Så här de sista timmarna på det gångna året, brukar många göra en resumé av året som gått.
Ett år går så fort, men när man blickar tillbaka är det också mycket som händer under ett år.
I år kom jag på riktigt igång med min träning. Jag uppnådde inte mitt viktmål, men med råge uppnådde jag tränings och konditionsmålet. Detta tack vare att jag fortsatt med min träning med min fantastiska PT Emelie Mossberg. Det klickar så bra mellan oss och PT-träningen har blivit ett beroende.
Under året som gick började jag också gå på olika pass. Jag som annars inte gillar "gruppträningar" har tyckt att det har varit jätteroligt. Men på det fantastiska gymmet SHE blir allt roligt. Där blir man sedd, bekräftad och inspirerad.
Jobbmässigt har året varit fantastisk. Mitt företag har utvecklats, vi har fått delvis ny personal och andra har lämnat oss. Sammantaget har det varit mycket framgångsrikt för företaget och vi har fullt upp att göra. Det är inte någon som sitter och "rullar tummarna" hos oss.
En speciellt rolig sak är att jag har fått en ny medarbetare via gymmet, Petra Westin. Hon har redan efter en kort tid visat sig vara ett starkt kort. Härligt Petra att ha dig hos oss.
Vi har också börjat nätverka mer på jobbet, bl a beroende på att vi fått medarbetare som är otroligt sociala och har ett stort nätverk. Därför har vi gått med i en BNI-uppstartsgrupp (Bron på Dragörkajen) och det har verkligen varit ett lyft för oss.
I september hade vi jättetrevliga planeringsdagar i Gdansk i Polen. Trevligt hotell, kreativa dagar och ett sätt att lära känna varandra på ett annat plan än bara på arbetsplatsen.
Tyvärr har vi också drabbats av några hot- och risksituationer och därför kommer vi att ha ett samarbete med företaget SafeSec och bl a ha en utbildningsdag i början av nästa år. Det är viktigt att var förberedd på olika situationer och inte minst att veta hur man undviker att t ex hotsituationer uppstår.
I mars-april tillbringade vi fyra härliga veckor på vårt älskade Madeira. Detta upprepades i september-oktober. Madeira är vårt paradis, vårt andningshål. Där har vi tid att koppla av, njuta av varandras sällskap, äta och drick gott och ha tid att laga mat tillsammans.
Min man, Sven, drabbades av artros i höften och genomgick operation den 1 december. Operationen gick bra och rehabiliteringen framskrider som förväntat. Härligt att smärtorna är borta.
Vår dotter Annelie, som normalt bor i Australien har kommit hem på Sverigebesök över jul, nyår och en bit in i januari. Den 23 december samlade vi alla barn och barnbarn hemma hos oss och det blev en livlig tillställning. Så härligt att kunna samla alla och umgås. Mobiltelefoner var dessutom bannlysta :)
Så var då ytterligare ett år till ända. Det blev en summering av både privat- och jobbmässiga händelser. Av 2016 består det just nu bara 45 minuter och snart har vi ett nytt - oskrivet - år framför oss. Alltid lika spännande.
Ödla på lampa
lördag 31 december 2016
måndag 26 december 2016
Nytt år, nytt mål och nya tag
Under sensommaren och hösten var jag ganska aktiv med mitt bloggande om min träning och (på sikt) viktminskning. De senaste månaderna har varit otroligt arbetsfyllda och jag har inte ens haft tid med min blogg. Jag fick frågan för ett tag sedan (av min PT) om jag inte bloggar mer. Och - nej - det har jag ju faktiskt inte gjort på ett par månader.
Träningen har jag emellertid fortsatt med, minst två gånger i veckan PT-träning. Jag har också kört annan träning, bl a morgonträning hemma. I snitt har det blivit 3-4 pass per vecka totalt. Fram till att jag skadade mitt knä .........
Det började med att jag satt lite illa vid en kursdag och kände att jag fick ont i knäet. Sedan skulle jag göra ett träningsmoment hemma (step-up på stol) och då small det till i knävecket. Knäet och sedan hela benet, från låret och ner till foten, svullnade upp. Jag provade att "bota" det hela själv och så småningom blev det bättre. Dock kan jag fortfaranande känna smärta i knäet, men nu mer på framsidan än på baksidan. Skadan innebar att jag inte tränade på fyra veckor.
Med den träningsintensitet som jag haft tidigare längtade jag så oerhört efter träningen och kände en enorm frustration över att inte kunna träna. Veckan innan jul kom jag emellertid igång igen och körde ett PT-pass (lite försiktigt). Det blev ytterligare ett PT-pass den veckan. Nu är min PT jul-/nyårsledigt. Vecka 1 ska vi köra igång igen.
Vad hände då med vikten under dessa fyra veckor? Inte så mycket som man skulle kunna tro. Jag gick "bara" upp 1 kg. Dessutom kan konstateras att, trots en jul med mycket mat och gotter så har jag bara gått upp 2 hg under julhelgen.
Under 2016 nådde jag inte målet (viktmålet) - Trots att jag tränat, att jag avstått från alkohol i flera månader och att jag ätit sunt, så har inte mycket hänt med vikten. Tyvärr!
Nu är det snart nytt år. Jag har satt upp ett nytt - kanske mer realistiskt - viktmål. Nu ska jag ta nya tag och nå mina mål, både vad gäller träningen och vikten. Jag vill ha både ock, inte bara det ena eller det andra. Jag vill känna mig vältränad, fit, slippa skadesmärtor och även nå viktmålet och hålla det. Det har som sagt inte gått så bra i år. Viktminskningen har varit totalt 4,5 kg, men tack vare träningen ser det ut som att jag tappat mer i vikt.
