Semesterkonsekvenser

Ja så har vi varit hemma en vecka nu, efter semestern. Det har varit en hektisk vecka. Trots att mina duktiga kollegor lyckat hålla koll på mina ärenden var det naturligtvis mycket som låg och väntade. Yttranden som skulle skrivas, efter att man hade begärt anstånd p g a min semester, förhandlingar, telefonsamtal, mail, nya ärenden som skulle gås igenom, besök av klienter. De flesta kvällarna har blivit mycket sena denna veckan. Det är konsekvensen av att ha semester. Tur att man ändå kan koppla av och njuta av semestern och inte tänka på allt som väntar.

I veckan föddes också vårt femte barnbarn. En liten gosse som ska heta Winston. Eftersom det finns två barn tidigare i familjen fick vi rycka ut och vara barnvakter när föräldrarna åkte till BB och levererade barn. Härligt är det med barnbarn. Det är verkligen livets krydda. Det var beräknat att Winston skulle födas den 19 april, men han tittade ut den 16:e. Han är ett mycket speciellt barn, eftersom han är född med segerhuva. Det lär bli mycket lyckobringande barn.

Vad innebär segerhuva? Jo han föddes i fosterhinnan. Fostervattnet gick alltså inte innan förlossningen, utan barn och hinna kom ut intakta.

Kul också att han väntade att komma till världen tills vi var tillbaka i Sverige.

Smärtan i tå och arm efter cykelolyckan håller i sig. Ja tån blir faktiskt bättre och bättre, men armen är det problem med. Kan knappast bära med den och vissa rörelser gör fruktansvärt ont. Nåväl det är ju bara knappt två veckor sedan det hände och lite bättre är det. Men det är fruktansvärt irriterande att inte ha full rörlighet och att det beror på en så dum sak. Även det är en konsekvens av semestern.

Helgen har bestått av både arbete och social samvaro. Min storasyster fyllde 75 år och hade trädgårdsfest i lördags (med tält). Vilken tur hon hade med vädret. Det var en strålande vårdag. Det var roligt att träffas och även träffa folk som man inte ser så ofta.

I dag har det varit årsmöte i Caravan Club Sydsvenska sektionen. Mötet hölls på Caravan Clubs rikscamping i Norrviken, Båstad. Det blev en trevlig utfärd och roligt att träffa husvagnskompisarna igen.

På vägen upp och ner till Båstad passade jag på att jobba, medan maken körde. Mellan varven av social samvaro i helgen har jag jobbat hemma med ett ärende där det ska vara huvudförhandling på fredag. Känner nu att jag har helt koll på läget och min sakframställan har jag skickat till klienten för en sista faktakontroll.

Nu sitter jag på nattåget till Stockholm för att i morgon vara med på den nationella ambassdörsträffen. Det lär vara ca 500 anmälda och det ska bli roligt att nätverks och knyta nya kontakter.

Jetlag och helgarbete

Egentligen slutade semestern i fredags, eftersom lördag och söndag inte räknas som arbetsdagar. Vi hade egentligen planerat att åka upp till vår husvagn på Ivö och ställa iordning den inför sommarsäsongen som började när vi var på semester. Efter att ha tittat i kalendern konstaterade jag att det nog var lämpligare att vi stannade hemma och att jag jobbade några timmar både lördag och söndag.

Sagt och gjort på lördagen gick jag till kontoret på morgonen och konstaterade att valet att arbeta var helt rätt. I mitt rum hade sekreteraren samlat alla akter där det inkommit något under min semester.

 

Det var två rejäla högar som skulle gås igenom för att jag skulle bli uppdaterad om vad som hänt i ärendena. Så jag tog mig verket an och efter fem timmar på lördagen (då var jag rejält trött) hade jag avverkat den ena av högarna.

På lördag eftermiddagen och kvällen kände jag mig fruktansvärt "jetlaggad". Har faktiskt inte känt så tidigare efter en långflygning. Men när jag började räkna efter hur många timmar vi varit upp och hur lite sömn vi fått kunde jag förstå det. Vi steg upp vid 8-tiden på torsdagen i Australien. Höll igång hela dagen och flög därifrån kl 23.00. Flygresan mellan Perth och Doha tog 11 timmar. I Doha väntade vi tre timmar. Vi landade på fredagen i Köpenhamn kl 14.30 svensk tid (20.30 Perth-tid). Sedan var vi igång, packade upp, handlade mat, åt, så lite TV och gick och lade oss vid 22-tiden (04.00 Perth-tid). Vi hade alltså då varit på gång i 38 timmar och fått ungefär 5 timmars sömn.

