Egentid och Mental Näring

När man jobbar så mycket som jag gör är det viktigt att någon gång ge sig egentid och Mental träning. För mig blir träningsstunderna sådan tid, men det blir samtidigt en kombination med med Rörelseglädje. Äkta egentid får jag när jag går till frissan. Då unnar jag mig att inte tänka på några seriösa saker överhuvudtaget. Koppla bort alla jobbtankar och bara vara.

Jag har haft samma frissa nu i säkert 10 år. Det är härliga Camilla på Get Cut i Malmö. Hon vet, efter så lång tid, precis hur jag vill ha det hos frissan. Vissa frisörer pratar bort tiden man sitter där i stolen. Jag avskyr det! Så icke Camilla. Hon har känsla för när jag känner för att prata och när jag vill att vi ska vara tysta.

När jag sitter där i stolen brukar jag läsa skvallertidningarna. Camilla samlar alltid ihop alla Hänt i Veckan, som kommit sedan jag var hos henne sist, till mig. Eftersom jag går till frissan ca var 5-6 vecka, så blir det följaktligen 5-6 tidningar som ska plöjas igenom.

Eftersom jag egentligen är helt gråhårig i mig själv, börjar proceduren hos frissan med hårfärgning. Då brukar vi småprata om vad som hänt både henne och mig. Jag börjar också bläddra i den första tidningen. Sedan ska man ju sitta med den där färgen en stund.

Inte är man särskilt vacker i just den stunden,
med ny färg i håret.

Sedan blir då fixar Camilla kaffe (och kanske något tilltugg). Beroende på tiden på dagen kan det också bli så att jag intar någon sorts "lunch", antingen Xtravaganza RTD eller något annat lämpligt. Under den stunden kan jag ägna mig till 100 % åt skvallret.

Sedan blir det tvätten. Camilla ägnar en god stund åt detta och då ger hon också lite huvudmassage. Det är en härlig stund, då jag brukar tillämpa min avslappningsteknik och bara njuta.

Under klippningsproceduren blir det fortsatt skvallerläsning, men även lite småprat då och då. Kanske en kommentar om något/ som står i tidningen. Slutligen kommer föningsdelen och slutfinishen. Då brukar jag ha hunnit plöja igenom alla 5-6 tidningarna.

Det är verkligen skön att ha den här stunden, som bara är min, var 5-6 vecka. Det är också tryggt och härligt förutsägbart att gå till samma frisör (precis som med tandläkaren). Camilla vill gärna testa lite nya saker och jag brukar inte vara rädd för att låta henne göra det. Resultatet blir alltid kanonbra.  

Så här blev resultatet denna gången.
(taget i bilen på vägen tillbaka till jobbet)

Efter besöket hos frissan känner man sig yngre och fräschare och självförtroende höjs några pinnhål. Tack härliga Camilla för dessa stunder.

I går fick jag, förutom besöket hos frissan ytterligare en dos av Mental näring. I julklapp till personalen blev det i år biljetter till Arlövsrevyn. Vi har aldrig varit på Arlövsrevyn, men har hört mycket om det. Så, förutom biljetterna till personalen, beställde Sven en biljett till sig själv. Kollegan Diana tog med sig hela familjen, make och barn samt sin mor (det var Dianas julklapp till sin mor, så där fixade jag ett "julklappsproblem" för henne. Kollegan Ingegerd tog med sin son. Även vår praktikant Helene (som börjar hos oss som paralegal i juni) fick en biljett i julklapp. Vi var ett gäng på 11 personer. 

Det var verkligen en mycket trevlig kväll med mycket skratt, ibland så att tårarna trillade. En revy ska spegla året som gått och det var många som fick en släng av sleven såsom, Tillväxtverket, Zlatan, Hollywoodfrun Gunilla Persson, vinkännaren Bengt Fritjofsson, Angea Merkel m fl, m fl. 

Föreställningen började kl 19.30 och vi var hemma igen kl 23.00. Då hade vi skjutsat några av kollegorna hem (så att de inte gick och drällde på stan mitt i natten). Verkligen en underbar kväll. Arlövsrevyn kan verkligen rekommenderas. Nästa år firar man 20 års jubileum.

Det är mycket sannolikt att Sven och jag kommer att gå dit igen då (kanske julklappsproblemet till personalen är löst även nästa år - vi får väl se).

Så sammantaget, trots en massa jobb som vanligt, var torsdagen den 31 januari 2013 en mycket, mycket givande och skön dag.

Nu går vi in i februari månad. Jag vägde mig i morse (kommer att ha fredagar som "vägningsdag" hädanefter) och kunde konstatera att efter fem (5) veckor på helfart har jag gått ner 6,8 kg. Min vikt är nu 78,4 kg och jag har 3,4 kg kvar till målet. Min planering är att gå på helfart en vecka till och sedan blir det en upptrappningsvecka och därefter tre veckor på halvfart fram till dess att vi åker till Australien.

