Ödla på lampa

Ödla på lampa

torsdag 29 november 2012

Tacksamhetsdagbok

En av deltagarna på ett Xtravaganzamöte talade om att hon skrev tacksamhetsdagbok.



Ibland behöver man fokusera på det positiva för att klar ut och uthärda det negativa. Min grundtes är ju, som ni kanske vet, att:
- Det finns inga problem, bara lösningar!
Det är ju så  klart en sanning med modifikation, för visst finns det problem. Det jag menar är att man alltid kan hitta lösningar på problemen. Emellanåt kan emellertid problemen hopa sig och man har svårt att hitta lösningen på problemet.

Då kan det faktiskt vara idé att skriva en tacksamhetsdagbok. Det blir en form av Mental Träning.


Att försöka hitta 3 saker varje dag som man kan känna tacksamhet över, är faktiskt ett sätt att se ljuset i tunneln och få det positiva i livet att vinna över det negativa. Försök!

I dag är jag tacksam över:
1. Att det gick så bra i dagens förhandling.
2. Att jag hade ett bra samtal på jobbet.
3. Att Sven lagade mina skor.

Ha det bäst!
Ewa

onsdag 28 november 2012

Missat Xtravaganzaträffen

I dag var det dags igen för Life-time-träff hos Xtravaganza. Jag har ju missat träffarna, som vi har var 14:e dag, två gånger p g a semestern. Tyvärr missade jag träffen idag igen, eftersom jag var i Göteborg och inte hann ner. Jag var inte i Malmö förrän 18.30.

Synd för jag tycker att det är viktigt att gå på träffarna, för att få inspiration, för att få support och stöd och för att kanske kunna dela av mig till andra av mina erfarenheter.

Nu dröjer det 14 dagar till nästa träff och tyvärr kommer jag att missa även den, för då åker jag till Stockholm på eftermiddagen. Det känns inte särskilt bra.

Jag brukar emellertid rapportera till vår viktkonsulent hur läget är. Dessutom har jag ju bloggen här som gör att jag också måste ha koll på min vikt och min motion m.m. Sköter jag mig inte så får jag ju skämmas inför er mina bloggläsare. Det är bra med lite press på sig!

Ha det bäst!
Ewa

tisdag 27 november 2012

Lång arbetsdag

I dag har jag haft en lång och intensiv arbetsdag. Var på kontoret 07.30 och gick l 22.00.
Helt vansinnigt - jag vet om det. Men ibland måste man jobba "lite" extra för att hinna med allt. Jag jobbar ju med människor och deras problem och då måste man helt enkelt få gjort det som ska göras. Sic!

Så flitens nattlampa fick lysa lite extra i kväll.


När jag öppnade min blogg såg jag till min glädje att antalet visningar nu har passerat 6 000. Verkligen jätteroligt! Än en gång måste jag dock tjata om att de kunde varit roligt med lite fler kommentarer till mina blogginlägg.

I kväll blir mitt inlägg kort, för jag ska krypa i säng eftersom jag i morgon ska köra till Göteborg för en domstolsförhandling.

Ha det bäst!
Ewa

måndag 26 november 2012

Nytt träningssätt

Man ska ju variera sin träning för att kroppen inte ska bli lat. Nu när den mörka och ruggiga årstiden är här så är det inte så roligt att gå ut på morgonpromenad klockan sex. Istället har jag börja träna på min crosstrainer och köra bl a sit-ups på min träningsbänk.



Det började egentligen med att jag var i Stockholm och utnyttjade hotellets motionsrum och deras löparband. Det fungerade alldeles utmärkt och jag passade också på att köra lite styrketräning och sit-ups.

Eftersom det sedan var riktigt ruskväder när jag kom hem så fortsatte jag på det inslagna spåret av bara farten.

Träningen med crosstrainer innebär att man använder andra muskler och på annat sätt än promenader, även om dessa sker i rask takt. Nu känner jag verkligen det, eftersom träningsvärken har slagit klorna i mig.


 Men träningsvärk är ett bevis på att man tagit i och att det funnits behov av att träna just de muskler som värker, så naturligtvis ska jag fortsätta med träningen och utöka passen på crosstrainerna allt efter som.

Lycka till med din träning!
Ha det bäst!
Ewa

söndag 25 november 2012

Helgarbete - antistress

Efter att ha haft fyra veckors semester har högarna hopat sig. Mycket som ska hinnas med på kort tid.

Hur fixar man det? Jo - jag gör det genom att arbeta under helgen.
När man är ensam på kontoret blir man effektivare. Inga telefoner som ringer. Ingen som kommer och vill fråga/diskutera något. Inga störande ljud. Lugnt och stilla. Det är bara ens egen disciplin som avgör hur effektiv man blir.