På söndagen kände jag mig mer utvilad när jag vaknade vid 6-tiden och jetlagen var borta. Efter frukost åkte jag in till kontoret igen och betade av hög numer två. Jag jobbade 4 timmar på söndagen. Således hade jag lagt ner en hel arbetsdag på akterna, men det var härligt att ha gjort detta och att kunna börja från "scratch" på måndag. Jag kände mig mycket nöjd med min insats.

När jag kom hem gick vi en promenad i det härliga vårvädret (sol och 12 grader varmt i skuggan) i vårt villaområde. Promenaden gick vi i inte alltför häftigt tempo och vi stannade också ett par gånger och pratade med folk. Det blev i alla fall en promenad på 4 km och det kändes skönt. Dessutom gjorde det inte ont i min tå när jag gick.

 

Nu ska det sista packas och hängas upp och resten av kvällen ska vi slappa och ladda upp inför den stundande arbetsveckan. Det ska bli jätteroligt att börja jobba igen.

Ha det bäst!
Ewa

Semester - dag 33 (hemma i Sverige igen)

Ja så var man då hemma igen. Som vanligt var det en bitterljuv och kluven känsla.

Vi har haft en otroligt härlig semester i Australien och en fantastisk samvaro med Annelie och Morgan samt deras vänner och Morgans släkt. Det är underbart att få vara nära sin dotter och vi  tycker att det har fungerat utmärkt att bo under samma Men det är skönt att komma hem igen. Där man har alla sina saker och allt på sin plats (nästan). Även om vi har sovit skönt så ska det också bli skönt att få sova i sin egen säng igen.

Ja så kom vi tillbaka till Sverige med gråmulet och småregnigt väder och 6-7 plusgrader, från Australiens 33 grader och sol. Men man vänjer sig vid det också och det var inte så hemskt att komma ut i ca 30 grader lägre temperatur. Värre var det i huset som bara höll 18 grader. Därför tände vi en brasa i vår kamin.

Resan gick bra, fast att sträckan Perth-Doha  var det skumpigaste vi varit med om någon gång. Kaptenen varnade för detta, men det var faktiskt ganska jobbigt. I Doha väntade vi tre timmar och tog en iskaffe med glass, som smakade underbart. Planet Doha-Köpenhamn var betydligt trängre och vi satt i mitten på en 4-sits, med vars en person bredvid oss.

Många av resenärerna kom säkert från Thailand, där man vistats av olika anledningar. Vad killgängen gjort där kan man väl gissa. Det satt en ensam "kille" (man i övre medelåldern) bredvid Sven. Han verkade mycket trött och när frukosten serverades åt han bara lite och spydde sedan. Jag är inte äckelmagad men särskilt trevligt är det inte när någon spyr samtidigt som man själv äter. Dessutom undrar man ju över anledningen. Efter att ha studerat denne herre ett tag konstaterade jag (dvs antog) att han troligen varit i Thailand, förlustats sig där på killars sätt och förmodligen "supit skallen av sig" sista kvällen. Han var med andra ord bakfull. Detta antagande förstärktes under resans gång. När det vi 13-tiden serverades varm macka kunde han äta. Han såg ut som ett vrak när vi landade och hans handbagage bestod av en plastpåse.

Eftersom jag fortfarande har ont i både handled/arm och fot, tog vi en taxi från Hyllie. Vi landade på Kastrup kl 14.30 och var hemma i bostaden kl 15.40. Mycket smidigt.

Vi har börjat packa upp, ätit kvällsmat, sett Let's dance, och nu när klockan är 22 börjar ögonlocken falla. Dags att gå och lägga sig och förhoppningsvis få en god natts sömn.

I morgon ska jag ställa mig på vågen och se vad semestern gjort med min vikt.

Ha det bäst!
Ewa

Australien - dag 32

Sista dagen här. I kväll bär det hem mot Sverige igen. Jag vaknade strax efter sex, efter att ha fått åtta timmars välbehövlig sömn. I kväll lär det bli annat med sömnen. Vårt flyg avgår från Perth kl 23.00, sedan ska det serveras mat och efter det ska man försöka sova lite. Vi flyger hela natten och är i Doha 05.20 (lokal tid). Doha ligger 5 timmar efter Perth, vilket innebär att resan från Perth till Doha tar ca 11 timmar. Vi ska sedan vänta tre timmar i Doha och flyger därifrån kl 08.30 och landar i Köpenhamn kl 14.00. Den resan tar 6,5 timmar, eftersom Köpenhamn ligger en timme efter Doha.