Träningen har jag kommit igång med också, både på morgon där hemma och på gymmet på Xtravaganza. I kväll blir det ett träningspass på gymmet efter jobbet.

Jag mår toppenbra och kan bara konstatera att när man närmar sig sin idealvikt så är det verkligen en helt annan känsla än när man har några kilo för mycket på kroppen.

Ha det bäst!
Ewa

Planering är A och O

När jag tittar i almanackan för kommande vecka kan jag bara konstatera en sak! Den är fulltecknad! Helt fulltecknad! Förutom alla möten, besök, förhandlingar och telefonmöten, så ska jag hinna skriva några yttranden också. Hur i hela friden jag ska få ihop det kan man fråga sig.

Fulltecknad kalender

Dessutom - Jag ska hinna träna två gånger under veckan också. Det är tur att gymmet har "öppet" till kl 22. Ja det är inte bemannat, men man kan komma in med sitt passerkort fram till kl 22.

Det är ju så att ska man orka jobba så mycket, så måste man stimulera sina endorfiner också. Ni vet väl att endorfinerna kallas kroppens naturliga lyckohormon. Endorfinerna väcker man till liv när man tränar och det medför att man får ny energi och orkar mer, helt på naturlig väg.

Så här säger Wikipedia (lite modifierat) om endorfinet:

Endorfin är ett peptidhormon (opioidpeptid) som kroppen tillverkar själv. Edorfin anses ofta vara kroppens eget morfin. Kemiskt är endorfin och morfin helt obesläktade. Endorfinet lindrar smärta och påverkar vår vilja att sova, äta och dricka. Endorfin utsöndras bl a vid skratt, motion och stress, men även av sex och förälskelse.

Så tillbaka till den fulltecknade kalendern; Ibland frågar jag mina kollegor (när tiden gått ifrån mig - igen) varför kommer jag alltid i tidsnöd. Svaret blir:

- Dålig planering! 

Grymt men sant.

Ja, jag vet att jag emellanåt är tidsoptimist, men på något underligt sätt lyckas jag alltid (i alla fall nästan alltid) komma i tid till mina möten.

Jag vet att jag borde bli bättre på planering (och att kanske hålla bättre koll på klockan). På ledarskapsprogrammet jag gick förra året pratade vi om att prioritera. Att dela upp alla "måsten" i olika fack.

Viktigt och brådskande, Viktigt men inte brådskande, Inte viktigt med brådskande och Inte viktigt och inte brådskande. Lätt att säga, men inte så lätt att göra i verkligheten. För alla andra tycker att just deras problem eller fråga är både Viktig och brådskande.

Att planera innebär också att vara effektiv, att hålla fokus på det man ska göra. Där kan jag ha lätt att flyta iväg och helt plötsligt inse att jag gör något helt annat än det jag skulle. Det ligger ju förstås också i rollen som chef, där man behöver ha många bollar i luften samtidigt. Kollegor som vill diskutera ett juridiskt problem, administrationen som undrar över ett administrativt problem eller har ett bokföringsproblem som ska lösas, telefonen som ringer och nya och gamla klienter vill ha ett samtal eller ett möte.

Allt detta innebär att man ständig dras med dåligt samvete och med vetskapen att man inte hunnit med allt som man föresatt sig och som förväntas av en. Trots allt har dygnet bara 24 timmar. Då känner man sig ibland så här:

Så denna veckan gäller det att verkligen fokusera och se till att det som är Viktigt och brådskande är det som ska bli gjort i första hand. I detta ligger också att hinna med träningen, för som jag sade ovan om endorfinerna det krävs att man mår bra när man ska vara effektiv.

Ha det bäst!

Ewa

Villrådig och beslutstafatt (heter det så?)

Hoppsan - detta händer mig inte ofta, men just nu är jag väldigt villrådig och har svårt att bestämma mig för vad jag tycker och vill. Jag förstår om omgivningen förvånar sig över detta. Som min kollega Diana säger:
- I familjen Wressmark är det cirka en sekund mellan tanke och handling. 
Beslutskapabel brukar jag vara och jag brukar också bestämma mig ganska snabbt för vad jag vill (och sedan är det svårt att få mig att ändra mig - envis som jag är). Men just nu är det svårt att fatta ett beslut. Kanske för att det är så mycket som står på spel och att det blir ett ödesval, som vi får leva med länge.

Vad det handlar om tänker jag vara lite förtegen om ett tag till. Inget är offentligt (inte från vår sida i alla fall) och som sagt inga definitiva beslut är fattade. Dessutom tror jag att jag hittat en liten lucka som gör att vi kanske inte heller behöver fatta ett definitivt beslut just nu (lite respit alltså).

Nu ska jag sluta tjata om detta, för ni är väl måttligt intresserade när jag inte berättar vad det handlar om. Jag lovar att ni ska får veta så fort beslut är fattat.

