Solen gör mig glad

Det finns ett naturfenomen som påverkar oss människor mer än någonting annat. Det är SOLEN!

 

Solen påverkar både vårt humör, vår hälsa, våra prestationer, vårt välbefinnande och våra känslor. Allt detta slog mig när jag bläddrade igenom min Facebook i dag. Det har varit härligt soligt väder, med blå himmel. Visserligen -1 grad, men än då en känsla av vår. Inte minst för att vi nu snart lämnar vintermånaden februari och gå in i vårmånaden mars.

Kommentarerna på Facebook lät inte vänta på sig. Människorna var plötsligt mycket gladare, positivare, gav sig ut i solen osv.

Själv älskar jag solen. Särskilt när solen är kombinerad med värme. Men hellre sol och kyla än mulet och varmt. I dag värmde faktiskt solen också. Och som sagt den gav ett hopp om att även i år kommer det en vår och en sommar, efter den långa, kalla och mörka vintern.

Bara en sådan sak att det nu, efter helgen som gått, plötsligt här ljust både på morgonen och kvällen. I morse när jag gick till jobbet klockan 7 var det ljust!

Solens uppgång

07.06 i Malmö

 

Helt plötsligt kändes det mycket lättare att ge sig iväg. Plötslig kändes det som att man jobbar på dagen, och inte på natten. Samma känsla blev det när jag gick från jobbet i kväll. Klockan var strax efter 17.30 och det var ljus!

Solens nedgång

17.37 i Malmö

 

 

Ni som tyckte att lät tidigt för mig att gå "redan" halv sex: Jag var på Xtravaganza Life Time-möte i kväll. Det var ett tag sedan jag var på möte (vi hoppade över ett förra veckan, när det var vecka 8) och det gav mig verkligen energi. När jag har skrivit klar min blogg här kommer jag att sätta mig och jobba, för jag känner verkligen att jag har fått påfyllning i mitt energiförråd.

 

Ha det bäst!

Ewa





Nytt blogginlägg

Det har varit lite stiltje vad gäller mina blogginlägg. Orsaken är många. Jag däckades av någon miniflunsa förra veckan. Det har dessutom varit mycket att göra och jag har suttit och jobbat även på kvällarna. Sist men inte minst var vi hos goda vänner i lördags-söndags (och jag fick jobba undan i söndags efter hemkomsten). Så orsaken har varit både bristande ork och bristande tid.

Det är naturligtvis inte helt lyckat att ha för mycket att göra på för kort tid. Dålig kombination. Men ibland blir det så. Och det blir alltid så för mig strax innan vi ska åka iväg på semester. Det är så mycket man måste och vill göra innan man åker. Saker och ting ska ju fungera även när jag inte är på plats.

Ja - för så är det. Det bär snart av på semester för vår del. Det blir en låååång semester. Fem veckor kommer vi att var i väg. Och vart ska vi åka? Jo till Perth i Australien, där vår dotter Annelie och svärsonen Morgan bor.


Annelie o Morgan på bröllop i Sverige
sommaren 2011 

Vi har varit i Australien en gång tidigare, nämligen i september 2010. Det var en fantastiskt upplevelse och så roligt att få komma hem till Annelie och Morgan, att se hur de lever, träffa deras vänner, träffa Morgans familj och att uppleva detta fantastiska land - Australien.

Så vi ser verkligen framemot denna semesterresa, men samtidigt är det så mycket som ska fixas och förberedas innan vi reser. Tack och lov har vi båda en förmåga att, när avresan väl är ett faktum, kunna slappna av och släppa alla bekymmer. För det är ju så:

Det finns inga problem, bara lösningar!

Jag känner mig helt trygg med att åka iväg, för jag vet att min kompetenta personal fixar det som ska fixas. Dessutom - man är ju faktiskt varken oumbärlig eller oersättlig. Fast naturligtvis vill man ju gärna tro att man är det. 