I dag ska vi, liksom under gårdagen, koppla av hemma i trädgården och huset. Tvätt ska tvättas och torkas. Det går snabbt när man hänger ut tvätten att få den torr. Det sista ska packas och sedan blir det en sista kväll med Annelie och Morgan.

Vi ska vara på flygplatsen ca två timmar innan avgång, dvs kl 21.00 och Annelie kör oss dit (så klart).

Nu har vi ätit den sista frukosten, druckit den sista morgonjuicen. I dag kommer man hela tiden att kunna tänka: -"Detta är den sista......"
Och i kväll kommer vi att krama Morgan och framförallt Annelie för sista gången på ett tag. Vi har emellertid redan börjat planera för nästa återseende. Nämligen till jul då de kommer till Sverige för att fira Annelies 30-årsdag och min 60-årsdag.

Vi hade en skön dag, fast att det emellanåt var mulet och det kom t o m en och annan regnskur. Men det var varmt, ca 30 grader.

Grannen Uta och Morgans mamma Diane och hennes man Glen kom och sade adjö till oss. Det kändes tveeggat att packa det sista. Men vi har haft en härlig semester och nu ska det bli roligt att börja jobba igen.

Nästa blogginlägg kommer jag att skriva från Sverige.

Ha det bäst!
Ewa

Australien - dag 31

När man vaknar på morgonen slås man, jag gör det i alla fall, av de ljud som är ständigt återkommande och välbekanta.

Hemma på Strandhem hör vi inte mycket ljud in i vårt sovrum (eller överhuvudtaget). Området är lugnt och fridfullt, trots att vi bor i en storstadskommun. Det som möjligen hörs är fågelkvitter eller duvor som kluckar. En och annan gång kan en hund skälla till, men det finns inte mycket skällande hundar.

På Madeira hör vi suset från motorvägen avlägset. Vi hör hundar som skäller, höns som kacklar, kalkoner som kluckar och getter som bräker. När man vaknar till de ljuden vet man att man är hemma på Madeira. På kvällen hör vi också grodornas kväkande.

Här i South Lake hörs också olika ljud. På kvällen spelar syrsorna. På morgonen hörs också suset från en stor trafikled, fåglar som kvittrar, kråkor som kraxar. På vardagarna, när Annelie och Morgan jobbar, hör vi när Morgan öppnar körgrinden, startar sin lastbil och kör iväg. Vi hör när Annelie kör igång juicepressen och gör en god morgonjuice på morot, selleri, äpple och ingefära. Hårfönens ljud vittnar om att hon snart är klar att gå till jobbet och strax därefter knackar hon på dörren och kommer in och pratar en liten stund och pussar oss adjö. Det är mysiga och välbekanta ljud.

Det finns emellertid ett ljud här som är väldigt irriterande. Grannen har två hundar, varav en någon slags vallhund. När grannen (dvs mannen i familjen) går till jobb släpps hundarna ut och börjar skälla. Detta sker vid 06.15 och sedan får hundarna stå och skälla ca en timma, innan de släpps in av frun i huset. Morgan och Annelie har sagt till dem att hundarnas skällande är störande och irriterande, men trots det låter de det fortgå. Man kan emellertid ringa till kommunen och klaga och då får kommunen ta tag i saken. En sådan anmälan kan vara anonym, så de som blir anmälda behöver inte veta vem som har klagat. Fast det är ju kanske inte så svårt att räkna ut, t ex om en granne påpekat detta tidigare.

Denna näst sista dag tillbringade vi i lugn och ro hemma. Det var mulet, men varmt (ca 30 grader i skuggan). Emellanåt kom solen fram mellan molnen. Trots att det är mulet blir man ju ändå solbränd, så vi ägnade dagen åt att bygga på vår färg.

På sena eftermiddagen började vi packa och sortera ut det som vi ska tvätta. I morgon blir det "stora tvättardagen". Skönt att ha allt med sig rent och att slippa börja tvätta när man kommer hem.

Vi åt gott lamm med rödbetsbulgur och sås på fetaost, yoghurt och vitlök. Alla lade sig tidigt och kl 22.00 var det släckt och tyst i huset.