Som vanligt har jag jobbat idag. Nu är det dags för bokslut och jag har administrativt ansvar för fyra företag, så det kräver att jag sätter igång  tid (för en gångs skull). Till saken hör att maken och jag ska åka till dottern i Australien i mars och vara borta fem veckor, så då ska boksluten vara klara och allt lämnat till revisorn.

I dag gick emellertid bokslutskontrollerna och arbetet som en dans. Allt flöt på och det mesta stämde i bokföringen. Trots det kräver det lite tid, särskilt för mig som gör detta i mycket begränsad omfattning, även om det blivit under några år nu. Kanske gick det lättare för att jag har byggt upp en struktur och en strategi för hur jag ska göra jobbet.

Precis som med allt annat i livet blir saker och ting lättare när man har en tydlig struktur och vet hur man ska ta sig igenom processen, oavsett vad det gäller. Jag älskar att planera och bygga strukturer och någon gång ska det väl betala sig kan man tycka. Det känns som att det gjort så nu.

I går blev det träning på gymmet  och det var meningen att jag skulle gå i dag också, men när vi varit på vårt "studiebesök" (har med det där svåra beslutet att göra) och sedan satt oss på kontoret och diskuterat våra intryck och vägt för och emot samt försökt se alla fällor och fallgropar, så var jag så utmattad att det var skönt att runda av bokslutsarbetet och sedan åka hem till "guben". I morgon ska jag börja med att gå på gymmet (jag måste ju gå två gånger i veckan för att klara utmaningen) och sedan blir det fortsatt arbete, både med boksluten och med klientarbete.

Klockan har hunnit passera midnatt och nu säger jag God Natt. Trots att jag ska jobba i morgon så tänker jag vakna utan väckarklockan. Det är skönt att låta kroppen själv bestämma någon gång.

Ha det bäst!
Ewa

Kay Pollak och att välja Glädje

Jag har ofta pratat om Xtravaganzas fem ledstjärnor. En av dessa är Mental Glädje. En annan är Mental Träning. I kväll fick jag och mina kollegor och ca 250 andra personer uppleva en kombination av detta.

Kvällen var arrangerad av föreningen På Limhamn och inleddes med skönsång av Sara, en sångerska och låtskriverska som bor på Ön på Limhamn.

Jag har hört Kay Pollak föreläsa för, men kan inte minnas att jag tyckte att han var så bra som i kväll. Kanske berodde det på att jag lyssnade med "andra öron" i kväll. I hans tankar och teser kände jag mycket igen mig i den Mentala Träningen.

Hans föreläsning Växa genom möten och välja Glädje! gav mig verkligen Mental Glädje. Vilken inspirationskväll!

Budskapet var: - Om du kan ändra dina tankar, kan du ändra dina känslor.
Hur kan man genom att ändra mentaltfokus gå från

Till:

 



Det gör man genom att tänka positivt. Varje tanke flyttar mig in i en negativ respektive positiv zon. Det finns inga neutrala tankar. För att lära sig tänka positiva tankar ska man utgår från tre påståenden;

 

1. I varje möte med någon annan får man chansen att få veta något nytt om sig själv.
2. I varje möte med någon annan och i de tankar som då dyker upp, finns ett meddeande till mig själv om mig själv.
3. Det finns ingen som kan göra mig förbannad, sårad, ledsen, irriterad och få mig ur balans, utan mitt eget medgivande.

En annan klokskap: - Du kan inte förändra någon annan. Du kan bara förändra dig själv, dina tankar om andra och dina reaktioner på andra. Du kan bjuda in andra till förändring, men de måst själv vara mogna och ha vilja till förändring om den sådan ska komma till stånd.

Läs gärna mer på Kays egen hemsida: http://www.kaypollak.com/. Där kan man bl a gå in och prenumerera på hans Inspirationsbrev.

Jag ska avsluta med en dikt, som även den ligger på Kays hemsida den är skriven av en persisk poet vid namn Rumi och som levde 1207-1273.

You were born with potential.

You were born with goodness and trust.

You were born with ideals and dreams.

You were born with greatness.

You were born with wings.

You are not meant for crawling, so don´t.

You have wings.

Learn to use them and fly.

 

 

Så lär dig att använda dina vingar och flyg, flyg mot ditt mål. Tänk på den bästa medmänniskan är den som mår bäst. Därför är det enda uppdrag du har i livet; att göra dig själv lycklig, för när du är lycklig då kan du också göra andra lyckliga och behandla andra väl.

 

Ha det bäst!
Ewa

 

 



Fällor?

Jag fick frågan från en vän, nu när jag känt att jag måste köra en ny viktminskning;
- Vad är dina fällor?

Jag kan konstatera att jag vet ganska väl vad som är mina fällor, dvs varför kan jag inte hålla min idealvikt?

Jobbet - Mitt jobb tar oerhört mycket tid. Det är så många som söker vår hjälp och det är så svårt att säga nej. Man vill ju så gärna hjälpa. Det innebär emellertid att det mesta av den vakna tiden (nästan) ägnar jag åt jobbet, på ett eller annat sätt.