Förstå mig rätt. Jag har inget emot att telefonen ringer, att jag får mail, att någon frågar om råd, att någon kommer och vill diskutera ett ärende osv. Jag ÄLSKAR det! Men det är vardagen och den innebär också att man får mindre gjort - så klart.

Helgarbetete däremot innebär att man får MYCKET gjort och man gör det EFFEKTIVT!

Så har jag gjort denna helgen. Samtidigt har jag unnat mig "sovmorgon". Jag har varit på kontoret vid 10 - 10.30-tiden. Jag har gått hem "tidigt", dvs innan kl 18. På det sättet har jag både haft sköna och avkopplande morgnar, effektiva arbetsdagar, och avkopplande och mysiga kvällar. PERFEKT!

På det sättet har jag fått undan en hel del stressmoment och samtidigt haft en tillfredsställande helg. Många tycker att det låter förfärligt att jobba en hel helg, men för min del innebär det att helgarbetet gör att jag känner mig mindre stressad och både mår bättre och blir effektivare under arbetsveckan. Det gäller bara att göra det med förstånd och inte varje helg.

Ha det bäst!
Ewa

lördag 24 november 2012

Slut på semestern .... men krabba hjälper upp

Innan man går på semester är det så mycket man ska hinna med, för att kunna gå på semester med gott samvete.


Under semestern får man ändå dåligt samvete, för klienterna är lika aktiva som vanligt och någon annan får ta alla samtalen och besluten under tiden man inte är där. Särskilt har det varit så denna semestern då jag har haft mycket begränsad tillgång till Internet. Samtidigt har det varit en mycket skön och avkopplande semester. Man behöver det - även som advokat.


Efter semestern kan man konstatera att - trots att kollegerna har försökt hålla allt på en rimlig nivå, och även gjort så - har högarna med klientakter, som måste åtgärdas, hopat sig. Yttranden som ska ges in har - trots anstånd - samlats på hög och ofta har man bara en vecka på sig att svara till domstolarna.
Så har det blivit för mig även denna gång. Därför har jag jobbat i dag (lördag) och kommer att göra det även i morgon (söndag). I gengäld har jag varit underbart, härligt ledig i fyra veckor-

Trots att vi - både maken och jag - måste jobba unnade vi oss en sovmorgon. I kväll festade vi på KRABBA.


I vår lokala ICA-butik hittade jag baguett på surdeg. Mycket gott och kan rekommenderas! Dessutom betydligt nyttigare än vanlig baguett (och godare).

Vi gjorde en avocadosallad med körsbärstomat, ärtskott, tortellini med ricotta och basilico och balcamico vinäger, kryddat med örtsalt.


Såsen bestod av majonnäs, turkisk youghurt, vitlök, svartpeppar och tabasco.


Mycket, mycket gott! En otroligt god måltid med andra ord.

Testa, ni kommer inte att ångar er!

Ha det bäst!
Ewa

fredag 23 november 2012

Nu är man - Kärring

Bodde som sagt på hotell en natt. Samma hotell där jag föreläste. Efter gårdagens föreläsning skulle jag gå till mitt rum, som låg längst ner i korridoren. När jag kom till halva korridoren var det STOPP!
Gästerna - fyra tjejer - i två av rummen, som låg mittemot varandra, hade ställt upp och blockerat dörrarna. Det var full rulle på dem med doft av parfym, spray och vin och musik på högsta volym. Uppenbart skulle tjejgänget ut och "göra Stockholm" och under förberedelserna ville de ha kontakt och gjorde "två rum till ett". Smart lösning, för dem men inte för alla de andra i korridoren.

När det blev uppenbart för mig att dörrarna inte gick att rubba påpekade jag vänligt:
- Ursäkta men jag vill komma fram till mitt rum.
Då hördes från ett av rummen:
- Det är en kärring här som vill komma fram.
Resultat: Tjejen som kommit på "dörrpatentet" kom och lösgjorde dörrarna och jag kom fram till mitt rum. Med orden ringande i öronen:
- Det är en kärring här som vill komma fram.

Jaha - då har man kommit dit att man är en kärring. Det är kanske många som både tänkt och sagt det om mig (utan att jag hört det) under åren, men det var faktiskt - kunde jag konstatera - första gången jag själv hört att jag blivit kallad kärring.

Är man gammal då? Eller är man elak? Eller hur är en kärring? Förklaringen nedan säger inte mycket egentligen. Vad är en kärring för dig?



Ha det bäst, det har jag (trots att jag är en kärring)!
Ewa

torsdag 22 november 2012

Aldrig mera fet

I kväll var det tredje avsnittet av programmet OBESE - Aldrig mera fet, där Xtravaganza hjälper åtta personer att bli av med sin övervikt.