Jag kommer så mycket jag kan - kan dock inte lova att det blir dagligen - försöka komma med blogginlägg från vår resa. Precis så som jag gjorde när vi var på kryssning i höstas. Jag kan börja med att berätta att vi kommer att prova att åka med ett - för oss - helt nytt flygbolag:

 

Flygbolaget blev utsett till världens bästa flygbolag 2012. Trots det kostar inte biljetterna mer än
9 800 kr per pers. Men Qatar är också världens rikaste land, så man har väl råd att hålla låga priser. Vi åker från Köpenhamn och mellanlandar i Doha i Qatar. Sammanlagt tar resan 19 timmar 35 minuter. På hemvägen blir det 21 timmar, eftersom vi då har lite längre transittid i Doha (3 tim 10 minuter, jämfört med 2 tim 45 minuter på ditvägen).

Det ska bli spännande att åka med ett nytt flygbolag och en ny väg och att uppleva nya flygvärdinnor.

 

Mer om detta kommer som sagt.

 

Ha det bäst!
Ewa

 



Fredag

Trots två sjukdagar denna veckan - vet inte när det hände mig senast - kände jag mig inte särskilt stressad och pressad av att komma tillbaka till jobbet. Tvärtom, jag mådde toppenbra på morgonen och gick med tillförsikt till jobbet. Jag kände mig också effektiv och fick undan en massa som låg och väntade. Dessutom avklarades flera telefonsamtal och mail. En riktigt bra arbetsdag med andra ord.

Jag gick också hem förhållandevis tidigt (kl. 18.30) och hade då plockat med mig lite akter och jobb hem. Vi ska åka iväg till kompisar i morgon eftermiddag, men innan dess hade jag tänkt att jobba lite På söndag, när vi kommer hem igen, blir det fortsatt bokslutsarbete. Och så har jag ett inbokat klientbesök. Vi fick inte ihop det någon annan dag än söndag. Så kan livet vara för en humanjurist.

Nu har maken och jag haft en mysig fredag kväll, med god mat; lagad av honom och med såsen fixad av mig, och god dricka. Unnade mig att drick ett par glas vin - eftersom det är fredag.

Fredag är slutet på arbetsveckan och början på helgen. Jag jobbar ofta även på helgerna, men även för mig brukar fredagen bli lite speciell. Vi varvar ner lite, äter och dricker gott, ser framemot lite sovmorgon (även om man ska jobba) på lördagen.

Hur det än är så måste det märkas skillnad mellan vardag och helg och det är viktig att man tar hand om sig, varvar ner och känner att tempot bromsas upp.

Ha det (och ha en skön helg)!
Ewa

En dag för återhämtning

Många runt om mig har varit sjuk, både länge och väl och i omgångar. Det har varit förkylningar med ihållande och långvarig hosta, influensa, konstiga hudutslag, magsjuka osv. Själv har jag klarat mig länge. Jag har tränat 2-3 gånger i veckan, ätit sunt osv. Trodde därför att jag skulle "komma undan". Så blev det emellertid inte.

Egentligen började det redan i lördags, efter det att maken

 



 och jag

varit och sett Sommarnattens leende på Malmö Opera.

Malmö Opera med
fackelfontänen i förgrunden

 

Jag kände då av lite halsont, men sedan hade det gått över igen på söndagen. Av och till kände jag mig lite halvdålig, men i vanlig ordning försökte jag att slå det ifrån mig. "Det händer inte mig" . Fast att jag realistiskt visste att jag borde drabbas av något.

I måndags kväll drabbades jag av konstiga utslag på kvällen. Illröda och kliande. Med lite bodylotion blev de bättre och på tisdagmorgonen var de borta. Jag tänkte inte mer på det. En kollega var magsjuk och stannade hemma. Mår man själv dåligt bara för att man vet att någon annan är magsjuk? Hur som helst drabbades jag (efter ett tandläkarbesök) av illamående och kallsvettning.  I tisdagskväll hände samma sak som kvällen innan, fast värre och nu fanns hudutslagen över hela kroppen. Desssutom mådde jag inte bra. Ospecificerat.

