Mentorsmöte

Dagens mentorsmöte blev inte alls som det var tänkt. Men så bra det blev ändå. Riktigt, riktig bra.

Min mentor är Ingrid Berner på Jobsatisfaction. Ingrid har jag känt sedan jag gick en ledarskapsutbildning (”Framtidens framgångsrika företagare”) hos Företagsakademin, som var ett EU-projekt genom Malmö Stad.
Ingrid är, precis som jag, också Ambassadör för kvinnors företagande. På kick-offen i våras träffade jag Ingrid igen. Efter mötet föddes tanken hos mig att Ingrid skulle bli min mentor.

Ingrid Berner

Sagt och gjort jag skickade ett mail till Ingrid och hon accepterade direkt. Vi började att träffas över en lunch i maj och sedan har vi haft fyra möten under året.

Förra mötet var mina tre biträdande jurister med och vi diskuterade byråns framtida inriktning och fyra rättsområden som vi ska börja focusera på. Det var meningen att dagens möte skulle bli ett uppföljningsmöte av detta. Nu blev det inte så, eftersom två av de tre blev sjuka.

Så Ingrid och jag hade ett möte för oss själv, där vi fokuserade på vilka krav jag ställer och vad jag vill att vi ska satsa på och när vi ska nå uppsatta mål. Som vanligt födde våra diskussioner mycket tankar hos mig. Vissa tankar blev bekräftade av Ingrid och jag kände mig stärkt att gå vidare med dem.

Varje företagsledare borde satsa på att ha en mentor. Det är så fantastiskt berikande. Inte minst hjälper det företagsledaren att utveckla sitt företag och att, som "munken" säger, förverkliga sina drömmar.

Ha det bäst!

Den bortglömda bröllopsdagen

I dag gick vi upp tidigt - som vanligt. Jag gav mig ut på min morgonpromenad - som vanligt. Vi åt frukost och läste tidningen - som vanligt. Sedan sade vi -Hej! och var och en till sitt jobb - som vanligt!

Min dag flöt på, med personaladministration, juridik, klientsamtal, polisförhör, klientbesök m m - som vanligt.

Så kom det ett SMS från äldsta dottern. Grattis på bröllopsdagen!
Hon var brudnäbb på vårt bröllop för 32 år sedan.
Varken jag eller maken kom ihåg att i dag - den 19 september - för 32 år sedan gifte vi oss. Tur att brudnäbben kom ihåg det.

Jag kastade mig på telefonen:
- Har du ätit?
- Ja, men bara lite.
- Vet du vad det är för dag idag?
- Jisses det är ju den 19:e!

Så bestämde vi att jag skulle åka till Malmborg och botanisera i delikatessdisken.
Det blev ganska bra till sist, men improviserat :)

... men gott!

Räkmacka

 

 

 

Lax och räkor (= ½ lyxlandgång)

 

Andra halvan av lyxlandgången, samt tre halva "danske  smörrebröd"

 

 Avslutning med lite ost och druvor.

 

När jag kom hem hade maken plockat rosor i trädgården (tur att inte allt regnat bort) och det blev en trevlig bröllopsdagskväll, trots att vi båda glömt bort vad den 19 september var för dag.

 

Så härligt det är att ha andningshål och kunna vara flexibel!

 

Ha det bäst!

Ewa

 



 

Tiden rusar iväg

Jag hade ambitionen att blogga varje dag, att promenera varje dag, att träna minst tre dagar i veckan, att ge mig själv mer egentid även mitt på dagen osv.
Det är 9 dagar sedan jag bloggade senast, promenerat har jag gjort några dagar i veckan, träningen på Form & Figur har inte kommit igång än, någon tid för reflektion/meditation på dagen har det inte blivit osv.

Varför?

Det är för mycket att göra på jobbet och mycket turbulens dessutom, helt enkelt. Ingen ursäkt, men en förklaring.

... Men ... jag har följt "munkens" råd i så mycket annat.
Jag är bättre på att planera.
Jag unnar mig att reflektera oftare.
Jag uttalar min mantran (och har nytta av det).
När det behövs ... djupandas jag och går vidare.
Jag läser "min munk" ... Finn din livsuppgift.
Jag lyssnar på lite annorlunda musik än jag brukar göra.
Jag försöker tänka på att inte släppa in ogräs i min trädgård (ni som läst "munken" vet vad jag menar).

Detta har givit effekt;
Jag känner mig mer harmonisk.
Jag vågar satsa.
Jag känner mig starkare och tålmodigare.
Jag känner tillförsikt inför framtiden.
Jag känner att jag fixar arbetsanhopningen och turbulensen.