Detta avsnitt handlade om Calvin, 23 år, som startade på en vikt av 136,7 kg. Han hade efter ett år gått ner till 99 kg, dvs 37,7.

Jag blev nyfiken och tittade på de andra programmen också. Det första handlade om Linda, 38 år, som från början vägde 130,6 kg. Hon, liksom de båda andra, började med en 90 dagars soppdiet, dvs under ca 13 veckor. Efter 90 dagar vägde Linda 101,5 kg och hade gått ner 29 kg. Totalt gick hon ner till 75 kg, dvs 55,6 kg.

Det andra programmet handlade om Fredrik, 34 år, som vägde 212 kg när han startade sin viktresa. Han gick ner 49,8 kg de första 90 dagarna, men så började han också träna stenhårt från första dagen. Totalt minskade Fredrik till 107,8 kg, dvs 104,2 kg minskning.


Själv åt jag soppor under 16 veckor och mådde jättebra hela tiden. Jag hade inte heller några "återfall".  Jag började också träna. Det förvånar mig att dessa personer var så klossalt anti mot att träna. Själv kände jag en enorm glädje i att börja träna. Jag har också fortsatt med detta och det känns verkligen härligt att röra på sig.

Jag blev lite förvånad över upplägget i filmerna, som jag inte kände igen. De här personerna hade en personlig coach (Erika), men det verkade inte som att de gick på Xtravaganza-möten utan de släpptes lite "vind för våg" kändes det som. Det stödet som jag kände på mötena var ovärderligt.

Inte heller fick man någon bild av hur viktig den Mentala Träningen är för att förändra sin livsstil och bibehålla sin viktminskning. Jag tycker inte att programmet gav mer än andra "viktminskningsprogram", t ex med Anna Skipper eller Anna Anka osv. Det lär inte ut hur man lyckas gå ner i vikt. Synd för jag anser att Xtravaganza har ett alldeles unikt koncept och där de fyra ledstjärnorna - alla tillsammans - är avgörande för ett bestående resultat.
 
 
Själv känner jag att denna gången kommer min viktminskning och min träningslust att bestå. Det har jag att tacka Xtravagansa och vår härliga vikkonsulten (coach) Emmelie för.
 
 

Förutom mig själv, min vilja och min målmedvetenhet - förstås.

Ha det bäst!
Ewa

onsdag 21 november 2012

Nattåget till Stockholm

När vi reser i jobbet försöker vi tänka på miljön så mycket vi kan. Därför väljer vi gärna tåget istället för flyget. Ett annat skäl till att välja tåget är, tycker jag, att det är mycket bekvämare att åka tåg än flyg. Det är inte så att jag inte gillar att flyga. Jag älskar att flyga och självklart när det handlar om långa sträckor så är flyg en självklarhet. Men när man t ex ska åka sträckan Malmö - Stockholm är tåget ett mycket bra alternativ.

Ska man vara i Stockholm på morgonen kan man med fördel åka nattåget upp. Man är då i Stockholm 06.30. Går och äter frukost (om man har det inkluderat i biljetten) och har sedan god tid att ta sig till konferens-/mötesplatsen även om mötet startar t ex kl 09.00. Ska man flyga får man gå upp i ottan för att ta sig först till Sturup eller Kastrup och sedan är det en transportsträcka från Arlanda eller Bromma in till Stockholm. Med tåget är man på Centralen direkt och det är bara att ta tunnelbana eller buss dit man ska.

Nu ska jag upp och föreläsa i två dagar i Stockholm. Föreläsningen börjar kl 10.00 i morgon och jag tar nattåget upp. Föreläsningen ska vara på Hotell Oden och där ska jag också bo. Ofta får jag rummet redan när jag kommer på morgonen och kan installera mig i lugn och ro och förbereda mig inför föreläsningen.

För mig är det inga problem att sova på tåget. Tvärtom är det ganska mysigt att somna och sova till tåget dunkande och gungningar. Dessutom är det mycket praktiskt att resa med man sover. Man förlorar ingen onödig arbetstid avresedagen. Jag har inte heller upplevt några förseningar vad gäller nattåget. Ibland kanske vi är 30 minuter sena till Stockholm, men eftersom man är framme så tidigit ändå så är det inga problem. Ingen stress heller alltså.

På hemresan, som med X2000 tar ca 4,5 - 5 timmar, har man möjlighet att sitta och jobba, läsa eller bara koppla av. Många tycker att de vinner tid på att flyga, men som sagt man ska ta sig till och från flygplatsen också och dessutom vara på plats i vart fall ca en timme innan avgång. Om man räknar all väntetid och transporttid så tar det inte så mycket längre tid med tåget. (20 minuter med Arlanda Express + 1 timme väntetid + flygtid (ca 1 timme innan man är av och på planet) + tåget Kastrup Hyllie (ca 15 minuter)  + bussen Hyllie - Limhamn (ca 15 minuter). Många bäckar små ..... Det blir nästan 3 timmar.

