Jag slog rekord!

I dag var det dags för nytt träningspass med min PT. Det var bra väder så det fick bli utomhusträning i dag. Det är faktiskt stor skillnad på att träna utomhus och inomhus. Ute får man (förhoppningsvis) frisk luft och det underlättar ju när man ska "hålla in magen, hitta bukstödet och andas". Sedan kan man ju inte släpa med alla redskap mm ut i det fria. Det blir lite mer improviserad träning, där man använder mycket av det som finns runt omkring utomhus; stänger till trafikskyltar, bänkar, träd mm.

I dag begav vi oss till ett - för mig - nytt ställe att träna på. Emily kallade det för "kratern". Jag har väl passerat denna plats hundratals gånger, men inte tänkt särskilt mycket på hur där ser ut. När vi kom dit sa jag - Menar du att vi ska träna där nere?

Bilden ger inte riktigt rättvisa till verkligheten. Man får inte riktigt
3D-känslan. Jag kan tala om att kratern är djup. Fick veta av Emelie att här brukar Limhamn HC:s A-lag träna. Emelies sambo, som spelar med i laget, tipsar henne om häftiga träningsplatser. Hon som inte känner till Limhamn annars! Attan också!

Vi började med uppvärmning och stretching. Sedan blev det 30 minuter puls och styrka. Min fråga innan vi startade, och jag stod och tittade ner i kratern, var: - Och om man inte vill?

Först varvning puls och styrka; Två gånger ner och upp för "karterkanten" (fullt ös) sedan en omgång styrka med gummiband och olika övningar för olika muskler. Detta upprepades tre gånger.

Således hade jag gjort sex gånger upp och ner. Därefter avslutade vi med puls. Det blev ytterligare 11 gånger upp och ner. Totalt 17 gånger upp och ner för kraterkanten. Rekordet sedan tidigare var 16 gånger.

Att rekordet var 16 gånger berättade Emily när vi startade pulsdelen. Jag trodde aldrig att jag skulle orka det. Men jag orkade! När vi hade gjort 16 gånger sa Emily: - Så, där hade vi 16 gånger!  (Hon vet vid det här laget vilka knappar hon ska trycka på för att utmana mig).

Jag frågade då om hon inte sade att rekordet var just 16 gånger, vilket det ju var.
- Då kör jag en gång till!
Och så slog jag rekordet! Inte dåligt för en 62-årig "tant" kan jag själv tycka. Nu får vi se om rekordet står sig och hur länge. Kanske någon annan vill utmana mig och göra 18 gånger! Nu vet jag vad det innebär och drar mig inte för en ny utmaning och för att tangera mitt eget rekord.

Mår bra - Mår så fantastiskt bra!

Vikten har inte rört sig så mycket som jag hade tänkt. Men tack vare träningen har jag fått så många andra positiva effekter.

Jag mår bättre än någonsin. Känner mig stark. Känner mig frisk. Känner mig sportig.
Jag får kommentarer om att min kropp har förändrats, att midjan har smalnat, liksom låren, att hållningen har förbättrats.

Det känns verkligen att jag är på rätt spår och att det där med att fokusera på träningen, istället för på vikten, är rätt sätt.

Denna veckan har verkligen varit en bra vecka, både ur tränings- och matsynpunkt.
Jag har gjort tre PT-träningspass med fantastiska Emelie, två joggingpass på morgonen och ett dubbelpass (Indoorwalking + mage/rygg) med Kicki. Det känns fantastiskt bra och det är så roligt. Nu har jag kommit så långt att jag verkligen längtar efter träningen, fast att det ibland är en "nära-döden-upplevelse". Men efteråt, ja efteråt känns det helt underbart.

Efter en sådan vecka som denna får man ju faktiskt också utdelning och bonus i form av viktminskning. Minus 1,1 kg blev veckans resultat. Även det känns härligt. Jag väger mindre nu än jag gjort på väldigt länge och viktminskningen beror inte på konstiga dieter utan på träningen. Jag bygger muskler och blir inte bara av med fett. Musklerna minskar inte för att jag väljer bort både mat och träning. Jag stärker istället kroppen för att jag väljer träning, för att jag väljer rätt och bra mat.

Fortfarande är jag så gott som alkoholfri och det har jag varit i tre månader nu. Maken och jag hade en kräftskiva bara för oss och då drack jag ett litet glas vitt vin. Vet ni vad! Det var inte ens gott, fast att det var ett utmärkt vin. Även det att kunna avstå från vinet, utan att det känns som en uppoffring eller att man försakar något, känns bra. Naturligtvis bidrar det till att jag mår så bra som jag gör nu. 

Detta upplägg är verkligen något att rekommendera!

Jag måste avsluta dagen blogg med att skryta lite. I dag körde vi första delen av träningen, uppvärmningen, med burpees, hopprep och utfall med hantel. Det blev 45 burpees, 45 utfall och ...... 500 hopp med hopprepet. Jag som för ett halvår sade att kvinnor i min ålder inte ska hoppa!

Det ni - Nu är jag på G på riktigt!

Att få träningslusten tillbaka

Jag har varit väldigt taggad de tre veckor då min PT haft semester. Jag skulle göra 15 träningspass under de tre veckorna. Mitt sista PT-pass gjorde jag den 5 juli och efter det har jag gjort 11 träningspass. Jag nådde inte riktigt fram, men nästan.

Senaste veckan har jag emellertid varit slö. Det har varken blivit jogging, promenader eller inomhusträning hemma eller på gymmet. När klockradion har startat kl 5 har jag legat kvar i sängen och slöat och ibland inte kommit ur sängen förrän kl 6. Vet inte vad det var, men det gick helt enkelt inte att samla energi för att komma upp och ut.

I går fick jag emellertid en kick igen. Min PT var tillbaka och vi började med att väga och mäta mig. Vikten hade gått ner, de flesta måtten också och även fettprocenten. Härligt! Sedan följde ett riktigt tufft PT-pass. Nu är jag taggad igen!

I morse steg jag upp tio över fem och avverkade 4,8 km PW, där jag sprang den sista biten. Redan från början planerade jag hur långt jag skulle gå och när jag skulle börja springa. Jag som inte tidigare har tyckt om att springa kom på mig själv att längta efter att komma till den punkten då jag hade bestämt att jag skulle börja springa. Jag längtade alltså efter att springa! Det trodde jag inte för några månader sedan.

När PT:n gick på semester satte jag/vi också ett viktmål för var jag skulle vara när hon kom tillbaka. Inte heller där nådde jag ända fram, men jag är faktiskt supernöjd ändå. På tre veckor gick jag ner 2 kg och det är ju en hyfsad viktminskning.

Nu har jag satt upp nästa delmål och det är att komma under 90 kg. Dit har jag bara lite drygt 1,5 kg. Nu känner jag mig supertaggad på att få igång träningen igen så det ska inte vara något problem.

Jag är så taggad att jag fick PT-Emelie att boka in mig på ett "Supercirkel-pass" i morgonkväll. Det är något som jag aldrig provat. Jag kör ju gärna egen träning med gym-maskinerna, men att träna i grupp med tränare är en annan sak. Jag ser verkligen fram emot det.