt vi ute (det var hyfsat varmt för det.) Sedan gav jag mig på nästa projekt: att städa och tvätta bilen. Dagens arbete avslutades med att mangla och stryka tvätt som legat länge och väntat på detta.
För mig var det en perfekt helg. Möjlighet till rekreation och avkoppling samtidigt som jag fick gjort sådan som jag annars inte hinner med. Inte mycket tankar på arbetet, och det behövs ibland. Man måste koppla bort tankarna från alla klienter (förlåt kära klienter) och ärenden som annars fyller ens tankar på dagarna (och ibland kvällar och nätter) ibland. Det behövs för att kunna ta sig an ärendena med ny energi och ibland med nya ögon. Så det gagnar både mig själv och mina klienter när jag får ha sådana här helger.
Så avslutades då en perfekt helg på ett perfekt sätt, nämligen med hemmalagad skaldjurssoppa med vitlöksbröd.
Detta är något som vi ofta lagar på Madeira, men ytterst sällan här hemma. Den smakade dock lika gott här som på Madeira.
Ha det bäst!
Ewa
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)