Så mitt budskap är: Nästa gång du ska resa välj det miljövänligare och bekvämare tåget istället för flyget!

Nu ska jag krypa ner i sängen i min sovkupé och läsa lite. God Natt!  

Ha det bäst!
Ewa

tisdag 20 november 2012

Skönt - nu dalar vikten igen!

I dag kom jag igång med min morgonpromenad igen. Det kändes härligt! Det är inte lönt att skjuta upp saker och ting, då är risken att man till slut inte orkar ta sig samman och ta tag i sig själv.

När jag vägde mig vid hemkomsten från semestern hade jag gått upp 6,2 kg. Nu efter en vecka har jag - utan att egentligen anstränga mig - gått ner 1,9 kg. Det enda jag gjort är att börja äta "som vanligt", dvs havregrynsgröt till frukost, kött/fisk och sallad och lite kolhydrater (potatis, ris eller pasta) till lunch, och Xtravaganza soppa till kvällsmat (med FinnChrisp och lite ost). Dessutom 2-3 mellanmål. Så med bara en sundkost kan man gå ner en hel del. Nu ska jag också komma igång med den dagliga motionen igen.

Så vill du följa min fortsatta viktminskning kan du följa den här på min blogg.
Håller du själv på med viktminskning så hoppas jag att kan kan inspirera och sporra dig att nå fina resultat.

Ha det bäst!
Ewa

måndag 19 november 2012

Back to business again

Så var då semestern slut och jag såg till att vara tidigt på kontoret. Jag avstod från morgonpromenaden, eftersom jag visste vad som väntade mig när jag kom till jobbet. Det var mycket riktigt så som jag befarade. Mängder med akter som skulle gås igenom, samtal som skulle ringas, e-post som skulle besvaras, besök som skulle bokas osv. Dessutom har vi enhetsmöte på måndagar och jag behövde uppdatera mig om vad som hänt under min frånvaro.

När jag väl varit på jobbet en stund hade jag hyfsad koll på vad som fanns att göra. Vilket inte gjorde att det kändes mindre belastande.

Det blev en lång arbetsdag. Jag var på kontoret vid 07.15-tiden och gick strax efter kl 20. Vi har öppet till 18.30 på måndagar, så det var inte så mycket övertid (bara lite).

Nu sitter jag bara i soffan och slappar och öppnar posten. I posten fanns ett handskrivet brev och jag kände igen handstilen på kuvertet. Det var min egen. Jag hade fått brev från mig själv! Hur gick detta till? Inte så konstig som man kan tro. I våras på vår sista Xtravaganzaträff skulle vi skriva ett brev till oss själv. Vi skulle adressera det, klistra igen kuvertet, frankera och skriva på kuvertet vilket datum det skulle skickas. Jag valde den den 15 november 2012, när vi hade kommit hem igen från vår kryssning.

Jag hade faktiskt helt glömt bort att vi skrivit det där brevet. Där skulle vi skriva ett Framtidskontrakt med oss själv och beskriva var vi var i de olika av Xtravaganzas ledstjärnor;
  • Mental Träning
  • Mental Näring
  • Rörelseglädje
  • God Energi
Dessutom skulle det innehålla en liten uppmuntrande hälsning till oss själv.

Det var faktiskt roligt att läsa och gav en liten kick. Det ska väl erkännas att jag under semestern både varit "duktig" med mat och träning och varit lite slarvlig och slapp. Så nu gäller det att ta tag i sig själv igen och gå ner de kilon som jag gått upp. Brevet från mig gav mig faktiskt en hjälp på vägen.

Så nu tar jag nya tag!
Ha det bäst!
Ewa

söndag 18 november 2012

Sista "semesterdagen"

Ja egentligen är det ju inte semester idag, utan en "vanlig" söndag. Hur som helst så är ledigheten nu slut och i morgon börjar vardagen och jobbet igen. Semestertvätten är tvättad och inlagd i hyllorna och inhängd i garderoben. Allt börjar återgå till "normaltillstånd" igen. Jag har redan börjat mjuka upp inför arbetsstarten, med att kolla av e-posten och läsa in lite handlingar inför ett besök i morgon. Jag ska också göra en telefonlista, som troligen blir lång, med alla klienter (gamla och nya) som ska kontaktas.

Dottern och barnbarnen åkte hem till Varberg vid lunchtid och vi körde till vår äppleleverantör i Knäbäckshusen (vid Kivik). Köpte ca 60 kg äpplen och päron. Det är härligt att ha frukt hemma och bara kunna ta av. Dessutom får vi frukten till ett mycket humant pris.