Så nu får vi alla en ny chans. Ett nytt år - med nya mål och nya tag och så hittar vi alla våra "tappade sugar".
Jag ser fram emot år 2017 med tillförsikt.
Träningen har jag emellertid fortsatt med, minst två gånger i veckan PT-träning. Jag har också kört annan träning, bl a morgonträning hemma. I snitt har det blivit 3-4 pass per vecka totalt. Fram till att jag skadade mitt knä .........
Det började med att jag satt lite illa vid en kursdag och kände att jag fick ont i knäet. Sedan skulle jag göra ett träningsmoment hemma (step-up på stol) och då small det till i knävecket. Knäet och sedan hela benet, från låret och ner till foten, svullnade upp. Jag provade att "bota" det hela själv och så småningom blev det bättre. Dock kan jag fortfaranande känna smärta i knäet, men nu mer på framsidan än på baksidan. Skadan innebar att jag inte tränade på fyra veckor.
Med den träningsintensitet som jag haft tidigare längtade jag så oerhört efter träningen och kände en enorm frustration över att inte kunna träna. Veckan innan jul kom jag emellertid igång igen och körde ett PT-pass (lite försiktigt). Det blev ytterligare ett PT-pass den veckan. Nu är min PT jul-/nyårsledigt. Vecka 1 ska vi köra igång igen.
Vad hände då med vikten under dessa fyra veckor? Inte så mycket som man skulle kunna tro. Jag gick "bara" upp 1 kg. Dessutom kan konstateras att, trots en jul med mycket mat och gotter så har jag bara gått upp 2 hg under julhelgen.
Under 2016 nådde jag inte målet (viktmålet) - Trots att jag tränat, att jag avstått från alkohol i flera månader och att jag ätit sunt, så har inte mycket hänt med vikten. Tyvärr!
Nu är det snart nytt år. Jag har satt upp ett nytt - kanske mer realistiskt - viktmål. Nu ska jag ta nya tag och nå mina mål, både vad gäller träningen och vikten. Jag vill ha både ock, inte bara det ena eller det andra. Jag vill känna mig vältränad, fit, slippa skadesmärtor och även nå viktmålet och hålla det. Det har som sagt inte gått så bra i år. Viktminskningen har varit totalt 4,5 kg, men tack vare träningen ser det ut som att jag tappat mer i vikt.
Så nu får vi alla en ny chans. Ett nytt år - med nya mål och nya tag och så hittar vi alla våra "tappade sugar".
Jag ser fram emot år 2017 med tillförsikt.
torsdag 8 september 2016
Nya utmaningar - nya träningsmetoder
Självklar kör jag PT-träning fortfarande för där får jag verkligen variation. Det ser Emily till!
Förutom det har jag börjat köra dubbelpass med Indoorwalking (dvs crosstrainer) och därefter mage/rygg. Gissa om jag är rejält svettig efter ett sådant pass.
Nu har höstmörkret gjort att det är mörkt på morgonen när jag stiger upp (kl 05.00). Det ljusnar inte förrän vid sextiden. Så det känns sådär att ge sig ut och springa. Att promenera går ju an, men att springa - nja. Man behöver ju inte utmana ödet, eller hur? Så vad gör man då? Jag vill ju ha min morgonträning och nu när jag har börjat springa känns det inte som att promenader räcker riktigt till. Dessutom tar det för lång tid om jag ska gå minst 5 km. Det är ju meningen att man ska komma i hyfsad tid till jobbet också på morgonen.
Men så - för att vi pratar så mycket träning på jobbet - fick jag tips av en kollega om en app, en träningsapp.
7 minutersträning heter det. Man gör 12 övningar på 7 minuter. Varje övning gör du i 30 sekunder med så många repetitioner som du hinner med - vila 10 sekunder mellan varje.
Följande övningar gör man:
- Jumping jacks
- Stolen
- Armhävningar
- Sit-ups
- Step up på stol
- Benböj
- Tricepsdips med stol
- Plankan
- Spring på stället med höga knän
- Utfall
- Armhävningar med rotering
- Plankan på sidan
Det känns verkligen som en effektiv träning. Enligt upphovsmakarna ska träningen ge samma effekt som en timmes träning, eftersom .
Meningen är att man ska köra träningsprogrammet varje dag. Några redskap - mer än en stabil stol eller liknande - behövs inte. Man har appen i mobilen eller iPaden och man kan därför göra övningarna var som helst. Man kan utmana sig själv och göra övningen upp till 9 gånger (det blir ca 1 timme), så här finns verkligen potential till att trappa upp träningen. Naturligtvis ser man resultat och aktiviteter i appen.
Detta kommer att bli min morgonträning under höst/vinter - tills det blir ljust igen på morgonen. Men även på semestern kan man ju köra den här träningen.
Den här appen kan jag verkligen rekommendera! Den är ett bra komplement till gymmet. Sju minuter har man ju alltid tid till, eller hur?
måndag 22 augusti 2016
Jag slog rekord!
I dag var det dags för nytt träningspass med min PT. Det var bra väder så det fick bli utomhusträning i dag. Det är faktiskt stor skillnad på att träna utomhus och inomhus. Ute får man (förhoppningsvis) frisk luft och det underlättar ju när man ska "hålla in magen, hitta bukstödet och andas". Sedan kan man ju inte släpa med alla redskap mm ut i det fria. Det blir lite mer improviserad träning, där man använder mycket av det som finns runt omkring utomhus; stänger till trafikskyltar, bänkar, träd mm.
I dag begav vi oss till ett - för mig - nytt ställe att träna på. Emily kallade det för "kratern". Jag har väl passerat denna plats hundratals gånger, men inte tänkt särskilt mycket på hur där ser ut. När vi kom dit sa jag - Menar du att vi ska träna där nere?