Så jag är på gång ... och som "munken" säger: Du kan inte förändra ditt liv på en dag!
Låt det ta tid! Låt det komma till dig!

Så vänta bara ... snart kommer även det andra; träningen, den dagliga bloggningen, dagliga promenader, meditationen osv.

Häng kvar! Jag lovar att återkomma med bloggen oftare :)

Ha det bäst!
Ewa

Avkoppling och njutning - och funderingar om framtiden

Denna helg har vi varit på vårt paradis här i Sverige (vi har ju många paradis runt om i världen), nämligen på Ivö vid Kristianstad.

I fredags när vi skulle packa och köra iväg, packade jag också mina gympaskor med ambitionen att jag skulle promenera en gång om dagen. Jag promenerar ju helst på morgonen, särskilt när det är varmt, så ambitionen var att promenera både lördag- och söndagmorgon.

Förmodligen hade jag sömnbehov för på lördagen vaknade jag strax efter åtta. En promenad på ca 3 km tar ca 30 minuter. Vår bastu på Ivö är öppen mellan 7 och 9 och det var bara att konstatera att jag inte skulle hinna både promenaden och bastun. Jag valde bastun.

Att komma ner till badbryggan en härlig morgon, när solen lyser och sjön ligger stilla är så underbart, och något som jag inte vill gå miste om.

Att få njuta morgonbadet och bastun är en av de saker som jag uppskattar mest med vår vistelse på Ivö. Därför valde jag morgonbadet, framför morgonpromenaden. Ett helt medvetet och övervägt beslut. Dessutom njöt jag fullt ut av morgonbadet och den därpå följande frukosten i solen med maken.

En del av lördagen ägnade vi åt att riva sommartältet ...

... och sätta upp soltaket (som en sluss både mot regn och sol) i stället.

Det har varit en härlig och avkopplande helg. Sådan som man behöver för att ladda batterierna och orka med en ny, intensiv, arbetsvecka.

Det har varit mycket diskussioner under helgen med våra husvagnsvänner om när man tänker gå i pension och hur man tänker kring pensionen. Jag (och Sven) var nog de enda som kände att vi vill arbeta efter 65 år. Sven blir ju 67 år i år och har inte trappat ner på något sätt. Själv blir jag 60 år nästa år och har inte, som det känns idag, någon tanke på att gå i pension vid 65 år. Tvärtom känns det som att jag skulle vilja jobba till minst 70 år, om jag får ha den mentala förmågan i behåll.

Jag startade ju en ny karriär (som egen företagare och innehavare av en juristbyrå) 2006, när jag var 52 år, och blev advokat fyra år senare, 2010, då jag var 56 år. Därför känns det som att jag gärna vill fortsätta i mitt "nya yrke" ett antal år. Drar jag mig tillbaka vid 70-års ålder har jag i vart fall varit verksam advokat i 14 år.

Detta är planeringen, sedan får vi se vad livet har i beräkning för mig.

Ha det bäst!
Ewa

Våga möta dina rädslor - ett sätt att ha kontroll

Det är ganska intressant med läsupplevelser och hur de påverkar ens egen verklighet. Det man läser upplever man och tvärtom.

Jag hade en diskussion med min klient idag om hur man hanterar sina rädslor, att man ska våra se sina rädslor och därmed hitta verktyg att också övervinna dem. Denna diskussion förde vi helt förutsättningslöst utifrån våra egna erfarenheter och känslor. Ingen av oss refererade till någon särskild filosof.

I går började jag läsa Robin Sharmas bok "Finn din livsuppgift".

På tåget hem från Stockholm till Malmö fortsatte jag läsningen och kom till sida 37, där koncernchefen träffar en märklig person i en scharlakansröd mantel (Julian Mantle). Munken talar där om att man "modigt ska möta sin rädsla, så att man ska kunna låta sin storhet lysa".

Det blev en Aha-upplevelse hur kunde jag hamna just där när jag och klienten precis haft just den diskussionen? Det kändes som att det fanns en mening med detta slumpartade sammanträffande. Än en gång har "munken" gripit tag om och uttryckt just det som jag själv tänker. Så rätt han har "munken".

Ha det bäst!
Ewa

Planeringen som sprack

Jag kan ha hur goda föresatser som helst, men när det kommer till kritan och det behövs för klientarbetet så låter jag mina egna personliga behov stå tillbaka. I dag blev det så.

Dagen startade bra. Jag tog min morgonpromenad, drack min chockladshake, kom till jobbet och pratade med en anställd som är sjukskriven. Morgonen fortsatte med fokuserat arbete och sedan var det dags att åka på en förhandling.