Jobbet innebär att jag har svårt att slita mig på kvällarna och gå och träna. I dag blev jag t ex fast länge (till kl 17.45) på tingsrätten. Det var inget jag kunde påverka, eftersom vi satt i förlikningsförhandlingar. Vi nådde också en förlikning som båda parter var missnöjda med; en bra förlikning alltså.

Min morgonträning blir därför viktig, eftersom jag många gånger får släppa på ambitionen att komma iväg på kvällen. Det gäller att jag inte gör avkall på morgonträningen, även om den inte kan ersätta ett träningspass på gymmet!

Viss mat. Jag har vissa svagheter. Ett knäckebröd med ost och gurka/paprika är gott på kvällen. Särskilt om det är mitt eget, hembakta, knäckebröd. Ett par Mamma Scans Köttbullar (en riktigt last). Kombinationen - knäckebröd, köttbullar och inlagd gurka .... Mmmm! Cashewnötter och jordnötter! Underbart gott! Pasta. Jag älskar pasta, men fullkornspasta är helt OK.

Annars tycker jag inte att maten är några problem. Vi äter sunt, med bra råvaror, inte mycket fett, inte mycket potatis, ris och pasta, inte mycket såser, utan däremot mycket grönsaker och sallader.

Kakor och godis är jag däremot inte särskilt förtjust i. Om jag vill äta något i godis väg blir det gärna mörk choklad som har en kakaohalt över 70 %.

Dryckerna. Ja visst - jag älskar vin, både vitt och rött. En whiskey innan maten är inte fel. En god drink en varm sommarkväll ("vindrinken" är en favorit). Självklart måste man vara sparsam med alkoholintaget om man vill bibehålla sin idealvikt. Jag är fullt medveten om det och jag undviker därför starksprit för det mesta.

Semester - På semestern slappar man mer, tränar mindre, äter och dricker godare. Här vill det till att jag skärper mig och ser till att träna på något sätt och att vaka över de goda drinkarna m.m.

Ja som ni ser så känner jag ganska väl till mina fällor och med min Mentala Träning kan jag lära mig att övervinna dem. Men att ändra ett beteende tar tid. Ett beteende man har byggt upp under ett helt liv (jag är 59 år) ändrar man inte på ett par månader. Man räknar med att det tar flera år att ändra ett invant beteende. Så både jag och omgivningen måste ha tålamod med mig. Det är som vattnet som urholkar stenen. Det tar tid, men det går.

Det är säkert många som tycker att det är ett dj-la tjatande om vikt, viktminskning, Mental träning osv. Men detta är ju en av anledningarna till att jag började blogga. Jag vet också att många uppskattar att jag bloggar om det. Jag vet också att jag inspirerar många. Så även om vissa tycker att jag tjatar om detta ämne, så tänker jag återkomma till det i min blogg. Men som den uppmärksamme bloggläsaren nog märker, så handlar bloggen om så mycket annat också.

Med min blogg vill jag både inspirera, irritera, glädja och förarga. Så käre bloggläsare, du får allt stå ut med att jag kan bli tjatig emellanåt. Jag hoppas att jag med min blogg kan göra skillnad, sätta avtryck och förändra, inte bara för mig själv utan även för andra.

Ha det bäst!
Ewa

Helfart - Vecka 2; och så längtan till Vårruset

Jaha så var det vägning igen, efter två veckor på Helfart. Jag nådde inte riktigt fram till mitt delmål (< 80 kg), men nästan. Vågen stannade på 80,3 kg. Det innebär en viktminskning på 4,9 kg på två veckor. Ganska hyfsat resultat får man väl säga.

Körde ett träningspass på morgonen idag (crosstrainer och sit-ups). Måndagar har vi öppet länge så det blev inte något besök på gymmet idag. Jag har emellertid ambitionen att gå till gymmet tisdag och onsdag samt någon eller några dagar i helgen. Minst tre dagar i veckan är mitt mål, två dagar i veckan krävs för att vara med i Utmaningen.

På onsdag är det dags för gruppträff och då är det också cirkelträning i grupp kl 17.00.  Det hade jag försökt hinna vara med på, innan vår gruppträff. Skulle varit roligt att testa hur det är att träna med andra. Jag är ju lite av en ensamvarg när det gäller träning, men man ska ju våga testa nya saker. Eller hur?

Jag har min målbild levande framför mig.

Även om jag inser att det inte är riktigt realistiskt att jag ska se ut just så igen, så är det min ambition att komma lite i närheten av detta. Det kommer jag att göra med regelbunden träning. Jag är övertygad om det.

Visst är bilden tagen för ca 25 år sedan, men om man siktar mot stjärnorna så når man trädtopparna.

I dag har jag också bestämt mig för att, för första gången på många år, delta i Vårruset. Jag har även "gillat" Vårruset på Facebook. Gör det du också. Om du klickar på mina länkar så kommer du till Vårrusets sidor.