I dag på morgonen var det min tur att må illa och ha magknip. Ingen feber. Efter ett tag märkte jag att min underläpp svullnade.

Svullen underläpp

Då ringde jag vårdcentralen och fick komma direkt. Inget cortison, sa doktorn, eftersom inte andningen var påverkad, men anti-histamin. Vid det laget hade även överläppen svullnat.

Båda läpparna svullna (utan Botox)

 

Jag hade fått Botox-läppar utan Botox. Hmm. Så vacker du är, sa doktorn. Jag trodde honom inte. För när han fick veta vad jag jobbar med sa han:
- Du kan inte gå till rätten och se ut så där!
Tack för den!

Efter apoteksbesök och ett kort inköp på ICA var jag tacksam att få åka hem och vila mig. Det blev verkligen en dag för återhämtning. Satt i soffan, kommunicerade lite med kollegorna och några klienter, vilade, bläddrade i tidningar, vilade, åt lunch, tog en tupplur på soffan, betalade lite räkningar, vilade, Facebook osv.

Min lunch: Kyckling med sallad
och yoghurtsås

En dag för återhämtning, utan att behöva hålla skenet uppe, utan stress, utan några krav, bara vara och göra det jag ville och orkade. Det är inte många sådana dagar jag har, men ibland måste man lyssna på kroppens signaler. Och nu sade min kropp ifrån. Vad det nu var med de där utslagen och de svullna läpparna, så var det alldeles säkert en signal. Något kroppen ville säga mig. - Nu får du slå ner på takten och tänka på dig själv någon gång! Och jag lyssnade och lydde.

Nu är det kväll och jag känner att jag fortfarande inte är "fit for fight". Känner mig förkyld, matt och har huvudvärk, så även i morgon kommer jag att unna mig en återhämtningsdag. Jag känner att jag behöver det, för att orka att hålla tempot sedan fram till det är dags för min semester.

För övrigt kan jag berätta att Sommarnattens leende var både se- och hörbar. Det var en trevlig kväll vi hade på Malmö Opera.

Ha det bäst!
Ewa

Att byta tandläkare

Det är två saker/personer här i livet som jag tycker är extra viktiga. Min tandläkare och min hårfrisör.
Frisören har jag haft sedan cirka 10 år tillbaka. Tandläkaren däremot har jag haft sedan över 35 år tillbaka. När jag träffade min blivande man, blev jag också introducerad för hans tandläkare (som också var en kompis). Sedan dess har han varit min tandläkare och det har känts tryckt. För är det något jag inte gillar så är det att gå till tandläkaren.

Som barn var jag skräckslagen och mådde fysiskt illa när jag skulle gå till tandläkaren. Mor fick följa med mig tills jag var en bit upp i tonåren. Min tandläkarskräck föddes hos Folktandvården i Eslöv och en "galen" tandläkare där. Inte blev det bättre när jag sedan kom till Malmö och Folktandvården vid Södervärn. Där fanns en kvinnlig, fruktansvärt hårdhänt, helt i avsaknad av empati och känslighet, tandläkare.

 

När skolan var slut och man inte längre hade gratistandvård drog jag mig i flera år för att gå till tandläkaren. Jag lyckades hitta en tandläkare (det var inte många som tog nya patienter då, så det var inte så lätt) som tog emot mig. Jag begrep väl inte om han var bra eller dålig. Det visade sig emellertid att han var urdålig. När jag kom till tandläkare Ebbe Andersson som 23-åring hade jag begynnande tandlossning. Min tandläkare hade aldrig tagit bort någon tandsten på mig. Nu fick jag i början gå var 3:e månad för att sanera tandstatusen.

