Ödla på lampa

Ödla på lampa

torsdag 2 april 2015

Att unna sig att njuta av nuet och av livet

Jag och maken har under snart tre veckor vistats i vårt paradis, och andra hem, på Madeira. Vi har umgåtts både med varandra och med våra vänner här, ätit och druckit gott. Gjort det vi själv velat, utan att behöva ta några hänsyn till tider att passa eller saker som ska göras inom en viss tid. Total avkoppling från vardagslivet alltså.

Jag har gått morgonpromenader som blev mellan 4,4 och 6,9 km långa. Jag har njutit av morgonen, av blomsterprakten, av utsikten och av känslan - den sköna känslan - att röra mig och att känna det i kroppen resten av dagen. Jag har njutit av dessa stunder!

Många frågar oss vad vi gör när vi är på Madeira, och svaret blir
- "Så lite som möjligt".
Just att få vara med varandra, ha tid att sitta och prata, laga mat tillsammans, njuta av solen, påta och fixa i trädgården eller med huset - det är semester och avkoppling för oss.
Att sedan få träffa goda vänner, att åka på små utfärder, åka och bada, gå ut och äta gott på restaurang m.m. är bonus utöver det.

I dag blev jag påmind om hur viktigt det är att kunna njuta av nuet och av livet och ta tillvara det som är viktigt just nu. Jag hade ett samtal med en uppskattad vän och f d kollega, som jag vet sedan en tid tillbaka har haft en allvarlig diagnos, men som i måndags fick beskedet från doktorn att;
- Du kan inte räkna med att ha mer än tre veckor kvar!
Jag fick ett mail från honom samma dag och ringde, men just då orkade/kunde han inte prata. I dag ringde han tillbaka och vi hade ett bra samtal, troligen det sista. Vi grät båda och efteråt slutade inte tårarna att rinna. Fortfarande, när jag skriver detta, kommer tårarna.

Min vän har jag känt i 40 år. 40 år är en oändligt lång tid, och ändå så kort. Vi har jobbat tillsammans av och till, träffats i olika sammanhang, uppskattat och stöttat varandra. Och ändå nu, när man vet att vi troligen inte kommer att se varandra mer, verkar 40 år så kort. Så mycket vi haft kvar att ge varandra. Så mycket vi inte gjort än tillsammans. Så grymt det är att någon ska försvinna allt för tidigt, innan allt har blivit gjort, allt har upplevts, allt har sagts.

Så mitt budskap till er - nu inför den stundande Påskhelgen och inför den vår och sommar vi har framför oss - NJUT!
Njut av livet!
Njut av nuet!
Stanna upp en härlig vårmorgon och andras in luften, känn dofterna, hör fågelsången, se blommorna och grönskan!
Andas in den höga, klara, kalla luften en gnistrande vintermorgon!
Njut av en underbar solnedgång som sprider guld på vattnet!
Njut av en ljummen sommarkväll med härliga dofter!
Njut av gemenskapen med dina nära och kära!
Njut av att skratta tillsammans med dina vänner och kollegor!

Även om man arbetar mycket finns det alltid stunder man kan ta för att njuta, att reflektera, att känna efter.
Och - glöm inte att ringa en vän, en förälder, ett syskon, ett barn. Plötsligt står man inför realiteten att detta är det sista samtalet, eller i värsta fall; att det sista samtalet aldrig blir av.

Jag är tacksam, oerhört tacksam, att jag fick ha detta samtal med min vän. Nu fick vi möjlighet att tala om för varandra hur mycket vi uppskattar och har uppskattat varandra. Kanske var det just det sista samtalet, kanske inte. Jag ska göra vad jag kan för att det inte ska vara så, men det är inte säkert att livet vill att det ska bli något mer än detta.

Livet har så mycket att ge oss och livet är så kort. Det är vårt skyldighet, till livet och oss själv, att ta tillvara alla de underbara stunder som vi får oss till skänks.

Ha en underbar Påskhelg alla läsare, och glöm inte att umgås med, ta hand om och krama varandra! Tala om för varandra hur mycket ni uppskattar och älskar varandra!




               Carpe Diem!