Bilden ger inte riktigt rättvisa till verkligheten. Man får inte riktigt
3D-känslan. Jag kan tala om att kratern är djup. Fick veta av Emelie att här brukar Limhamn HC:s A-lag träna. Emelies sambo, som spelar med i laget, tipsar henne om häftiga träningsplatser. Hon som inte känner till Limhamn annars! Attan också!
Vi började med uppvärmning och stretching. Sedan blev det 30 minuter puls och styrka. Min fråga innan vi startade, och jag stod och tittade ner i kratern, var: - Och om man inte vill?
Först varvning puls och styrka; Två gånger ner och upp för "karterkanten" (fullt ös) sedan en omgång styrka med gummiband och olika övningar för olika muskler. Detta upprepades tre gånger.
Således hade jag gjort sex gånger upp och ner. Därefter avslutade vi med puls. Det blev ytterligare 11 gånger upp och ner. Totalt 17 gånger upp och ner för kraterkanten. Rekordet sedan tidigare var 16 gånger.
Att rekordet var 16 gånger berättade Emily när vi startade pulsdelen. Jag trodde aldrig att jag skulle orka det. Men jag orkade! När vi hade gjort 16 gånger sa Emily: - Så, där hade vi 16 gånger! (Hon vet vid det här laget vilka knappar hon ska trycka på för att utmana mig).
Jag frågade då om hon inte sade att rekordet var just 16 gånger, vilket det ju var.
- Då kör jag en gång till!
Och så slog jag rekordet! Inte dåligt för en 62-årig "tant" kan jag själv tycka. Nu får vi se om rekordet står sig och hur länge. Kanske någon annan vill utmana mig och göra 18 gånger! Nu vet jag vad det innebär och drar mig inte för en ny utmaning och för att tangera mitt eget rekord.
I dag begav vi oss till ett - för mig - nytt ställe att träna på. Emily kallade det för "kratern". Jag har väl passerat denna plats hundratals gånger, men inte tänkt särskilt mycket på hur där ser ut. När vi kom dit sa jag - Menar du att vi ska träna där nere?
3D-känslan. Jag kan tala om att kratern är djup. Fick veta av Emelie att här brukar Limhamn HC:s A-lag träna. Emelies sambo, som spelar med i laget, tipsar henne om häftiga träningsplatser. Hon som inte känner till Limhamn annars! Attan också!
Vi började med uppvärmning och stretching. Sedan blev det 30 minuter puls och styrka. Min fråga innan vi startade, och jag stod och tittade ner i kratern, var: - Och om man inte vill?
Först varvning puls och styrka; Två gånger ner och upp för "karterkanten" (fullt ös) sedan en omgång styrka med gummiband och olika övningar för olika muskler. Detta upprepades tre gånger.
Således hade jag gjort sex gånger upp och ner. Därefter avslutade vi med puls. Det blev ytterligare 11 gånger upp och ner. Totalt 17 gånger upp och ner för kraterkanten. Rekordet sedan tidigare var 16 gånger.
Att rekordet var 16 gånger berättade Emily när vi startade pulsdelen. Jag trodde aldrig att jag skulle orka det. Men jag orkade! När vi hade gjort 16 gånger sa Emily: - Så, där hade vi 16 gånger! (Hon vet vid det här laget vilka knappar hon ska trycka på för att utmana mig).
Jag frågade då om hon inte sade att rekordet var just 16 gånger, vilket det ju var.
- Då kör jag en gång till!
Och så slog jag rekordet! Inte dåligt för en 62-årig "tant" kan jag själv tycka. Nu får vi se om rekordet står sig och hur länge. Kanske någon annan vill utmana mig och göra 18 gånger! Nu vet jag vad det innebär och drar mig inte för en ny utmaning och för att tangera mitt eget rekord.
lördag 20 augusti 2016
Mår bra - Mår så fantastiskt bra!
Vikten har inte rört sig så mycket som jag hade tänkt. Men tack vare träningen har jag fått så många andra positiva effekter.
Jag mår bättre än någonsin. Känner mig stark. Känner mig frisk. Känner mig sportig.
Jag får kommentarer om att min kropp har förändrats, att midjan har smalnat, liksom låren, att hållningen har förbättrats.
Det känns verkligen att jag är på rätt spår och att det där med att fokusera på träningen, istället för på vikten, är rätt sätt.
Denna veckan har verkligen varit en bra vecka, både ur tränings- och matsynpunkt.
Jag har gjort tre PT-träningspass med fantastiska Emelie, två joggingpass på morgonen och ett dubbelpass (Indoorwalking + mage/rygg) med Kicki. Det känns fantastiskt bra och det är så roligt. Nu har jag kommit så långt att jag verkligen längtar efter träningen, fast att det ibland är en "nära-döden-upplevelse". Men efteråt, ja efteråt känns det helt underbart.
Efter en sådan vecka som denna får man ju faktiskt också utdelning och bonus i form av viktminskning. Minus 1,1 kg blev veckans resultat. Även det känns härligt. Jag väger mindre nu än jag gjort på väldigt länge och viktminskningen beror inte på konstiga dieter utan på träningen. Jag bygger muskler och blir inte bara av med fett. Musklerna minskar inte för att jag väljer bort både mat och träning. Jag stärker istället kroppen för att jag väljer träning, för att jag väljer rätt och bra mat.
Fortfarande är jag så gott som alkoholfri och det har jag varit i tre månader nu. Maken och jag hade en kräftskiva bara för oss och då drack jag ett litet glas vitt vin. Vet ni vad! Det var inte ens gott, fast att det var ett utmärkt vin. Även det att kunna avstå från vinet, utan att det känns som en uppoffring eller att man försakar något, känns bra. Naturligtvis bidrar det till att jag mår så bra som jag gör nu.