Så jag har alltså haft en och samma tandläkare i ca 35 år, men nu har jag tvingats se sanningen i vitögat. Ebbe har beslutat att avsluta sitt yrkesverksamma liv, trots att han "bara" är 73 år. Hans praktik har tagits över av en ung kvinnlig tandläkare. Nej - tänkte jag - inte en kvinnlig tandläkare. Det har jag dålig erfarenhet av. Jag har träffat tandläkaren Caroline Linné Erixson tidigare, men då bara i en undersökningssituation.

Nu var det allvar. I söndags bet jag av en kindtand. En stor bit tand!

Jag var beredd på det värsta när jag satte mig i behandlingsstolen. Men lätt som en plätt lagade Caroline tanden och efter 30 minuter kunde jag med lätta steg trippa ut från hennes praktik med en hel och fin tand. Inte gjorde det ont alls heller. Mycket lätt på handen är hon.

Nu känns det som att jag kan se med tillförsikt fram emot att fortsätta på samma praktik, men med annan tandläkare. Det känns bra för en "gammal" tandrädd patient.

Ha det bäst!
Ewa

 

Välbefinnande

Efter att ha hållit diet sedan årsskiftet blev det lite vin på Alla Hjärtans Dag tillsammans med maken. Måste erkänna att jag kände mig lite tung huvudet på morgonen i dag. Jag hade emellertid bestämt mig för att gå och träna och så fick det bli.

På vägen till träningen tror jag att jag ändrade mitt beslut 100 gånger. Vad skulle jag göra? Vad skulle jag orka? osv. När jag kom till gymmet vid 7-tiden var där tyst och nedsläckt. När man "loggar in sig" tänds ljuset och det hörs dämpad musik från radion. Mysigt!

Jag bytte om, tog ett glas vatten, smakade på lite frukt och började med att gå på löparbandet. Det blev
drygt 1 km (på 10 minuter) och då var jag lagom uppvärmd. Kände mig redan bättre och startade träningen på styrketräningsmaskinerna. Allt eftersom jag körde igenom maskinerna kände jag mig allt bättre och si - jag genomförde ett helt pass. Så härligt!

Fortfarande var jag ensam och jag bestämde mig för att avsluta träningen med en avkopplande stund i en av massagesängarna. Sagt och gjort. Det blev verkligen en avslappningsstund/Mental träning och jag kände jag gick in i en mental avslappning. Tills klockan närmade sig 8 ..... Dörren började gå, röster, "Hej, hej" och "Tjo, tjo" och plötsligt var lokalen full med folk som skulle köra ett cirkelträningspass tillsammans. Slut på friden alltså! Och dags för mig att avsluta och gå och duscha. Det var verkligen skillnad mot den lugna och sköna stund jag haft för mig själv bara några minuter innan.

Jag kan än en gång konstatera att när det gäller träning är jag en ensamvarg. Jag älskar mina morgonpromenader (som jag ska ta upp igen när vädret tillåter) och jag älskar att träna i gymmet i min egen takt och utan att någon annan är där och stör. De bästa träningsstunderna är de då jag är ensam i gymmet. Fullständigt asocial när det gäller att träna alltså. När jag är ensam i träningen kan jag tillåta mina tankar att rusa fritt och jag njuter av detta.

Alla är vi ju olika och detta är mitt bästa sätt att träna. Sedan ska jag medge att jag gillade höstens träningsstunder med simning på fredagar och Dancejam på Sweatshop för Jonas Hedqvist, båda tillsammans med min kollega Canela. Det är roligt att röra sig till musik och det är härligt att simma (det sistnämnda kunde jag ju också göra i min egen takt). Samtidigt kan jag också då gå in i en mental avslappning.

Det är ju precis så som träning ska vara. Man ska njuta! Man ska må bra! Man ska känna att detta känns rätt för mig. Alla har sina olika sätt att träna och alla sätt är lika rätt. Det gäller bara att hitta sitt eget sätt.