Tillbaka till kontoret igen, tidigare än beräknat, och jag fick tid till ytterligare arbete som jag inte hade räknat med att hinna.

På eftermiddagen ett besök (en bouppteckning med tre dödsbodelägare som inte var riktigt överens). Men jag djupandades några gånger innan mötet och det gick mycket bra. Jag kände mig verkligen nöjd över att de tre skiljdes, kanske inte som vänner, men ganska överens och de stod till och med och samspråkade utanför.

Så var allt gott och väl, sedan började de där sakerna som "munken" säger att man ska akta sig för, pocka på uppmärksamheten. Saker man gör och som egentligen tar allt för mycket tid av annat som är viktigare. Efteråt vet man knapp vad man gjort och varför, och tiden rinner iväg.

Varför händer detta? Jo - jag vet. Man tappar fokus och man släpper på självdisciplinen. Hur det nu var så hade jag två saker kvar att göra innan jag skulle gå hem. Två telefonsamtal som skulle ringas. Jag började med nummer ett. Det resulterade i min spräckta planering!

Jag hade lite dåligt samvete för klientens skulle, men han var - som vanligt - snäll och trevlig, men bad mig att "snälla" göra det där jag hade lovat. Så jag lovade att skriva de två breven och skicka innan jag gick hem. Efter samtalet samlade jag mitt fokus på uppgiften och skrivandet gick som en dans. Kopior mailades till klienten, som blev mycket nöjd.

Men ... Nu hade tiden gått. Samtal nummer två hann jag inte med. Jag skulle gått kl 18 och gått och tränat. Klockan blev istället 19.15 och jag begav mig hem istället (för att inte resten av kvällens planering skulle spricka).

Kan man tolka detta som "munkens" uttryck för att man ska tjäna andra människor utan själviska motiv? Jag kanske är det just så. Jag går förvisso mot min egen planering och låter andra "stjäla" min tid, men samtidigt säger "munken": Det ädlast du kan göra är att ge till andra!

Och så ger det så mycket tillbaka, när klienterna uttrycker tacksamhet över det man gör. När man känner att tacksamheten verkligen är äkta och ärligt menad. Då känns det ändå som att det var värt att ge en del av sin egen tid.

Nu fick jag också ett SMS med meddelande om att mina beställda Robin Sharma böcker har kommit. Som jag längtar efter att få börja läsa dem alla och att kunna "klottra" i mina böcker. För Robin Sharmas författarskap är inte som andras. Hans böcker är som gjorda för att skriva noteringar och egna tankar i!

Ha det bäst!
Ewa

Munken som sålde sin Ferrari - igen

Ja så var det då ett tag sedan jag bloggade. Närmare bestämt har jag inte bloggat på hela semester (nästan tre veckor). Jag kände helt enkelt inte någon inspiration för det just då. Det fanns så mycket annat som pockade på; t ex de underbara ljumma kvällarna som vi njöt av fullt ut.

Något annat som jag ägnade mig åt var att läsa färdig boken Munken som sålde sin Ferrari.

Den gav upphov till många tankar och funderingar. Det är inte en bok som man bara sträckläser, utan jag tycker att det krävs att man emellanåt lägger den åt sidan för egna reflektioner. Boken hade jag lånat av en kollega, men nu har jag köpt ett eget exemplar. För visst ska jag läsa den igen. Den och de andra böckerna av Robin Sharma. Jag längtar redan efter att få mer av Robin Sharmas visdom.

Du kan se Robin Sharma på You Tube

Så mycket kände jag igen och där jag faktiskt redan, på mitt eget sätt, följer "munkens" rekommendationer. Men annat bestämde jag mig för att göra. Allt håller man kanske inte med om, men boken är verkligen en inspirationskälla.

Jag funderade över både mitt privatliv och mitt yrkesliv och inte minst hur jag är och agerar som ledare och chef. Därför känns det också spännande att det finns en bok av Robin Sharma som heter "Ledaren utan titel"

Helt i linje med mina nya föresatser satte jag mig i går, söndag och planerade min vecka och inte minst min första arbetsdag efter semestern. Jag har väl försökt planera min tid tidigare, men denna gång gick det bättre och inte minst; Jag lyckades hålla min tidsplan bättre.

Nu har jag reflekterat över min dag, vad var bra och vad kunde göras bättre? Bloggandet är ju också en del av denna reflektion. Dessutom har jag planerat för morgondagen. Om "munken" och hur jag tagit till mig av hans råd kommer ni säkert att kunna läsa mer i min blogg.

Ha det bäst!
Ewa