Detta upplägg är verkligen något att rekommendera!
Jag måste avsluta dagen blogg med att skryta lite. I dag körde vi första delen av träningen, uppvärmningen, med burpees, hopprep och utfall med hantel. Det blev 45 burpees, 45 utfall och ...... 500 hopp med hopprepet. Jag som för ett halvår sade att kvinnor i min ålder inte ska hoppa!
Det ni - Nu är jag på G på riktigt!
Jag mår bättre än någonsin. Känner mig stark. Känner mig frisk. Känner mig sportig.
Jag får kommentarer om att min kropp har förändrats, att midjan har smalnat, liksom låren, att hållningen har förbättrats.
Det känns verkligen att jag är på rätt spår och att det där med att fokusera på träningen, istället för på vikten, är rätt sätt.
Denna veckan har verkligen varit en bra vecka, både ur tränings- och matsynpunkt.
Jag har gjort tre PT-träningspass med fantastiska Emelie, två joggingpass på morgonen och ett dubbelpass (Indoorwalking + mage/rygg) med Kicki. Det känns fantastiskt bra och det är så roligt. Nu har jag kommit så långt att jag verkligen längtar efter träningen, fast att det ibland är en "nära-döden-upplevelse". Men efteråt, ja efteråt känns det helt underbart.
Efter en sådan vecka som denna får man ju faktiskt också utdelning och bonus i form av viktminskning. Minus 1,1 kg blev veckans resultat. Även det känns härligt. Jag väger mindre nu än jag gjort på väldigt länge och viktminskningen beror inte på konstiga dieter utan på träningen. Jag bygger muskler och blir inte bara av med fett. Musklerna minskar inte för att jag väljer bort både mat och träning. Jag stärker istället kroppen för att jag väljer träning, för att jag väljer rätt och bra mat.
Fortfarande är jag så gott som alkoholfri och det har jag varit i tre månader nu. Maken och jag hade en kräftskiva bara för oss och då drack jag ett litet glas vitt vin. Vet ni vad! Det var inte ens gott, fast att det var ett utmärkt vin. Även det att kunna avstå från vinet, utan att det känns som en uppoffring eller att man försakar något, känns bra. Naturligtvis bidrar det till att jag mår så bra som jag gör nu.
Detta upplägg är verkligen något att rekommendera!
Jag måste avsluta dagen blogg med att skryta lite. I dag körde vi första delen av träningen, uppvärmningen, med burpees, hopprep och utfall med hantel. Det blev 45 burpees, 45 utfall och ...... 500 hopp med hopprepet. Jag som för ett halvår sade att kvinnor i min ålder inte ska hoppa!
Det ni - Nu är jag på G på riktigt!
onsdag 3 augusti 2016
Att få träningslusten tillbaka
Jag har varit väldigt taggad de tre veckor då min PT haft semester. Jag skulle göra 15 träningspass under de tre veckorna. Mitt sista PT-pass gjorde jag den 5 juli och efter det har jag gjort 11 träningspass. Jag nådde inte riktigt fram, men nästan.
Senaste veckan har jag emellertid varit slö. Det har varken blivit jogging, promenader eller inomhusträning hemma eller på gymmet. När klockradion har startat kl 5 har jag legat kvar i sängen och slöat och ibland inte kommit ur sängen förrän kl 6. Vet inte vad det var, men det gick helt enkelt inte att samla energi för att komma upp och ut.
I går fick jag emellertid en kick igen. Min PT var tillbaka och vi började med att väga och mäta mig. Vikten hade gått ner, de flesta måtten också och även fettprocenten. Härligt! Sedan följde ett riktigt tufft PT-pass. Nu är jag taggad igen!
I morse steg jag upp tio över fem och avverkade 4,8 km PW, där jag sprang den sista biten. Redan från början planerade jag hur långt jag skulle gå och när jag skulle börja springa. Jag som inte tidigare har tyckt om att springa kom på mig själv att längta efter att komma till den punkten då jag hade bestämt att jag skulle börja springa. Jag längtade alltså efter att springa! Det trodde jag inte för några månader sedan.
När PT:n gick på semester satte jag/vi också ett viktmål för var jag skulle vara när hon kom tillbaka. Inte heller där nådde jag ända fram, men jag är faktiskt supernöjd ändå. På tre veckor gick jag ner 2 kg och det är ju en hyfsad viktminskning.
Nu har jag satt upp nästa delmål och det är att komma under 90 kg. Dit har jag bara lite drygt 1,5 kg. Nu känner jag mig supertaggad på att få igång träningen igen så det ska inte vara något problem.
Jag är så taggad att jag fick PT-Emelie att boka in mig på ett "Supercirkel-pass" i morgonkväll. Det är något som jag aldrig provat. Jag kör ju gärna egen träning med gym-maskinerna, men att träna i grupp med tränare är en annan sak. Jag ser verkligen fram emot det.
Senaste veckan har jag emellertid varit slö. Det har varken blivit jogging, promenader eller inomhusträning hemma eller på gymmet. När klockradion har startat kl 5 har jag legat kvar i sängen och slöat och ibland inte kommit ur sängen förrän kl 6. Vet inte vad det var, men det gick helt enkelt inte att samla energi för att komma upp och ut.
I går fick jag emellertid en kick igen. Min PT var tillbaka och vi började med att väga och mäta mig. Vikten hade gått ner, de flesta måtten också och även fettprocenten. Härligt! Sedan följde ett riktigt tufft PT-pass. Nu är jag taggad igen!