Ha det bäst!
Ewa

Nu har jag testat Quinoa

Efter avslutande av Helfarten (för att det skulle bli dubbelkalas under helgen) har jag nu landat i vardagen igen.

Helgen bjöd på, det måste erkännas, visst frosseri. God mat fick vi på kalasen både på fredagen och lördagen. Jag lätt mig väl smaka båda dagarna och på lördagen blev det också vin m.m. På söndagen återgick jag till en "vit dag".

Nu ska jag emellertid återgå till sundare vanor igen och idag har det blivit kyckling, grönsaker/sallad och quinoa. Det sistnämnda fick jag smaka av en kollega och blev nyfiken på det.

Quinoa är en ört (kallas även mjölmålla) som växer vilt i Sydamerika. Växtens frön är ätliga och Quinoa finns i många olika färger och storlekar och är väldigt näringsrikt. Den innehåller nästan allt människor behöver. Quinoa är naturligt fritt från gluten och har det högsta proteininnehållet av alla grödor.  Man använder Quinoa istället för ris, pasta eller potatis och den har en ganska neutral smak. Det innebär att man kan smaksätta den efter behag.

Innan man tillagar Quinoan ska man skölja den under rinnande vatten, eftersom det finns bitterämnen (saponiner) i skalet som går bort när man sköljer.  Även om smaken blir lite bitter om man inte sköljer tillräckligt, är det är inte farligt. Saponiner i lagom mängd kan t o m vara nyttigt.

Man kan äta Quinoan både varm och kall. Den är t ex god att blanda i salladen. När vi tillagade den tillsatte vi en buljongtärning som gav den mer smak.

Så här är näringsvärdet för Quinoan (per 100g):

• Energivärde 1350 kJ / 320 kcal
• Protein 14 g (högvärdigt)
• Kolhydrater 53 g (långsamma)
• Varav sockerarter 4 g
• Fett: 5 g
• Varav mättat fett 0.5 g
• Varav enkelomättat fett 2 g
• Fleromättat fett: 2.5 g
• Kostfibrer 13 g
• Natrium 21 mg
• Kalcium 70 mg

Quinoa har dessutom lågt Glykemiskt index (GI) som ligger på 34 .

Det finns t o m en speciell webbsajt för Quinoa och där kan man läsa mer:
Quinoa.se

Många recept på Quinoa kan man också finna på: Tasteline

Denna veckan är sista utmaningsveckan hos Xtravaganza, så det bli minst två dagar med träning på gymmet. Hittills har jag lyckats pussla ihop träning två gånger per vecka och det ska naturligtvis lyckas även denna veckan.

Ha det bäst!
Ewa

Helfarten slut

Sista invägningsdagen under helfarten. Ja, ska sanningen fram har jag börjat upptrappningen redan denna veckan. Så fullt 5 veckor på helfart blev det faktiskt inte.

Resultatet efter fem veckor på helfart är en minskning på 7,5 kg, Jag har 2,7 kg kvar till min målvikt som är 75 kg. Den totala viktminskningen sedan jag började på Xtravaganza (igen) för ett år sedan är 24,1 kg. Jag startade på 101,8 kg och väger nu 77,7 kg. Det är ett resultat som jag är mycket nöjd med och jag mår fantastiskt bra.

Även måtten har naturligtvis minskat under dessa fem veckor och det är lika viktigt som att vågen pekar nedåt. Speciellt när man tränar, eftersom alla ju vet att muskler väger mer än fett. Därför är det viktigt att inte bara väga sig, utan att också mäta sig. Exempel på mina mått är att midjan har minskat 6 cm, mage/höfter 6 cm och låren 4 cm.

Nu ska jag köra på halvfart och, naturligtvis, fortsätta min träning som jag faktiskt kommit igång med på ett bra sätt. Två gånger i veckan har jag varit på gymmet och ytterligare 2-3 dagar (oftast morgnar) har jag tränat med med crosstrainer och träningsbänk.