Det var många år sedan som sagt, som jag var med i Vårruset. Det är en fantastiskt upplevelse att vara med där och vara en av alla tusentals tjejer som startar i loppet och som tar sig fram på olika sätt; springa, jogga, lunka eller promenera. Jag har tänkt mig att bjuda in min kollegor också. Vi är sammanlagt sju, med vår paralegal praktikant som kommer i mars och vår nya paralegal som börjar hos oss i juni. Så en grupp på sex deltagare, för att få picknick, kan vi allt samla ihop. Kanske kan jag locka med våra tidigare praktikanter också. Sista anmälningsdag är den 14 april.

Gruppen Semisoul

Sjunger Vårrusets egen sång - Vårens rus

På denna hemsidan kan du lyssna på sången: Vårens rus

 

Loppet är 5 km långt och så här går det i Malmö

 

 

Det är bara att hoppas på bra väder. Den 2 maj kan ju vädret, som bekant, vara hur som helst. Allt från vinter (nästan) till skön försommar. Det mysigaste är ju att kunna äta sin picknick i härligt väder.

 

Nu gäller det alltså att lägga sig i träning, så att man orkar ta sig runt i 5 km, oavsett hur det blir; springa, jogga, lunka eller promenera.

 

Ha det bäst!

Ewa



 

 

 

Att hinna med och inte hinna med - så bra det blir

Denna helg har inte riktigt blivit som jag tänkt mig och ändå har den blivit så himla bra.

Min tanke var att börja jobba med boksluten för de fyra företagen som jag ansvarar för. Det blev inte alls så. Papperna ligger fortfarande kvar i portföljen. Nästan orörda. Så var det med den självdisciplinen.

Istället har det blivit en helg som jag ägnat åt mig själv och maken. Ja som ni vet var jag ute på en shoppingtur i går som inte gick av för hackor. Väl hemma blev det umgänge med maken (som i går kände sig mycket sjuk, trött och hängig) och datorinstallation som gällde.

Jag avslutade shoppingrundan i går med ett besök i vår ICA-affär, där jag köpte dessa budbärare om att det snart kommer en vår.

I dag blev det också lite sovmorgon, dvs vi sov tills vi vaknade av oss själv utan väckarklocka. Det är skönt att låta kroppen själv bestämma sovtiden emellanåt. När jag vaknade lyssnade jag på mitt Xtravaganza spår för Januarimånad, dvs Mental Träning. Spåret heter Mental avslappning. Det är verkligen avslappnande och stärkande att lyssna på dessa ljudspår.

Efter frukosten åkte jag först till kontoret och plockade bort alla adventsljusstakar. Det skulle gjort förra helgen, men det blev inte så av någon anledning. Dessutom "pyntade" jag med lite nya blommor i fönstren. Konstgjorda sådana. Min personal kan av någon anledning inte hålla liv i några växter överhuvudtaget - nästan. Utom dem som är nästan omöjliga att "ta livet av", s k ungkarlsblommor, så nu får det bli de oömma växterna och konstgjorda för resten i fortsättningen. Kontoret skulle sedan städas av maken, som faktiskt såg betydligt piggare ut idag. Dessutom, vilket var det viktigaste, kände han sig betydligt bättre.

Sedan blev det en tur till gymmet, så nu har jag mina två stämplar för denna veckan och är således med på banan vad gäller utmaningen. I dag tog jag verkligen i och lade på lite extra vikt på maskinerna. Ni har väl sett Xtravaganza Limhamns gym tidigare. Om inte kommer här en bild med en av våra hälsokonsulter.

Xtravaganzas färg är den härligt limegröna och deras anläggningar går alla i dessa härliga färger. Jag har tränat på andra gym tidigare. Där finns de riktiga träningsfreaksen, "biffarna", de kroppsfixerade tjejerna osv. Jag känner mig ganska obekväm på dessa ställen. Hos "oss" är, eller har varit, alla i "samma båt". Vi har alla varit överviktiga och tränar för att antingen bibehålla vikten och resultatet eller för att nå målet. Här tränar man i en lugn och avslappnad miljö, med skön avkopplande och avstressande musik, istället för den häftiga "dunka-dunka" musiken man har på andra gym. I dag var jag nästan ensam på gymmet. Mötte en man i dörren, som precis avslutat sitt träningspass. När jag kom in fanns det en tjej till som avslutade sitt pass strax efter att jag kommit. Sedan hade jag anläggningen för mig själv. Det blev en skön träningstimme.

En liten shoppingtur blev det i dag också, eftersom jag konstaterade i går att jag behövde ett USB-minne på 32 Gb och när jag ändå var där på Elgiganten passade jag på att köpa en platta till datorn. Den sistnämnda visade sig vara en fullträff. Man har datorn på den (när man som jag har datorn i knäet), för att det inte ska bli så varmt i knäet, och på sidan finns en skiva att dra ut där man har datormusen. Jag trivs bäst med en vanlig datamus och har tidigare suttit och haft den bredvid mig i soffan. Nu är den placerad på plattan. Detta kan verkligen rekommenderas.