I morse steg jag upp tio över fem och avverkade 4,8 km PW, där jag sprang den sista biten. Redan från början planerade jag hur långt jag skulle gå och när jag skulle börja springa. Jag som inte tidigare har tyckt om att springa kom på mig själv att längta efter att komma till den punkten då jag hade bestämt att jag skulle börja springa. Jag längtade alltså efter att springa! Det trodde jag inte för några månader sedan.
När PT:n gick på semester satte jag/vi också ett viktmål för var jag skulle vara när hon kom tillbaka. Inte heller där nådde jag ända fram, men jag är faktiskt supernöjd ändå. På tre veckor gick jag ner 2 kg och det är ju en hyfsad viktminskning.
Nu har jag satt upp nästa delmål och det är att komma under 90 kg. Dit har jag bara lite drygt 1,5 kg. Nu känner jag mig supertaggad på att få igång träningen igen så det ska inte vara något problem.
Jag är så taggad att jag fick PT-Emelie att boka in mig på ett "Supercirkel-pass" i morgonkväll. Det är något som jag aldrig provat. Jag kör ju gärna egen träning med gym-maskinerna, men att träna i grupp med tränare är en annan sak. Jag ser verkligen fram emot det.
måndag 25 juli 2016
Känner mig stark
Nu har min PT haft semester i två veckor och jag har tränat och ätit rätt och gått ner bara lite. Väger dock det lägsta som jag har gjort på länge. Om man emellertid bortser från vikten, så känner jag mig nu starkare och spänstigare än jag gjort på mycket länge. Det visar att man inte bara ska fokusera på vikten, utan lära sig att känna efter hur man mår, kombinerat med att ta sina olika mått också.
I helgen hade jag stor garderobstädning och provade igenom mitt byxbestånd. Det blev att plocka undan alla 46:or och "aktivera" 44:orna. T o m lyckades jag komma i ett par rymliga 42:or. Härlig känsla! Det känns verkligen som att jag är på rätt väg. 46:orna ska jag skänka bort till "bättre behövande".
Mitt mål är alltså att väga 75 kg till årsskiftet. Jag har 17,8 kg kvar och 23 veckor. Det blir ca 0,7 kg viktminskning per vecka. Det blir tufft, men inte omöjligt. En hjälp på vägen är naturligtvis att vara alkoholfri. Vi vet ju att alkohol (även vin) innehåller mycket kalorier. Ett glas rött vin (15 cl) innehåller 108 kalorier (6,8 sockerbitar). Ett glas vitt vin (15 cl) innehåller 101 (6,3 sockerbitar). Ett par glas vin blir alltså över 200 kalorier.
En annan sak som jag tror (vet) är viktig är sömnen. Därför ska jag gå inför att komma i säng tidigare än vad jag brukar. Helst runt kl 23. Så därför avslutar jag min blogg för denna gången och ser till att komma i säng så att jag orkar ta ett löppass i morgon igen.
Ha det!
I helgen hade jag stor garderobstädning och provade igenom mitt byxbestånd. Det blev att plocka undan alla 46:or och "aktivera" 44:orna. T o m lyckades jag komma i ett par rymliga 42:or. Härlig känsla! Det känns verkligen som att jag är på rätt väg. 46:orna ska jag skänka bort till "bättre behövande".
Mitt mål är alltså att väga 75 kg till årsskiftet. Jag har 17,8 kg kvar och 23 veckor. Det blir ca 0,7 kg viktminskning per vecka. Det blir tufft, men inte omöjligt. En hjälp på vägen är naturligtvis att vara alkoholfri. Vi vet ju att alkohol (även vin) innehåller mycket kalorier. Ett glas rött vin (15 cl) innehåller 108 kalorier (6,8 sockerbitar). Ett glas vitt vin (15 cl) innehåller 101 (6,3 sockerbitar). Ett par glas vin blir alltså över 200 kalorier.
En annan sak som jag tror (vet) är viktig är sömnen. Därför ska jag gå inför att komma i säng tidigare än vad jag brukar. Helst runt kl 23. Så därför avslutar jag min blogg för denna gången och ser till att komma i säng så att jag orkar ta ett löppass i morgon igen.
Ha det!
tisdag 19 juli 2016
Träning när PT:n har semester
Nu har jag tränat med PT sedan september förra året och man blir faktiskt lite beroende. Beroende på det sättet att man ska försöka "masa" sig till gymmet även när det inte är träning med PT. Det kräver faktiskt lite viljeansträngning.
Nu har PT:n semester i tre veckor och jag har lovat henne att göra 15 träningspass under de tre veckorna (den 11-31 juli). Förhoppningsvis går även vikten ner, men det är segt. Än så länge har det gått bra med träningen sex pass på nio dagar. Det är 12 dagar kvar, så jag ska göra nio pass till på den tiden och det känns som att det inte kommer att bli några problem. Det är sådan sporre jag behöver och att sätta mål.
I dag hade jag ett ärende på shoppingcentret Emporia och det var rea! Blev inspirerad att ha en ny out-fit till hösten, så det blev en omgång nya träningskläder. En färg som jag sällan eller aldrig har men ska det vara nytt så ska det.
Nu har PT:n semester i tre veckor och jag har lovat henne att göra 15 träningspass under de tre veckorna (den 11-31 juli). Förhoppningsvis går även vikten ner, men det är segt. Än så länge har det gått bra med träningen sex pass på nio dagar. Det är 12 dagar kvar, så jag ska göra nio pass till på den tiden och det känns som att det inte kommer att bli några problem. Det är sådan sporre jag behöver och att sätta mål.
I dag hade jag ett ärende på shoppingcentret Emporia och det var rea! Blev inspirerad att ha en ny out-fit till hösten, så det blev en omgång nya träningskläder. En färg som jag sällan eller aldrig har men ska det vara nytt så ska det.