Sedan körde vi kustvägen ner till Simrishamn och Ystad och vidare till sonen i Rydsgård. Där levererades ca 14 av de 60 kilona äpplen och päron. Vi beskådade också hans byggnation/inredning av ovanvåningen. Familjen växer och ett nytt barnbarn väntas i april nästa år (redan nu vet vi att det blir en pojke), så nya utrymmen och rum behövs, ett till varje barn.

Hemma igen i Bunkeflostrand lagade vi en god middag som fick avsluta en härlig semester och som också blev uppstarten till att börja jobba i morgon. Nu blir det att "hålla igen", köra igång med träningen, och se till att vikten återvänder till idealet. Men vi känner oss stärkta och uppladdade av vår härliga semester och det känns jätteroligt att hugga i igen och börja jobba.

Ha det bäst!
Ewa

lördag 17 november 2012

Semestersammanfattning

Ja nu vi landat efter vår fantastiska semester. Om jag ska sammanfatta vår semester så finns det egentligen bara ett ord - UNDERBAR!

Vi har rest mycket i våra dagar och varit på många olika platser och i många olika länder och världsdelar. Under alla våra resor har vi sett så otroligt mycket, Vi har våra smultronställen; ett i vårt hus på Madeira och ett på Söndremark camping på Ivö. Våra smultronställen njuter vi av och älskar, men samtidigt är det härligt att uppleva något annat. Något annorlunda!

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att vi verkligen har upplevt något annorlunda. Vi har varit på vårt livs första kryssning. För ett antal år sedan var kryssningssemestrar något exotiskt och ovanligt. Nu har det blivit vanligare och många åker på kryssning. Vi åkte med Norwegian på "Freestyel kryssning", vilket innebär en mer avslappnad stil t ex vad gäller klädsel till middagarna. Om man vill kan man klä upp sig, om man inte vill så slipper man.

Jag trodde att jag skulle bli rastlös på ett kryssningsfartyg, men det blev jag faktiskt inte. Det finns väldigt mycket att göra på ett stort kryssningsfartyg. Speciellt när man, som vi gjorde, åkte många tillsammans (11 st). Vi solade (när det var sol), bowlade, gick på gymmet, lyssnade på musik, satt på balkongen och njöt och läste, deltog i andra aktiviteter osv. Att kryssa är något som vi absolut kommer att göra om och vi kommer inte att tveka att göra det tillsammans med en hel grupp, så som vi gjorde den här gången.

Vi har också knutit kontakt med nya vänner i Florida (Åsa och Pierre) som tog oss med på en fantastiskt dag i Miami. Vi kände verkligen att "personkemin" stämde mellan oss och vi hoppas att få återuppleva detta igen.

Nu är också lördagen snart slut och vi har haft dotter (Carina) och son (Andreas) med barn och svärdotter hemma. Svärsonen Magnus jobbade tyvärr och kunde inte vara med. Vi har haft en jättetrevlig eftermiddag och kväll tillsammans. Det återstår bara ytterligare en dag innan vardagen och jobbet börjar igen. Denna semester kommer vi att bära med oss som ett soligt, varmt och intrycksfullt minne.

Vi tackar vårt ressällskap, både gamla och nya vänner, för dessa underbara dagar. Frågar ni oss igen så kommer vi inte att tveka att åka iväg på en ny kryssning med er, om det är så att det passar oss i tiden.

Ha det bäst!
Ewa

fredag 16 november 2012

Tysklandssemester - Dag 2

Efter en god natts sömn vaknade vi på Hotel Auerhahn i Grevenkrug.


Vi fick en god frukostbuffé
 
 
 och kände oss stärkta att köra vidare.

Vårt nästa mål med Neumünster, som för oss var en okänd stad. Det visade sig vara en riktigt trevlig stad med en fin stadskärna och med goda shoppingmöjligheter. Det fanns en torghandel där man kunde köpa det mesta från färsk hare till raggsockor.

 
 
Jag fyndade både skor och vinterjacka till mig själv. Dessutom köpte vi en hel del julklappar, bl a på Karstadt. Efter ett par timmars shopping drog vi vidare norrut igen. Nu var målet staden Plön, som ligger vid sjön Plöner. Plöner See är Schleswig-Holsteins största sjö.
 
Även Plön var en ny bekantskap för oss och den var verkligen charmig. Jag kan tänka mig att det är underbart där på sommaren. Dit vill jag gärna återvända.  
Slottet i Plön
I Plön inköptes de resterande julklapparna och nu är alla klappar inköpta, och det fem veckor innan jul. Det känns helt fantastiskt och avstressande. Vi åt också en god pizza på en mysig restaurang som låg på gågatan.
Plöns stadsvapen
Efter Plön körde vi till Calle’s i Heiligenhafen, där köptes lite vin bl a. Sedan fortsatte vi till Bordershop i Puttgarden och bunkrade upp med vin och öl m.m., som ska räcka över jul- och nyår och långt fram under 2013. Vi hade flyt med färjan och körde som sista bil på, utan väntetid, innan den avgick. Det blev en lugn och fin resa över till Rödby och vi unnade oss en god räkmacka.
Så återstod bilresan genom Danmark och upp till Köpenhamn, över Öresundsbron och klockan 22.30 var vi hemma på Strandhem igen.