Söndageftermiddagen ägnade vi åt att koppla av, prata om ditten och datten och planera lite för den närmaste tiden, inte minst vår stundande Australienresa till dottern och svärsonen. Så klart blev det lite mysigt TV-tittande också och givetvis ägnade jag mig åt min dator och njöt av att återigen ha en fungerande sådan.

Som sagt så blev det inte så mycket "vettigt" gjort på jobbfronten, men ibland är det skönt att ha en sådan här helg också. Där man egentligen gör ingenting, eller i vart fall bara det man själv vill och tycker är roligt.

I morgon är det dags för vägning igen, efter två veckor på Helfart. Ja, jag ska erkänna att jag faktiskt tagit lite smakbitar av sallad och kött när maken ätit gott nu under helgen. Men jag tror faktiskt inte att det har haft någon betydelse för mitt ketostillstånd. I vart fall har jag inte känt av något negativ p g a detta. Hur som helst har det varit medvetna val. Frukost och lunch har jag emellertid varit "duktig" och bara ätit mina soppor.

Nu väntar och längtar jag, precis som säkert ni, till våren. Min tulpanbukett får avsluta detta inlägg, med en påminnelse om att det alltid kommer en vår efter en lång, mörk och kall vinter.

Ha det bäst!
Ewa

Vilken dag!

Lördagen har varit en fantastisk dag. Ja, vissa tycker kanske att den varit ganska normal, men för mig var den fantastisk.

I går fick jag ett "påminnelse-mail" av min hälsokonsult på Xtravaganza Emelie. Det löd så här:

 

Så roligt att så många ville delta i vår utmaning! J

Det går alltså ut på att träna regelbundet, 2 ggr/veckan fram till den 15 februari.
I slutet kommer vi att ha en liten mingelkväll då vi delar ut intygen till alla som lyckats med utmaningen.  J

 

Hoppsan det tog! Jag hade nämligen helt glömt bort att jag anmält mig till utmaningen. Visst hade jag ambitionen att gå och träna ett par gånger i veckan, men som vanligt prioriterade jag jobbet framför mig själv. Men Emelies mail blev en väckarklocka för mig. Så sagt och gjort tog jag mig i kragen och efter frukosten åkte jag iväg och tränade.

Vi var faktiskt fyra stycken som var där och tränade på lördagförmiddagen. En timmes träning blev det och det kändes härligt. Avslutade med en dusch och en make-up. Sedan begav jag mig på shoppingtur.

Jag är med i Klubb Lindri, en damekipering med mycket bra kläder, bl a mitt favoritmärke Gerry Weber. Som klubbmedlem brukar man få en födelsedagspresent och eftersom jag fyllde år den 1 januari hade jag ett presentkort på 100 kr att spendera. Nu var det så lyckosamt att man dessutom hade rea med 60 % på det mesta. Så det blev en blus och en top/t-shirt.

Nästa stopp var Ikea, där jag köpte förvaringslådor och lite blommor.
Det blev förvaringslådorna Bladis som inköptes.

Sedan kom höjdpunkten (för mig som är lite datanörd) - Mediamarkt. Jag införskaffade en extern hårddisk som rymmer hela 1 TB, USB-minne på 16 GB, minneskort till min Surfplatta och sist men inte minst en ny LapTop.

Jag har ju haft problem med min gamla Mini-LapTop. Förmodligen har jag lyckats ta bort en fil som inte skulle tagits bort. Det har gjort datorn seg som sirap (emellanåt) och dessutom kan man inte ladda hem några program till den. Jag har stort behov av min dator i jobbet, eftersom jag ofta sitter och jobbar hemma (i soffan) på kvällarna. Så för att inte tappa tempo i jobbet var jag helt enkelt tvungen att skaffa en ny. Nu har jag ju möjlighet att formatera om den gamla och vips har jag kanske två fungerande datorer..

Min nya dator är denna:

Läs mer om den på: http://www.acercomputer.se/ac/sv/SE/content/model/NX.M09ED.031
Till skillnad från min Mini-LapTop har den både DVD-läsare och numeriskt tangentbord. Skärmen är  15,6" så den tar ju lite mer plats än en minidator. Jag har emellertid saknat både DVD-läsaren och det numeriska tangentbordet, så man får väl ta det onda med det goda.

Jag hade tänkt ägna mig åt lite arbete under lördagen, men när shoppingrundan var avslutad och jag var hemma igen var klockan fyra på eftermiddagen. Då satte jag - så klart - i gång att städa på vår bokhylla i köket (det var det jag skulle ha förvaringslådorna till) och sedan var det naturligtvis dator uppackning och installation. Och så gick den eftermiddagen och kvällen.

Jag blev emellertid riktigt nöjd med min nya dator och supersnabb är den också. Dessutom är den försedd med Windows 8.

I morgon ska jag gå och träna igen och sedan ska jag ägna dagen åt arbete hemma.