Hoppas bara att jag kommer i byxorna för jag köpte dem faktiskt en storlek mindre än jag haft tidigare, eftersom det inte fanns större. Nåja jag får väl träna mig i byxorna, och minska i vikt så klart. Det är ju också ett mål, även om träningen faktiskt är det viktigast för närvarande.
För att hålla uppe inspirationen med mina joggingturer (3 km) på morgonen blev det också ett inköp av nya löparskor. Tyvärr var inte de på rea, men det passade perfekt så det fick bli att köpa till ordinariepris.
Jag blev emellertid mycket nöjd med mina inköp. Nu är jag redo att möta träningshösten tillsammans med min PT. Naturligtvis ska vi fortsätta vår träning. Jag har bestämt att hon ska vara med mig ända tills jag har nått mitt viktmål.
Förresten för att anknyta till det jag började med så tog jag mig till gymmet efter shoppingturen och avverkade där ett svettig pass med 1000 meter rodd som uppvärmning och sedan en genomkörare på alla maskinerna, sit-ups och stretching. Efter svettiga 40 minuter kändes det riktigt bra och jag hade fått ny energi.
tisdag 5 juli 2016
Att mäta istället för att väga
Alla pratar om att man ska ta sina mått istället för att väga sig när man försöker gå ner i vikt. Jag har väl aldrig riktigt trott på det eftersom jag har varit så beroende av vågen (har vägt mig i tid och otid). I dag fick jag emellertid bekräftelse på att det verkligen stämmer.
Eftersom PT ska gå på semester och vi inte ska ses på nästan fyra veckor bestämde vi att vi skulle ta måtten igen. Nu var midjemåtttet 91 cm och magen 109 cm. En minskning kring midjan sedan april med 4,5 cm och totalt 11 cm! En minskning kring magen med 9 cm sedan april och 17 cm (!) totalt.
Jag fick en riktig kick av detta. Det visar att träningen (och så klart mathållningen) har gett resultat. Att det var riktigt att börja i den ordningen och låta träningen komma i första hand. Bara 3,7 kg men 11 cm i midja oh 17 cm runt magen! Helt ofattbart.
Jag känner mig dessutom så stark och energisk.
Nu har jag satt som mål att när PT Emelie är tillbaka från semestern ska jag vara under 90 kg. Dessutom bestämde jag mig också för att vi ska köra träning 2 gånger/vecka året ut. Någon gång ska man ju klara sig utan sin PT, men just nu känner jag att jag vill ha henne med tills jag har nått mitt mål.
Jag började träna med min PT i september 2015 då var mitt midjemått 102 och 5 cm under naveln (magen) var måttet ofattbara 126 cm. I april 2016 var det dags för nya mått. Då var midjemåttet 95,5 (minus 6,5 cm) och magen var 118 (minus 8 cm).
Eftersom PT ska gå på semester och vi inte ska ses på nästan fyra veckor bestämde vi att vi skulle ta måtten igen. Nu var midjemåtttet 91 cm och magen 109 cm. En minskning kring midjan sedan april med 4,5 cm och totalt 11 cm! En minskning kring magen med 9 cm sedan april och 17 cm (!) totalt.
Samtidigt har jag bara gått ner 3,7 kg.
Jag fick en riktig kick av detta. Det visar att träningen (och så klart mathållningen) har gett resultat. Att det var riktigt att börja i den ordningen och låta träningen komma i första hand. Bara 3,7 kg men 11 cm i midja oh 17 cm runt magen! Helt ofattbart.
Jag känner mig dessutom så stark och energisk.
Nu har jag satt som mål att när PT Emelie är tillbaka från semestern ska jag vara under 90 kg. Dessutom bestämde jag mig också för att vi ska köra träning 2 gånger/vecka året ut. Någon gång ska man ju klara sig utan sin PT, men just nu känner jag att jag vill ha henne med tills jag har nått mitt mål.
Nu kör vi - tillsammans mot målet Emelie Mossberg!
torsdag 30 juni 2016
Att tillföra energi - för att orka träna
I dag blev jag verkligen varse hur viktigt det är att tillföra energi (läs föda) för att orka träna.
Oavsett om man anser att viktminskningen eller träningen är det primär, så måste man äta tillräckligt och rätt för att orka träna. När man tränar med PT ställer det större krav på uthållighet, eftersom man blir peppad hela tiden. För mig med en enorm "vinnarskalle" blir peppningen en extra sporre som innebär att jag anstränger mig ännu mer.
I dag var det dags för ett PT-träningspass utomhus. Det hade varit mycket att göra på jobbet. Kylskåpet gapade ganska tomt, för det hade inte funnits tid att proviantera med kvarg, Keso och andra bra födoämnen. Så förutom morgongröten, kyckling + sallad med mycket vattenlösliga grönsaker + lite Keso, och en Kiwi på eftermiddagen, blev det inte mer energitillförsel.
Det straffade sig! Träningspasset blev verkligen segt. Jag hade fått en träningsbana med åtta stationer som skulle utföras två gånger. Efter uppvärmning och första omgången var jag helt slut. Men jag bestämde mig för att köra ett varv till. Vi hade gymets musikbox med oss ut. När regnet kom (det blev ett riktigt ösregn) var vi tvungna att bryta när jag bara gjort en tredjedel av andra varvet. Jag kan säga att jag inte var ledsen för det.
Det bästa är att sedan rannsaka sig själv tillsammans med PT:n: - Varför blev det så här? Så klart blev svaret att jag hade ätit (och för den delen även druckit) för lite under dagen. Det fanns helt enkelt inte tillräckligt med energi för kroppen för att klara ett tufft träningspass. Så gör inte om mitt misstag. Ät något bra mellanmål 1-2 timmar innan träningen.