Ha det bäst!
Ewa

Australien - dag 30

Trots smärtorna hade jag en hyfsat bra natt. Vi hade talat om att åka med Annelie till kontoret och att gå och shoppa på det stora shoppingcentret Carousel. När jag steg upp kände jag mig i hyfsad form, även om jag haltade p g a smärtan i höger stortå, som jag nog slog i asfalten när jag föll. Så sagt och gjort. Vi gjorde oss i ordning och åkte med Annelie.

På hennes kontor träffade vi hennes chef Noman och några av säljarna. Där drack vi en kopp kaffe i väntan på att affärerna skulle öppna kl 9. Annelie körde oss bort dit.

Carousel var verkligen ett stort shoppingcenter och vi traskade runt där i fyra timmar. Det blev inköp både till mig och barnbarnen, samt tack-för-besöket-presenter till Morgan och Annelie (bara nyttoprylar). Något i Svens storlek, som han ville ha, hittade vi inte. Vi tog också en paus och åt sushi på en shushibar. Underbart goda.

Klockan ett hade vi bestämt att Annelie skulle komma och hämta oss och vi körde sedan till en restaurang som låg vid floden, där vi åt makalöst goda calamares. Sedan körde hon sina "gamla" föräldrar hem, så att vi skulle slippa åka tåg och buss. Det var nog tur för vid det laget kände jag mig ganska slut, men nöjd med inköpen. Hon är så go vår dotter.

Resten av dagen blev det avkoppling både i skuggan och i solen. Vi slog också in presenterna till Annelie och Morgan.

På kvällen bjöd Annelie på god kinesisk wok och så fick de presenterna. Kvällen avslutades med lite förtroligt prat oss svenskar emellan. Morgan, som stiger upp tidigt på morgonen, hade redan gått och lagt sig.

Nu närmar sig semesterns slut och man blir faktiskt lite vemodig. Vi har haft en underbar tid här. Men som sagt "underbart är kort, alldeles för kort".

Ha det bäst!
Ewa

Australien - dag 29

Idag hade vi bestämt att cykla till stranden och vi steg upp när Annelie åkte till jobbet, åt frukost och packade ryggsäcken med badkläder och handdukar. Så begav vi oss iväg. Det är ca 12 km till stranden och Annelie och Morgan brukar cykla på ca 35 minuter (45 km/Tim). Så fort tänkte inte vi köra, så vi räknade drygt en timme. Vid 10-tiden begav vi oss iväg. Det gick bra och jag kände mig stark och uthållig i uppförsbackarna.

När vi hade kört 9 km hände det som inte fick hända! Jag körde omkull. Det var när vi korsat en gata och körde in igen på cykelbanan. Där fanns en betongkant en liten betongklump och sand. Jag väjde för att inte köra på betongklumpen och bromsade förmodligen för mycket med frambromsen. Cykeln tvärstannade och gled åt sidan och jag föll över den.

Jag reste mig chockad och omtumlad för att känna efter om något var brutet. Jag hade en sagolik tur. Inget brutet, inga blödande sår, inga hål på kläderna. Jag satte mig en stund på en betongkant och försökte samla mig. Det kom många och frågade om de kunde hjälpa till, men jag tackade nej.

Sven var naturligtvis orolig och gjorde vad han kunde för att stötta mig, men i en sådan situation är det ine mycket någon annan kan göra. Efter en stund trodde jag att vi kunde fortsätta (ännu hade det in inte börjat göra ont), men när jag reste mig och tog tag i cykel började jag må illa och det snurrade. Jag fick sätta mig igen. Ännu en stund satt jag kvar. Vi var mitt i solen och det var nog 40 grader varmt. Jag såg ett buskage länge ner med skugga och till slut orkade jag ta mig ner dit. Nu började höger han och handled smärta. Jag kunde emellertid röra alla fingrar och handleden.

När vi kom ner till buskaget och lade vi ut en handduk, där jag kunde lägga mig, ringde vi till Annelie. Hon blev så klart förskräckt över det som hänt och ringde efter en taxi som kunde ta både oss och cyklarna. 30 minuter fick vi vänta på taxin, och fortfarande var det många som stannade och ville hjälpa till. En tjej återkom tre gånger. Man blev helt överväldigad över människornas hjälpsamhet. Det hade knappast hänt i Sverige.

Så kom vi hem igen med taxin, som kostade 35 $. Sven fixade lunch till oss och/eller han repade dag mig från chocken, dock inte från smärtorna i handlederna och högerfoten.

Trots upplevelsen åkte vi till Morgans syster Sheldon och hennes sambo Nathan på kvällen. Det blev en trevlig kväll med god mat. Ont krut förgås inte så lätt.