Det har varit en trevlig och avkopplande Tysklandsresa och vi är mycket nöjda med alla inköpen. Nu återstår för oss helgen, då vi ska umgås med barn och barnbarn hemma hos oss. På söndag blir det att börja trappa upp inför arbetsstarten och vardagen.
Ha det bäst!
Ewa

Tysklandssemester - dag 1

Även denna morgon blev det lite sovmorgon. Det tar tid för kroppen att återhämta sig efter långflygning och tidsomställning. Kan det ha någon betydelse att jag inte gick och lade mig förrän 02.30 J ? Efter frukost, lite packning (det behövs inte så mycket för en övernattning) och lite konsultation till kontoret gav vi oss iväg. Klockan var då 11.30, men vi har ingen tid att passa så det kändes inte särskilt stressat, tvärtom.

Vi har inte långt till Öresundsbron och efter att ha tankat rullade vi igenom betalstationen och registrerade resan med vårt Brokort (Brobizzen har sonen lånat och inte lämnat tillbaka, så det är tur att man även har ett Brokort). Ni har väl sett reklamen att man åker för halva priset över bron med Brokort eller med Brobizz.
Vädret var mulet, nästan disigt stundtals, och temperaturen hela 13 grader. Med lite sol på skulle det kunna det bli riktigt behagligt väder. Det blev tyvärr inte någon sol.

Har ni inte kört bil i Danmark någon gång så kan jag tala om att det inte är några som helst problem. Det är mycket bra skyltat i Danmark och inga problem att hitta rätt väg. Vi följde skyltning mot Rödby, varifrån man sedan tar färjan över till Puttgarden och vips så är man i Tyskland. Här fungerade dock inte vårt Brokort (Hmmm Brobizzen ligger i Växjö), så vi fick snällt betala på vanligt sätt. Resan hemifrån Strandhem och till Puttgarden tog totalt 3 timmar och 40 minuter.


Mellan Puttgarden och Kiel är det drygt 9 mil och vi körde en trevlig väg genom lantbruksområde och småbyar. Höstfärgerna var underbara. Det var en riktigt trevlig biltur.

Så kom vi fram till Kiel och letade oss in i centrum. Tysklandskartan som jag köpte på Emporia visade sig vara över Sydtyskland, så vi gick in på Karstadt och köpte en karta över Nordtyskland.
 
Sedan var det dags att söka sig till Grevenkrug (ligger mellan Kiel och Neumünster) och Hotel Auerhahn. Efter en del snirklande och frågande så – plötsligt – var vi i rätt by och hittade hotellet. Lite förvirrande var det eftersom det inte tydligt framgick att man skulle checka in på hotellet via restaurangen. Men till slut var även incheckningen avklarad och vi begav oss till rum 35, där vi tog oss en liten whisky. Vi planerade också morgondagens route.
 
Efter uppfräschning gick vi till restaurangen och åt en god trerättersmiddag. Det var inte utan än att det började dra i ögonlocken vid 22-tiden. Än en gång skulle vi sova i en ny säng. Vi börjar vänja oss vid detta Vagabondliv.                    

Ha det bäst!
Ewa

onsdag 14 november 2012

Dag 25 - Semestern fortsätter .... men ...

Vi var nog väldigt trötta efter att ha korsat Atlanten ytterligare en gång, nu med flyg istället för med båt!
Vi vaknade inte förrän kl 10 i morse.

Jag ställde mig på vågen ..... Viktökning 5 kg under semestern. Men inga problem, det gäller bara att ta tag i det igen och se till att minska igen. Det fixar jag lätt som en plätt!

Även om kryssning och New York-vistelse är över, så är inte semestern det. Vi har faktiskt semester veckan ut och den tänker vi ta till vara. Vi åker till Tyskland i morgon och övernattar en natt i en liten by som heter Grevenkrug och som ligger strax söder om Kiel.

I dag har vi ägnat oss åt att packa upp, tvätta semesterkläderna, lägga allt på plats osv.
Jag åkte också in till kontoret ett par timmar (som besökare).
Fick dock lite jobb med mig hem, men inte allt för mycket. Det blev ändå några timmar i soffan med lap-topen i knäet för att få allt klart.