Ha det bäst!
Ewa

Oj - Över 8 000 visningar av bloggen

Nu har jag nått ytterligare en nivå på bloggen. Den har nu visats över 8 000 gånger. Det är roligt och jag ser att jag får fler och fler läsare.

Nu hoppas jag att mitt datastrul ska vara över och att jag kan börja fokusera på annat istället.

Fortfarande har jag inte riktigt kommit igång med den träning som jag skulle önska. Jag tränar emellertid på morgonen nu, med crosstrainer och sit-ups. Crosstrainern kör jag i ca 15 minuter och då är jag rejält svettig. Sedan blir det 50 "vanliga" sit-ups och 50 "sit-downs" där jag börjar i sittande ställning och går bakåt mot liggande. På det sättet tränar jag magmusklerna på olika sätt.

När jag födde min son hade jag fantastiska magmuskler. Så hårda att barnmorskan inte kunde känna mig på magen, för det var bara muskler. Sådana magmuskler skulle jag vilja ha igen. Jag är övertygad om att jag kan få det, med daglig träning.

Sedan ska jag naturligtvis komma igång med Xtravaganza träningen på gymmet också. Ofta är det jobbet som sätter hinder i vägen. I dag var det emellertid så att jag var så trött när klockan var 18 att jag helt enkelt inte orkade gå och träna. Därför valde jag istället att (för en gångs skull) gå hem "tidigt", dvs vid 18-tiden, och varva ner. Man måste också lyssna till kroppens signaler och idag kände jag mig riktigt sliten. En bidragande orsak var säkert att jag kört Malmö-Ystad ToR och i Ystad haft ett två timmar långt möte. Sedan bar det tillbaka till Malmö igen. Väglaget var inget sommarväglag precis och det gällde att vara skärpt vid körningen.

På "min" Xtravaganza anläggning har man startat grupper med cirkelträning i gymmet. I dag var det premiär och det var sex personer som var och tränade. De började kl 16.00 och det är tyvärr alldeles för tidigt för mig.

 

Sedan är det faktiskt så att ensam träning i gymmet passar mig perfekt. Jag gillar att träna själv att ta maskinerna i den ordning jag själv vill, att stå på crosstrainern och värma upp och samtidigt filosofera och rensa hjärnan, eller att avsluta med cykling eller en omgång på löparbandet.

 

Samtidigt som jag är en ensamvarg i dessa sammanhangen så kan jag också uppskatta att träna i grupp, t ex gympa, zumba eller något annat där man rör sig till musik.

 

 

 

Men det som jag faktiskt längtar mest efter just nu är att kunna komma igång med mina morgonpromenader igen. Det var så härligt att komma ut varje morgon. Jag vill emellertid att det ska vara barmark och hyfsad temperatur innan jag startar upp med detta. Det är så lätt att halka och skada sig och att ge sig ut i snö och is innebär också att man inte kan/vågar ta ut sig fullt ut.

 

Ha det bäst!

Ewa

Plötsligt händer det

Jag har ju ojat mig över mitt datorstrul, efter det att jag uppgraderade till Windows 8. Nu har jag tagit bort mängder av dokument från hårddisken och lagt dem på USB-minnen istället. Bl a rörde det sig om massor med bilder (som naturligtvis har tagit mycket plats). Plötsligt i denna process med att föra över filerna till USB-minnena så märkte jag att datorn vaknade till liv igen.

Dessutom har jag installerat ett program som hjälper till att reparera dll-filer. Vissa funktioner har jag fortfarande problem med, men datorns seghet har jag avhjälpt i alla fall. Härligt! För vad är väl värre än en dator som bara segar, inte reagerar och som tar "100 år" på sig innan det händer något.

Nu är datorn supersnabb (mycket snabbare än tidigare) och jag är nöjd och glad igen. Nu gäller det bara att hålla reda på alla USB-minnen där jag f n har mina dokument. Men det är ju ett litet problem i sammanhanget känner jag efter att ha kämpat och krigat med datorn sedan i fredags.

Nu kan jag fokusera på väsentligheter igen. P g a detta datorstrul avstod jag från att göra min morgonträning och jag hade tänkt gå på Xtravaganzas gym i kväll, men även det avstod jag för att jag ville hem och försöka fixa till datorn.

Egentligen är det helt otroligt att man är så teknikberoende, men nu lever vi ju på 2000-talet och det är bara att acceptera att detta är vår tid. Samtidigt är det underbart vad vi kan åstadkomma med tekniken och hur mycket hjälp vi har av tekniken. Dessutom älskar jag verkligen datorvärlden. Särskilt nu när den fungerar igen. Tack för det!

Ha det bäst!
Ewa

Datorstrul

Tyvärr fortsätter det irriterande och frustrerande datorstrulet. Försöker med olika varianter och lösningar, alla med lika dåligt resultat. Det är verkligen enerverande för mig som egentligen vägrar se problem som negativt, utan som möjlighet till utveckling och kreativitet. Har frågat min mer datorkunniga kollega om råd och tyvärr ser det ut som att jag måste formatera om datorn. Då måste jag dock spara alla mina dokument och bilder på något extern media och det är det jag håller på med nu, dvs att lägga över alla mina dokument och bilder på USB-minne (har ingen DVD-läsare i min mini laptop. Det finns ju en anledning till att den är - mini.