Det där med att dricka vatten ja. På fråga från min PT om varför jag druckit för lite vatten blev mitt svar:
- Jag har inte hunnit!
Vadå inte hunnit? Jag hörde själv hur dumt det lät. Naturligtvis måste man någon gång under arbetsdagen hinna fylla på sin vattenflaska och att dricka ur den.
Så nu får det bli skärpning både vad gäller mellanmålen och vattendrickandet!
Oavsett om man anser att viktminskningen eller träningen är det primär, så måste man äta tillräckligt och rätt för att orka träna. När man tränar med PT ställer det större krav på uthållighet, eftersom man blir peppad hela tiden. För mig med en enorm "vinnarskalle" blir peppningen en extra sporre som innebär att jag anstränger mig ännu mer.
I dag var det dags för ett PT-träningspass utomhus. Det hade varit mycket att göra på jobbet. Kylskåpet gapade ganska tomt, för det hade inte funnits tid att proviantera med kvarg, Keso och andra bra födoämnen. Så förutom morgongröten, kyckling + sallad med mycket vattenlösliga grönsaker + lite Keso, och en Kiwi på eftermiddagen, blev det inte mer energitillförsel.
Det straffade sig! Träningspasset blev verkligen segt. Jag hade fått en träningsbana med åtta stationer som skulle utföras två gånger. Efter uppvärmning och första omgången var jag helt slut. Men jag bestämde mig för att köra ett varv till. Vi hade gymets musikbox med oss ut. När regnet kom (det blev ett riktigt ösregn) var vi tvungna att bryta när jag bara gjort en tredjedel av andra varvet. Jag kan säga att jag inte var ledsen för det.
Det bästa är att sedan rannsaka sig själv tillsammans med PT:n: - Varför blev det så här? Så klart blev svaret att jag hade ätit (och för den delen även druckit) för lite under dagen. Det fanns helt enkelt inte tillräckligt med energi för kroppen för att klara ett tufft träningspass. Så gör inte om mitt misstag. Ät något bra mellanmål 1-2 timmar innan träningen.
Det där med att dricka vatten ja. På fråga från min PT om varför jag druckit för lite vatten blev mitt svar:
- Jag har inte hunnit!
Vadå inte hunnit? Jag hörde själv hur dumt det lät. Naturligtvis måste man någon gång under arbetsdagen hinna fylla på sin vattenflaska och att dricka ur den.
Så nu får det bli skärpning både vad gäller mellanmålen och vattendrickandet!
tisdag 21 juni 2016
Att sträva mot målet - och må bra på vägen
Jag vet inte riktigt vad det är, men något har hänt med min inställning till viktminskning och träning.
Som ni vet har jag gått ner i vikt många gånger (och upp igen efter ett eller två år). Varje gång har jag sagt - Aldrig mer ska jag bli överviktig. Aldrig mer ska jag behöva banta. Men trots alla dessa föresatser har jag plötslig varit där igen.
Men den gången känns det faktiskt annorlunda. Det känns annorlunda på ett nytt sätt. Det känns nytt på ett annorlunda sätt. Vad är det som inte är som tidigare?
För det första har jag börjat i en ny ände. Jag startade med att börja träna med PT (Personlig tränare) i september i fjol.
Visst satte jag som mål att gå ner i vikt, men det var träningen som jag satte i fokus - inte viktminskningen. Det hände inte heller mycket med min vikt. Jag gick inte ner, men inte upp heller. Jo i början tappade jag ca 5 kg, men sedan stannade jag där.
Träningen har emellertid fortsatt och jag har tränat med min PT ca två gånger i veckan. Nej, det är inte billigt, men jag skulle nog säga att det är värt varje krona. För så här bra som jag mår nu har jag inte mått på flera år. Jag har ju varit "tvungen" att gå på träningen när min PT väntat. Inga ursäkter.
Nu har jag nått dit att jag längtar efter mina träningspass med PT Emelie. Det är inte längre ett tvång. Om jag har varit trött efter jobbet, så har jag fått ny energi efter ett träningspass. Och som hon pressar och hetsar mig. Envis som jag är så ger jag mig inte utan satsar 100 %.
När det gäller viktminskningen har jag väl under hösten och vintern lura både min PT och mig själv. I veckorna har jag ätit sunt och skött mig, och gått ner i vikt. På helgerna har jag unnat mig både mat och dryck (t ex vin), gått upp i vikt och varit tillbaka på "Ruta 1" på måndagen. - Stört löjligt, som Baloo i Djungelboken sade.
Vem lurade jag? Bara mig själv!
Vem drabbades? Bara jag själv!
Så nu har jag bestämt mig. Till dess att jag nått mitt viktmål, oavsett när det sker, ska jag se till att avstå det som gör att jag går upp i vikt under helgerna. Dvs den mindre hälsosamma maten och vinet.
- Men man måste ju leva också!, säger ni kanske. Ja visst men just nu, när jag snart avstått alkoholen i tre veckor och tränar minst 5 dagar i veckan, så mår jag så himla bra.
Jag har hittat min grej på SHE Gym, Limhamn, där jag också har min PT.
Nu har jag t o m gått steget vidare och börjat med gruppträning, någonting som jag inte varit så förtjust i innan. Trodde jag.
Jag har t o m börjat jogga på morgonen, istället för att bara promenera. Jag som avskydde att springa. Trodde jag.
Så som det känns du kommer detta att bli bestående och jag kommer definitivt fortsätta med min PT-träning som är en fantastisk inspiration.
Och jag mår så himla bra!
Som ni vet har jag gått ner i vikt många gånger (och upp igen efter ett eller två år). Varje gång har jag sagt - Aldrig mer ska jag bli överviktig. Aldrig mer ska jag behöva banta. Men trots alla dessa föresatser har jag plötslig varit där igen.