Ha det bäst, det ska jag försöka med!
Ewa

Australien - dag 28

Trots att det blev sent igår vaknade vi vid vanlig tid. Alla var pigga och friska (utom Morgan) och solen sken som vanligt.

Vi tog det lugnt under förmiddagen och det var härligt att sitta i skuggan och läsa och bara slappa. Vi hjälptes alla åt att bära undan lite bråte från det f d staketet mot grannen.

Lunchen bestod av, goda, rester från gårdagen. Sedan blev det lite solbad resten av eftermiddagen. På kvällen blev det BBQ på lamm. Ännu en härlig kväll. Morgan, som ska upp tidigt i morgon och jobba, lade sig tidigt. Sven, jag och Annelie satt och pratade fram till kl 22.30. Det gäller att utnyttja stunderna tillsammans nu sista veckan. Redan har vi börjat planera för nästa gång vi ska träffas. Det blir till jul i år, då Annelie och Morgan kommer till Sverige.

Nu går vi alltså in på vår sista vecka här och jag märker att jag börjar tänka framåt, till nästa vecka när vi börjar jobba igen, men framför allt att vi vill planera för vad vi ska göra de sista dagarna. Plötsligt är inte tiden obegränsad längre, utan det gäller att hinna med det vi vill göra innan det är dags att åka hem.

Vi har haft en underbar semester och en underbar vistelse här (igen). Morgan vill att vi ska komma när han fyller 30 och det är om två år, dvs 2015. Så det blir väl till att börja spara till det. Vi vill naturligtvis gärna komma tillbaka om två år. Vi älskar Australien och att vara hos Annelie och Morgan!

Ha det bäst!
Ewa

Australien - dag 27

Vi åt frukost i lugn och ro och satt sedan och njöt av vädret. Jag kan aldrig tröttna på detta underbara klimat. Med den vinter och vår vi haft i Sverige i år får man bara hoppas att sommaren blir underbar. För visst kan svenska sommaren vara helt fantastisk.

Vi skulle kompletteringshandla och följde med Annelie till en helt otrolig affär med en fantastisk grönsaksavdelning. Affären har öppet 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan.

Killarna satte igång med att snygga till på tomten vid den nya muren och Annelie och jag förberedde maten. På min lott låg, naturligtvis, att garnera smörgåstårtorna. Jag blev riktigt nöjd med resultatet. Det är många år sedan jag gjorde smörgåstårtor och det var riktigt roligt och inspirerande. Här kommer "recepten". Jag skriver inga måttangivelser för jag körde på "frihand".

Fisk- och skaldjurstårtan:
Lager 1 - tonfisk, rödlök, Philadelpiaost, riven pepparrot
Lager 2 - hackade räkor, hackade ägg, majonnäs, crème fraîche, dill
Garnering - räkor, rökt lax, hackad spenat, citron, skivade ägg, tomat, gurka, gröna oliver

Skinka- och osttårtan:
Lager 1 - rökt skinka, majonnäs, keso, dijonsenap
Lager 2 - Philadelpiaost, crème fraîche, basilika, soltorkade tomater
Garnering - skinka, salami, ost, hackad ruccola, ananas, tomat, gurka, svarta oliver

På båda tårtorna gjorde ja en blandning av crème fraîche och Philadelpiaost som jag bredde på som grund.

Tårtorna blev mycket uppskattade, vilket naturligtvis var jätteroligt. Det är ju faktiskt speciellt svensk med smörgåstårtor. Roligt att kunna införa en del av vår matkultur till Australien.

Det var bjudet till kl 4 pm och Sven och jag blev lite nervösa över att tiden rusade iväg. Vi hade dock inte behövt oroa oss. De första gästerna kom strax innan fem och sedan droppade det.  Folk till långt fram på kvällen. Sammanlagt var vi 20 personer.

En trevligt kväll med skönt väder, även om det blev lite blåsigt fram mot natten. Detta löstes med att vi fällde ner plastsidorna vid uteplatsen och så satt vi lugnt och varmt igen.

Nu återstår fem dagar här. På torsdag kväll lämnar vi detta underbara land och våra kära här.

Australien - dag 26

I dag är det igen vanlig dag. I dag är det Morgans födelsedag. 28 år blir han.

Vi vaknade alla vid 7-tiden och startade med att sjunga:

- Vi gratulerar, vi gratulerar .......

Sedan blev det mousserande vin som vi drack på balkongen och njöt att utsikten och det härliga vädret.