Efter besöket på kontoret åkte jag till nyöppnade Emporia (Skandinaviens största shopingcenter) och köpte en Tysklandskarta. Jag blev faktiskt imponerad av bygget. Mycket trevligt och välplanerat. Lätt att hitta med hjälp av bra informationsskärmar där man kunde välja butik eller typ av butik och få information om på vilket plan och var butiken finns.

Nu är klockan 01.30 och jag är klar med det som jag skulle göra idag (har ytterligare en grej kvar, men det tar jag på söndag eftermiddag när barn och barnbarn har åkt hem igen). Nu ska jag fortsätta att njuta av resten av semestern. Det bär alltså iväg till Tyskland tidigt i morgon. Förhoppningsvis kommer vi att fixa alla julklappar på två dagar.

Ha det bäst!
Ewa

tisdag 13 november 2012

Dag 24 - Sista dagen i New York och Hemresa


Så kom då den sista dagen – dagen för hemresa. Vi har varit borta i 3 ½ vecka (24 dagar) och har haft en helt fantastisk semester.
Som vanligt åt vi frukost på Lindy’s (restaurangen som var belägen i hotellet) och en del av gänget skulle bege sig till Macy’s (världens största varuhus) redan efter frukost.


Jag och Sven skulle packa innan det blev någon affärsrunda. Yvonne väntade på mig och till vår förvåning följde även Sven och Bosse med till Macys’s. Vi gick in gemensamt och sedan skiljdes våra vägar, dvs Yvonne och jag gick på ett håll och Sven och Bosse på ett annat.
 
Klockan var cirka 10 am när vi kom till Macy’s och vi hade 1 ½ - 2 timmar på oss där. Vi avverkade alla nio våningar och åkte trärulltrappa (den ursprungliga från tiden då Macy’s grundades 1858) de sista våningarna.

Det blev en del inköp på det stora varuhuset, och vi lyckades inte gå igenom varje våning särskilt noga. Det fanns där helt enkelt inte tid till. 
 
Här fanns alla - och jag menar alla - modemärken representerade.
 
Högst upp - på våning 9 - fanns Santa Claus och julavdelningen. Jag har inte sett så mycket julpynt (och överdådigt julpynt) som här.
 
Det var hisnande och övermäktigt.
 
Här hade man kunna tillbringa både en och två dagar utan problem. Men hur som helst så hade vi varit på Macy’s och handlat och det kändes stor.
 
Vi åt lunch på vårt frukostställe vid hotellet. Hotellet ville ha $ 4 för varje väska som man ställde i bagagerummet. Hos Lindy’s fick vi ställa dem gratis, men å andra sidan så åt och drack vi hos dem. En taxi var beställd till kl 14, men det visade sig att han hade fastnat någonstans och vi blev körda av en annan bil från samma bolag, som vi "fiskade upp" på gatan. Chauffören var jättebra och körde oss mjukt och fint till J F Kennedy airport.
 
Incheckningen gick smidigt och vi klarade alla limitgränsen för bagaget på 23 kg (50 pounds/lbs) per person. Handbagaget vägdes inte (tack och lov). Innan boarding blev det också ett besök i taxfree shopen.
Så boardade vi vårt plan, men blev 1 timme försenade innan vi kunde starta (okänt för mig varför). Men iväg kom vi och de flesta av oss lyckades nog sova i vart fall en del av den 8 timmar långa resan.


Vi landade i Berlin ca kl 08.00 (30 minuter senare än beräknat) och vårt flyg till Köpenhamn skulle gå 09.10. Det blev att gå direkt till gaten (via säkerhetskontrollen) och gå på planet. Ett smidigt flightbyte med andra ord, utan onödig väntetid. Vi landade som beräknat på Kastrup kl 10.10.


Efter att vi hade fått vårt bagage (alla väskorna kom fram), skiljdes våra vägar.
 
Sjöbogänget åkte taxi till Sjöbo (deras bil och chaufför stod och väntade på dem) och vi tog tåget till Hyllie och därifrån taxi hem till Strandhem. Så var då denna fantastiska semesterresa slut och vi var hemma igen. Trots allt så känns det skönt att vara hemma. Borta bra, men hemma bäst heter det ju.

Vi har emellertid semester resten av veckan och under eftermiddagen bokade jag hotellrum på Hotel Auerhahn, Grevenkrug, Tyskland, för en natt. Vi åker ner på torsdag morgon och tänker besöka Lübeck, Neumünster och Kiel och (så klart) även göra ett besök hos Calle’s och på Bordershop. Mer om det i kommande blogginlägg.
Efter att ha åkt och köpt lite mat och ätit lunch tog vi en middagsvila (30 minuter). Det var ganska segt att komma igång igen efter den och nu är klockan 22.30 (egentligen 04.30 am New York-tid) och det känns att det börjar bli dags att gå och lägga sig.