Men den gången känns det faktiskt annorlunda. Det känns annorlunda på ett nytt sätt. Det känns nytt på ett annorlunda sätt. Vad är det som inte är som tidigare?
För det första har jag börjat i en ny ände. Jag startade med att börja träna med PT (Personlig tränare) i september i fjol.
Visst satte jag som mål att gå ner i vikt, men det var träningen som jag satte i fokus - inte viktminskningen. Det hände inte heller mycket med min vikt. Jag gick inte ner, men inte upp heller. Jo i början tappade jag ca 5 kg, men sedan stannade jag där.
Träningen har emellertid fortsatt och jag har tränat med min PT ca två gånger i veckan. Nej, det är inte billigt, men jag skulle nog säga att det är värt varje krona. För så här bra som jag mår nu har jag inte mått på flera år. Jag har ju varit "tvungen" att gå på träningen när min PT väntat. Inga ursäkter.
Nu har jag nått dit att jag längtar efter mina träningspass med PT Emelie. Det är inte längre ett tvång. Om jag har varit trött efter jobbet, så har jag fått ny energi efter ett träningspass. Och som hon pressar och hetsar mig. Envis som jag är så ger jag mig inte utan satsar 100 %.
När det gäller viktminskningen har jag väl under hösten och vintern lura både min PT och mig själv. I veckorna har jag ätit sunt och skött mig, och gått ner i vikt. På helgerna har jag unnat mig både mat och dryck (t ex vin), gått upp i vikt och varit tillbaka på "Ruta 1" på måndagen. - Stört löjligt, som Baloo i Djungelboken sade. Vem lurade jag? Bara mig själv!
Vem drabbades? Bara jag själv!
Så nu har jag bestämt mig. Till dess att jag nått mitt viktmål, oavsett när det sker, ska jag se till att avstå det som gör att jag går upp i vikt under helgerna. Dvs den mindre hälsosamma maten och vinet.
- Men man måste ju leva också!, säger ni kanske. Ja visst men just nu, när jag snart avstått alkoholen i tre veckor och tränar minst 5 dagar i veckan, så mår jag så himla bra.
Jag har hittat min grej på SHE Gym, Limhamn, där jag också har min PT.
Nu har jag t o m gått steget vidare och börjat med gruppträning, någonting som jag inte varit så förtjust i innan. Trodde jag.
Jag har t o m börjat jogga på morgonen, istället för att bara promenera. Jag som avskydde att springa. Trodde jag.
Så som det känns du kommer detta att bli bestående och jag kommer definitivt fortsätta med min PT-träning som är en fantastisk inspiration.
Och jag mår så himla bra!
torsdag 9 juni 2016
Har ni saknat mig?
Det är nästan precis ett år sedan som jag gjorde något blogginlägg. Någonstans där tyckte jag att jag inte hade tillräckligt med tid för att blogga.
Nu har jag - än en gång - tagit tag i mitt liv och jag känner mig också motiverad att blogga om min förändring.
Jag tänker inte titta tillbaka, utan istället se framåt.
Sedan hösten 2015 har jag tränat 2 gånger i veckan med PT. Det har inneburit att jag har förbättrat min kondition betydligt. Målet var att jag också skulle gå ner i vikt, men tyvärr har det inte blivit så - HITTILLS.
NU SKA DET BLI ÄNDRING PÅ DET!
Jag har nu bestämt mig att NU ska det inte bara bli träning för att må bättre (vilket jag gör), utan jag ska också förändra mat- och dryckintaget HELA veckan för att nå min målvikt.
Här kommer jag att berätta för er hur det går.
Jag börjar med vad som hänt den senaste veckan. I fredags (den 4 juni) vägde jag 96,3 kg till mina 170 cm. Sedan var det helg och besök hos dottern i Tvååker och i tisdags när jag ställde mig på vågen hade jag gått upp 2 kg!
Så har jag hållit på hela tiden; Tränat och skött mig hyfsat i veckorna, ätit och druckit gott på helgerna. Detta innebär att jag hela tiden står på +/- 0 kg.
Så denna veckan bestämde jag mig att nu ska jag sköta mig HELA veckan.
Så jag har skött maten och drycken och tackat nej bl a till bakelse och glass på jobbet.
Nu är jag på gång!
Nu har jag - än en gång - tagit tag i mitt liv och jag känner mig också motiverad att blogga om min förändring.
Jag tänker inte titta tillbaka, utan istället se framåt.
Sedan hösten 2015 har jag tränat 2 gånger i veckan med PT. Det har inneburit att jag har förbättrat min kondition betydligt. Målet var att jag också skulle gå ner i vikt, men tyvärr har det inte blivit så - HITTILLS.
NU SKA DET BLI ÄNDRING PÅ DET!
Jag har nu bestämt mig att NU ska det inte bara bli träning för att må bättre (vilket jag gör), utan jag ska också förändra mat- och dryckintaget HELA veckan för att nå min målvikt.
Här kommer jag att berätta för er hur det går.
Jag börjar med vad som hänt den senaste veckan. I fredags (den 4 juni) vägde jag 96,3 kg till mina 170 cm. Sedan var det helg och besök hos dottern i Tvååker och i tisdags när jag ställde mig på vågen hade jag gått upp 2 kg!
Så har jag hållit på hela tiden; Tränat och skött mig hyfsat i veckorna, ätit och druckit gott på helgerna. Detta innebär att jag hela tiden står på +/- 0 kg.
Så denna veckan bestämde jag mig att nu ska jag sköta mig HELA veckan.
Så jag har skött maten och drycken och tackat nej bl a till bakelse och glass på jobbet.
Nu är jag på gång!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)