Det är lite molnigare i dag, vilket inte gör något eftersom det är hemresedag. Det ska "bara" bli 27 grader i dag och inte 33, som det var i går. Det är också lite blåsigare.

Som vanligt avåts en härlig frukost utomhus sedan var det dags att packa och checka ut. Klockan 10 var det senaste utcheckningstid. Vi hade ca 2 timmar till båten skulle gå. Sven och jag satte hos i den fria Wi-Fi zonen och efter en stund där anslöt vi till Annelie och Morgan, som placerat sig på gräset med utsikt över havet, hamnen och båtarna.

Det blev en härlig båtatur och vi satt ute på övre däck. När vi kom till Freemantle kom Morgans syster Sheldon och hämtade oss. Det var skönt att komma hem igen och genast sattes tvättmaskinen igång. Det behövdes med saltstela handdukar mm.

Under våra dagar på Rottnest hade muren blivit färdig och resultatet var riktigt bra. Lunchen blev sen och bestod av kebabrullar (jättegott) som Morgan och Sheldon var och hämtade, när de tog en tur till bottleshop. 

Efter lunchen körde Annelie och jag och handlade. På eftermiddagen k. Några vänner till Morgan och gratulerade samt hans mamma Diane och hennes man Glen. Jag började jag göra smörgåstårtorna som vi ska ha till i morgon. Två stycken blir det; en med fisk och skaldjur och en med kött. Mer om ingredienserna kommer i morgondagens blogg. Australiensarna tittade nyfiket på och jag lärde dem att säga "smargastarta".

Några stannade till middagen och fick äta av den härliga lasagnen som Annelie gjorde. Det blev en trevlig kväll.

Ha det bäst

Ewa

Australien - dag 25

Vi vaknade till ytterligare en underbar morgon och en strålande utsikt över sjön. När alla hade vaknat gick vi gemensamt till frukostbuffén. Den var naturligtvis lika bra som gårdagen. Annelie lyckades dessutom fånga ett bord utomhus. All var fullbordat.

I dag gick färden till en ny strand, Little Parakeet Bay, som var en liten och mysig strand på öns norrsida. Det fanns inte mycket folk där och vi skapade oss en "boplats" där bland klippor och sand. Det kändes som att vara på en grekisk ö. Vattnet var lika bra som på sydsidan. Detta blev en favoritstrand för oss alla, där man kunde känna sig privat, trots att människor som var ute på cykeltur stannade till, tog ett bad och sedan körde vidare.

På Rottnest Island får man inte, som privatperson, köra med motordrivna fordon. Det är bara nyttotrafiken (bussar, renhållningsfordon, servicepersonal, polis och ambulans osv) som får köra här. För turister och andra besökare är det cykel eller apostlahästarna som gäller. Man gör mycket för att bevara naturen och djurlivet så intakt som möjligt. Det gör att naturen här är så underbar och orörd. Tyvärr ser man ändå att människor lämnar kvar sitt skräp, trots att det finns utsatt sopkärl överallt vid alla stränder. Människan är verkligen naturens största fiende.

Efter några timmar och lunch på stranden gick vi bort till Geordie Bay, en sträcka på ca tre kilometer. Där tog vi en iskaffe och sedan tog vi bussen till Thompson Bay. Vi gick till hotellets pool och tog ett dopp där. På vägen dit gick Morgan och jag in i det lilla kapellet bredvid hotellet. Efter poolbadet blev det ett par öl på balkongen.

Efter dusch åt vi en god, trerätters middag, på hotellets restaurang för att "förfira" Morgans födelsedagen och sista kvällen på Rottnest.

Vi förvånade oss över servitören Chris, från Nya Zeeland, och hans udda beteende. Den mannen verkar inte ha någon restaurangutbildning och han går över alla gränser. Är emellanåt direkt ohyfsad. Vi vet inte om han menar det, eller om han försöker vara rolig. Ett exempel är när vi tog ett dopp i hotellpolen. Morgan, som inte gillar klarat vatten, satt på en bänk vid poolkanten. Chris sade då till några andra gäster som han serverade att Morgan inte badade eftersom han hade baksmälla!
När han serverade middagen krånglade han till det, så att de var på väg ut med varmrätten medan vi höll på med huvudrätten. Han tog inte bort förrättstallrikarna innan han bar in huvudrätten och han kom inte med vinet förrän efter det att vi fått in maten. Det fick till följd, eftersom vi skulle provsmaka vinet och han föreslog ett annat vi, som vi också provsmakade innan vi bestämde oss, att maten kallnade.
Sedan frågade han om vi ville gå med honom på puben, efter det att han slutat kl 22.
Verkligen en märklig man. Vi blev inte kloka på honom.