I går blev det sent på jobbet och jag hann inte, som jag tänkt, till gymmet. Så nu tar jag tag i det i dag på morgonen i stället. Har intagit en Xtravaganza shake (choklad som är den stående morgon drycken) och nu bär det iväg till Xtravaganza Limhamn. Vi kan med våra passerkort komma in och träna där varje dag mellan kl 07.00 och 22.00.

Ha en riktigt bra dag alla!
Ha det bäst!
Ewa

Att ta farväl av en kär vän

Så kom då dagen då vi skulle ta ett sista farväl av vår kära vän Eva.

Vi har inte känt Eva och hennes man Stig i så rysligt många år. Vår vänskap började sedan vi flyttade till Strandhem, där även de bor. Men under de år vi varit vänner har vi upplevt mycket roligt ihop. Vi cyklade gärna till dem för att bada i poolen och njuta ett glas rosévin.

Här sitter jag sommaren 2010 med ett glas vin i handen
vid  Stig och Evas pool.

Eva var en så varm, snäll och vänlig människa. Hon började ofta med att säga - Men kära små människor! Det var just så hon var älskade och älskad av både människor och djur. Hon ville ha sina nässlor och sitt ogräs kvar för de samlade fjärilar, som hon älskade. Hon ville inte kapa ner träden, för att få mer sol och ljus i trädgården, för i träden bodde det fåglar och andra djur.

Eva älskade musik, och särskilt jazzmusik. Hon älskade blommor och naturen. Eva tyckte om att resa och att komma till värme och salta bad, som var bra för hennes psoriasis.

Aldrig hörde man henne säga något ont ord om någon annan. Hade hon någon åsikt om någon människa, så sade hon det på ett snällt och försynt sätt. Eva var helt enkelt en underbar människa, som det var mycket lätt att umgås med och mycket lätt att tycka om.

Det var så mycket mer vi ville göra med Eva, men vi är glada att hon och Stig kom till oss på Madeira.

Vi fick också tillfälle att besöka dem i deras älskade sommarhus i Hällevik.

I dag sade vi adjö av vår kära Eva. Cancern hade drabbat även henne och från det att hon fick sin diagnos hösten 2012 gick det väldigt fort. Hon lämnade oss, sin Stig och sina älskade barn och barnbarn den 22 januari 2013. Som hon önskade fick hon somna in lugnt och still i sitt hem.

Eva var som sagt en väldigt omtänksam och gästfri människa och in i det sista visade hon detta. Hon visste att hon skulle dö och hon bestämde själv hur begravningen skulle vara, vilka psalmer som skulle sjungas, vilken präst som skulle hålla i förrättningen, vilken musik som skulle spelas. Även minnesstunden efteråt hade hon bestämt. Hon ville att vi skulle umgås och, trots sorgen, skulle vi ha trevligt och äta och dricka gott. Precis som vi gjorde när hon och Stig bjöd hem.

Nu är det så att det som inte vi har gjort med Eva, kommer aldrig att bli gjort. Det vi inte sagt, kommer aldrig att sägas. Frågor som aldrig ställts, kommer aldrig att kunna besvaras av henne. Döden är oåterkallelig och slutgiltig. Den är en del av livet, men varje gång den drabbar någon man håller kär är den lika grym och ofattbar. Trots detta är det något man måste acceptera, för det finns inget, absolut inget, man kan göra åt det ofrånkomliga.

Ha det bäst!
Ewa

Så var man med igen - Amassadör för kvinnors företagande

Ambassadörer för kvinnors företagande

Jag har varit med i detta tidigare, nämligen när detta projekt startade för första gången 2007. Då var jag med i ca två år, men gjorde - ska erkännas - inte mycket nytta i projektet. Nu känner jag att jag är mogen för en ny omgång och tror att jag kan göra en bättre insats denna gången.

2007 hade jag precis startat mitt företag och var ensam i det. 2008, när ambassadörskapet startade, anställde jag min första personal och flyttade till nya lokaler. Inte konstigt att jag kände att jag inte riktigt hann med att även vara en aktiv ambassadör.