Ha det bäst!
Ewa

måndag 12 november 2012

Dag 23 - New York


Trots att vi kom sent i säng vaknade jag vid 7-tiden och kl 09 var vi ner för att äta frukost. I dag delade vi på en portion med omelett, potatis och toast, och det var fullt tillräckligt.
Vi hade bestämt att åka till Ground Zero för att försöka komma in på minnesplatsen. Innan vi begav oss mot The Big Taxi Tours (biljetterna gällde i två dagar) gick vi in på Madison Square Garden, som ligger mitt emot vårt hotell.

Sedan gick vi bort till busshållplatsen vid Empire State Building, men där var avspärrat. Bosse hade hört om att det skulle vara parader och vi förstod snart att i dag firar man The Veterans Day i USA, dvs man hyllar alla sina krigsveteraner, både de om överlevde och inte överlevde de olika krig som USA deltagit i. Busshållplatsen var flyttad ett kvarter (block) bort. Under tiden vi väntade på att Dowtown-bussen skulle komma beskådade vi paraden som började med en motorcykelkortege.

Sällan har man sett så många, så stora och så motorstarka motorcyklar på samma gång. Sedan följde parad med olika militärförband. Det var kul att få se detta i väntan på bussen.



När bussen kom tog den oss Downtown och vi steg av vid Ground Zero. Tyvärr fungerar inte deras on-line-bokningssystem efter Orkanden Sandy och det var inte möjligt att komma in. Vi fick helt enkelt nöja oss med det beskedet. Istället begav vi oss till nästa stället som vi bestämt att besöka, nämligen Chinatown. Under bussrundturen fick vi veta att Chinatown i New York är det ställe i världen, utanför Kina, som består av flest kineser. Det bor cirka 100 000 kineser i Chinatown i New York.  Vi gick runt i Chinatown med konstaterade att även om det var billig var det inget vi ”vågade”, eller rättare sagt ville köpa. En Gucciklocka för $ 5 är knappast något annat än en kopia, eller hur?

Vi åt lunch på en restaurang i Chinatown och det var en smaklig måltid, med en förvirrad kypare.
Vi funderade på att köpa en ny videokamera och ville jämföra priser med svenska (och ”nätpriser”). Det är inte lätt för den ena affären har inte samma modeller  som den andra och det är alltså inte lätt att jämföra. Dessutom vet man inte vad det är för olika modeller som erbjuds och vilka egenskaper de har. Inte lätt alltså. Vi gick in i en butik i utkanten av Chinatown och tittade på en Sony HDR CX190. Han började på $ 499 och gick ner till $ 375 (”för att vi kom från samma land som hans fru”). När jag skulle gå ut på nätet och jämföra priser, blev han förbannnad och kallade mig för ”dificult lady”. Detta ledde till att jag i min tur blev förbannad och värre blev det när jag frågade efter iPhad vägrade säga sitt pris. Jag ilsknade till och sade att då blev det ingen affär och lämnade butiken. Då sprang han efter Sven och fortsatte tjata om att jag var en ”difficult lady”.  Verkligen en oprofecionell och otrevlig säljare. Det blev inte bättre när vi sedan kom in i butiken Best By och konstaterade att kameran där skulle kosta $ 249 + tax (det blev samma pris som den kostar på ”nätet”).

Vår tanke var att försöka hoppa på vår sightseeingbuss vid Chinatown, men vi hittade inte hållplatsen. Istället vandrade vi från Chinatown, genom Shoho, Greenwich Village, genom Washington Square Park och 6th street upp till Madison Square Garden. En vandring på cirka sex kilometer (fågelvägen). Eftersom vi inte är några fåglar och alltså inte tog fågelvägen, blev det betydligt längre sträcka. Det kändes i benen efteråt.
Ekorre i Grenwich Village
 
Kopia av Triumfbågen i Paris i Washington Square Park

”Hemma” på hotellet blev det en drink hos oss, uppfräschning, ombyte och sedan gick vi ut och åt middag. Vi hamnade på en restaurang i närheten av Empire State Building. Efter maten skiljdes vi (för första gången under vår New York vistelse) åt. Göran och Eiwor gick till hotellet och Bosse, Yvonne, Sven och jag gick till Empire State Building. Vi åkte upp till 102 våningen och såg New York by Night från ovan.
 
En hissnande och fantastiskt upplevelse, som verkligen var värd de $ 25 som det kostade per person.
 
Efter denna upplevelse hade klockan blivit en bra bit över midnatt och vi återvände till hotellet och sade God Natt.

Så avslutades vår sista kväll i New York. I morgon blir det packning och besök på Macey’s för oss tjejer, innan vi beger oss mot flygplatsen.
 

Ha det bäst, det har vi!
Ewa