Förutom Chris har vistelsen hjärta varit helt underbar. I morgon åker vi hem för att fira Morgans födelsedag. På lördag blir det födelsedagsparty.

Efter maten blev det en promenad innan sängdags. Det är skönt att ta en kvällspromenad efter middagen.

Ha det bäst!
Ewa

Australien - dag 24

Vi sov gott i vår säng och vaknade vid 8-tiden, pigga och utvilade. Det hade varit en varm natt, men med balkongdörren öppen och bara nätfönstret fördraget samt takfläkten på högsta hastighet, blev det en dräglig sovtemperatur.

När alla vaknat och var klara med morgonbestyren gick vi ner till restaurangen, där det var framdukat en härlig frukostbuffé. Vi åt en rejäl frukost och gick sedan och packade strandväskorna. Sedan gick vi och köpte lite lunchbullar och gick till busstationen. Där visade det sig att biljettståndet var stängt, så Annelie och jag gick till Visitor Center och köpte vars en tredagarsbiljett. Sedan återvände vi till busstationen lagom till att bussen skulle gå. Klockan hade nu hunnit bli 10.30.

Bussen man åker med går runt ön. Rottnest Island är 11 x 4,5 km stor, dvs ca 49,5 kvadratkilometer. Nu är förstås inte ön fyrkantig, utan långsmal, så den totala ytan är betydligt mindre än så. Bussen går bara på ena hållet och man får snällt åka med hela rundan, oavsett var man går av eller på. Hela rundan runt ön ta 45 minuter och det är 18 olika stopp. Man kan gå på och av var man vill och bussen kommer ungefär en gång i timmen. Första bussen går 8.30 och sista går från huvudhållplatsen (The Main bus stop) kl 15.30 (3.30 pm).

Vi bestämde oss för att åka till Salmon Bay, det var den stranden där Sven och jag var förra gången vi var här (september 2010). Det är en underbar långsträckt strand med vit härlig sand. Vi tillbringade hela dagen där med sol och bad. Morgan strandsurfade och han och Annelie var också ute och snorklade. Sven och jag tog en långpromenad längs vattenbrynet. Jättehärligt! Till lunch gjorde vi bullar av den inköpta cesarsalladen, ost och dressing.

Vi stannade vid Salmon Bay till kl 15 och därifrån med bussen som kom 15.12. Det var verkligen en härlig dag. Vi svenskar blev bruna, men australiensaren Morgan, som normalt jobbar med t-shirt på, blev röd!

När vi kom tillbaka gick killarna till hotellet och Annelie och jag gick för att köpa dricka. Vi tittade in i klädaffären som hade rea med 50 %, men det var fantasipriser och dyrt även om det var rea. Man kan konstatera att ingenting är billigt på Rottnest Island. Vi köpte det vi skulle vad gäller drycker och tillbaka på hotellet satte vi oss på Annelies och Morgans balkong (för att slippa Gilbert) och åt glass samt drack ett par öl.

Morgan hade bokat bord för oss i hotellets restaurang och det visade sig vara en fullträff. Priserna var lägre än på gårdagens restaurang. Man satt vid bordet, blev föredömligt serverad och maten var god. 

Vid bordet bredvid oss satt en barnfamilj, med fyra barn. En av pojkarna fyllde år och till dessert kom det in en tårta med ljus och alla sjöng för honom. De orkade inte äta upp hela tårtan själv och erbjöd övriga gäster en bit. Så vi fick dessert utan kostnad. Restaurangens kaffemaskin hade gått sönder i går och man kunde bara erbjuda snabbkaffe. Vi ville ha det ändå och kaffet kostade inte heller oss något.

Vår nattportier Todd, visade sig servera i restaurangen. Han jobbade också vid frukosten på morgonen. Egentligen var han barrister, men kaffemaskinen var som sagt sönder, så nu fick han göra annat i stället. 

Efter middagen gick vi en promenad ner till båtbryggan. Det var skönt att röra sig lite efter maten. Kvällen avslutades med en drink på Annelies och Morgans balkong. Det var en underbar, ljummen, kväll och tusen stjärnor glimmade på himlen och utlovade ytterligare en fin morgondag. 

När Sven och jag drog oss tillbaka till vårt rum avslutade vi med ett glas rosevin, med jag skrev denna blogg. En sak är säker Rottnest Island är paradiset på jorden.