I dag ser det annorlunda ut. Vi är tre jurister och två administratörer och från juni månad har vi också en paralegal. Så nu känner jag mig taggad att vara med igen.

I dag har listan på de 909 kvinnliga företagarna i Sverige som blivit utsedda för 2013-2014. Här kan du klicka fram listan:Listan med alla ambassadörerna under 2013-2014

Mitt namn finns med på sidan 10 

Jag hade nästan glömt att jag anmält mig, men nu när jag ser att jag finns med på listan ska det bli jätteroligt att vara med.

Uppdraget som ambassadör ingår i programmet Främja kvinnors företagande och är helt ideellt och man åtar sig att genomföra fyra uppdrag om året t ex i skolor, ideella organisationer, nätverk, föreningar osv. Man ska vara en förebild för andra kvinnor, antingen de själv är egna företagare eller funderar på att starta eget företag.

Programmets ledord är: Göra Nytta, Göra möjligt, Göra synligt.

Jag ser framemot att vara aktiv i detta viktiga progam.

Ha det bäst!
Ewa

Barnbarn - en gudagåva

Vi har numera blivit både mormor/farmor och morfar/farfar, min man Sven och jag. Vår äldsta dotter, Carina, har två barn och vår son, Andreas, har två barn och ett tredje på väg. Det är bara "minstingen", Annelie, som ännu inte har några barn.

Att får barn är stort. Det är en av de lyckligaste stunderna i livet. Men det innebär också att livet aldrig mer blir som förr och att man helt plötsligt har ansvar, inte bara för sig själv längre, utan även för ett litet liv som inte klarar sig utan sina föräldrar.

Nästa lycka i livet är när barnbarnen kommer. Vårt yngsta barnbarn, Devon, har nu blivit nästan 11 månader. Vi har inte fått tillfälle att passa honom tidigare, men i går var det dags.

Föräldrar och morföräldrar skulle ut på galej, så det blev naturligt att farmor och farfar ryckte in med barnpassning. Devons storasyster var på discokalas med övernattning hos kompis, så det var bara Devon som skulle passas.

Det var förstås inte bara barn som passades även dessa varelser fanns i huset.

  

Både katt och hund är synnerligen sällskapssjuka och keliga. Fiskarna är däremot mera avvaktande.

Första timmen var det gnäll och gråt efter mamma. Inte konstigt för han hade somnat med mamma och pappa hemma och när han vaknade var det farmor som tog upp honom. Nåja när vi satte oss och började leka med hans älskade bollhav, då glömde han föräldrarna.

Vi hade sedan en mysig kväll med Devon och han trivdes som fisken i vattnet när farfar matade honom med Mariekex.

"Vilken service man får. Både mat och dryck stoppas in i mig av farfar."









Coola killen. Går i pappas fotspår.

Under kvällen tittade vi på Melodifestivalen från Karlskrona och Devon roade sig mig att träna för att ge sig ut i cybervärlden med farmors surfplatta.

Katten fick också sin beskärda del av "omsorg".
- Va! Är inte svansen till för att dra i?"

 - Nej du Devon den är nog inte det.

Då blir katten så här sur och svänger på svansen.

Nä, nä då. Jag får väl roa mig med något annat då. Om jag har flaskan att hålla mig i kan jag stå själv.

Larvigt? Javisst är man larvig med sina barnbarn. Men det kan man väl få vara. Som sagt barnbarnen är livets bonus och krydda. Man kan njuta och skämma bort dem, men ansvaret för dem har föräldrarna. Därför kan man unna sig att "bara vara" med barnbarnen.

Men nu ska jag sluta att prata om barnbarnen i allmänhet och Devon i synnerhet. Kände bara att vi hade en härlig kväll med honom igår och därför vill man ju gärna dela med sig.

Ha det bäst!
Ewa