Ha det bäst!

Ewa

Australien - dag 23

Sven och Morgan kunde inte avstå. De jobbade in i det sista. Började klockan åtta och jobbade fram till klockan 10. Det innebar att vi fick ta taxi till Freemantle för att hinna med båten som gick kl 11.30. Vi hann dock i tid och kom med båten.

Båtturen från Freemantle till Rottnest Island tar bara 30 minuter och snart gick vi i land på denna underbara ö. Vi  kunde checka in kl 13 och gick därför direkt till hotellet, där vi fick våra rum (14 och 20). De låg på bottenvåningen med utsikt ut mot gatan och busshållplatsen.

Efter att ha packat upp gick vi och åt lunch och besökte öns livsmedels- och "bottle shop". Efter att ha varit "hemma" med inköpen bytte vi om och gick ner till stranden. Där tillbringade vi ett par sköna timmar med sol och bad.

Vi återvände till hotellet för dusch och ombyte inför middagen. Då upptäckte Morgan bristerna i deras rum; mögel i duschen och en krossad duschvägg. Han gick och påpekade detta och fick löfte om att få uppgraderat rummet, men då förklarade han att vi alla skulle bo bredvid varandra. Så, vi skulle alla få uppgraderat till rum med sjöutsikt.

När vi tog kvällsdrinken kom fler Quokkas och besökte oss. De var riktigt närgångna och gillade våra  solrosfrön. De försökte t o m komma in i rummen.

Vi gick och åt en hyfsat god middag på Rottnest Hotel Restaurang, som ligger vid stranden. Servicen var dålig (Morgan fick rycka i som servitör) och maten var dyr. När vi kom tillbaka till hotellet packade vi och sedan kom Todd och hjälpte oss att flytta. Vi hamnade i rum, som var dubbelt så stora som de andra, på andra våningen med balkong.

Vi firade rumsbytet, som verkligen var en uppgradering, med en drink på vår balkong. När vi satt där började grannen tjata med oss. Det visade sig att han, som hette Gilbert, var riktigt tjatig och ganska översittaraktig. Vi blev riktigt trötta på honom till slut, vilket även hans fru blev, men till slut lyckade vi komma ifrån hans tjatande.

Så skulle vi alltså sova första natten  på Rottnest Lodge, nu i rum 62 och 63. Tack för det Morgan!

Ha det bäst!
Ewa

Australien - dag 22

Annandag Påsk. Alla var spända på om det skulle komma någon murare. Han hade inte sagt någon tid. Själv vaknade jag kl 06.15 och kunde inte somna om. Vi åt frukost och, minsann, strax innan klockan 8 kom han. Det blev en dag då det hände en hel del. Båda sidomurarna mot grannarna i öster och väster murades upp. Sven var hantlangare; blandade murbruk och bar sten. Morgan och Annelie var också med och jobbade. Jag höll mig därifrån. Tyckte det var tillräckligt med folk. Dessutom försökte jag komma överens med DropBox och tanka över våra bilder dit.

Det var verkligen en het dag, upp till 31 grader varmt. Jag avstod från solbad och satt i skuggan och läste och fixade med bilderna.

En insats gjorde jag när jag gick och handlade, medan de andra jobbade.

Kvällen var underbart ljum och vindstilla och vi grillade fetafyllda kycklingfiléer och satt naturligtvis  ute och åt.

I morgon fortsätter murbygget, men utan oss för vi åker till Rottenest Island. Båten går vid lunchtid.
Vi får se om jag har någon Internet där.

Ha det bäst!
Hoppas att solen och värmen även kommer till er i Sverige.
Ewa

Australien - dag 21

Påskdagen blev en arbetsdag för Sven och Morgan. De fortsatte att förbereda för murbygget.

Dagen bjöd emellertid också på avkoppling och relaxing. Det blev lite solbad på eftermiddagen. Mitt på dagen är det för varmt att ligga i solen, men på eftermiddagen blir det lite humanare.

På kvällen åkte vi till stranden, såg solnedgången och grillade på en av de allmänna grillarna som byggts upp där. En härlig avslutning på en härlig dag.

Nu blir det spännande om killen som ska mura upp muren verkligen kommer i morgon sämjan lovat. Morgan trodde inte att han skulle dyka upp. Vi andra trodde att ha skulle komma. Ingen vågade dock slå vad. Han har ju lovat tidigare och inte kommit som han lovat. Vi får väl se i morgon.

Ha det bäst!
Ewa