Men som sagt problem är till för att lösa och jag är övertygad om att jag är envisare än datorn. Så denna kamp ska jag vinna och kanske också ha lärt mig något nytt utifrån detta. Just nu känns det emellertid lite motigt för jag behöver ju såväl min dator, både privat och för att jobba under kvällarna och samtidigt hålla maken sällskap i soffan.

Helfarten går emellertid bra. I dag (måndag) har det varit en dag som varit helt "vit", förutom en liten ostskiva som jag åt när de andra mumsade på frallor. Varje månad har vi gemensam frukost med frallor ost och annat gott pålägg, och företaget bjuder på detta.

Måndagarna är den dag då vi har enhetsmöte och samlas alla. Då går vi igenom vad som ska hända under veckan, summerar den gångna veckan, informerar om viktiga saker och nyheter osv. Då faller det sig också naturligt att vi avslutar med en gemensam fikastund.

Ha det bäst!
Ewa

Helfart - dag 7

 Ja så har då första veckan av Helfarten gått. Jag ska medge att under helgen har lite  köttbitar hamnat i munnen då och då. Ja hamnat och hamnat, naturligtvis har jag själv valt att stoppa dit dem. Medvetna val alltså och medvetet risktagande. Risken är ju att man kommer ur ketostillståndet. Nu har jag emellertid mått bra och vikten har minskat, så jag tror inte att jag råkat ut för det. Nu är det emellertid ny arbetsvecka och i vardagen blir det lättare att inte bli frestad att smaka det "otillåtna".

Den kommande veckan ska jag "sköta mig", träna och hålla mig till mina VLCD-soppor och drycker.

Mitt stora problem just nu har inte ett dugg med vikten att göra, utan är att min laptop krånglar. Jag som alltid sitter med den och jobbar på kvällarna. Nu använder jag min surfplatta för att bl a skriva detta blogginlägg, men den kan naturligtvis inte ersätta en laptop. Därför blir det inga bilder till inlägget. Jag är glad att det fungerar att skriva.

Efter föregående stycke började även min surfplatta (inte en iPad och det märks) att krångla. Så jag fick sätta mig vid den stationära datorn, som tack och lov fungerar, och avsluta mitt blogginlägg.

Jag hoppas att jag hittar en lösning på mitt laptop problem, för detta är mycket irriterande och stör min annars så harmoniska och positiva rytm.

Ha det bäst!
Ewa

Helfart - dag 6

I dag var det readag med dottern. Sovmorgon (lite i alla fall) blev det. Frukost i lugn och ro och läsning av morgontidningen. Dusch och sedan bar det iväg på REA till Malmös nya shoppingcenter Emporia. Morfar skulle vara hemma och ta hand om barnbarnen. Liksom många andra karlar avskyr han att gå i affärer. Särskilt när det är rea. Så det är lugnare att åka på rea utan både man och barn.

Mor och dotter på väg till Emporia

Vi gav oss iväg strax efter halv elva och kom till Emporia vid 11-tiden. Då var det inte så mycket folk, men det skulle snart fyllas på märkte vi. Vi tillbringade sedan fyra timmar där och gick nog runt i hela anläggningen. Emporia är ett jättefint shoppingcenter, med många trevliga affärer.

Emporia är indelat i olika färgområden.
Här är den blå, med blå julgran och blå hiss.

Efter ett par timmar tog vi paus och lunchade. Carina åt sushi och jag hade en RTD med mig. Den och en flaska vatten blev min lunch. Mycket praktiskt att ha en RTD i väskan när man är ute på sådana här äventyr.

Det blev en del rea-fynd för oss båda, dock mest för mig för en gångs skull. Jag brukar ha svårt att hitta något på rea. Jag blev mycket nöjd med min inköp. Dock letade jag efter en snygg byxdress (byxor och kavaj) och det hittade jag inte tyvärr.

Morfar och barnbarnen hade plockat ner "juleljusen" utomhus och även klätt av granen och klippt ner den. Nu återstår att plocka ner alla tomtar m.m. och det får vi göra i morgon.

"Mannekänguppvisning" brukar det bli för maken efter en reatur och så blev det även i dag naturligtvis. Alla inköpen "godkändes" och gillades.

Sedan fick vi ytterligare en mysig och trevlig kväll tillsammans. I morgon bär det av hem till Halland igen för Carina och barnen.

Ha det bäst!
Ewa

Helfart - dag 5

Arbetsmässigt bjöd dagen på många glädjeämnen. Beröm från nöjda klienter, en dom från Förvaltningsdomstolen i Malmö som gick till vår fördel och som dessutom faktiskt var lite överraskande (i vissa typer av ärenden vet man aldrig hur domstolen resonerar), trevliga och glada arbetskamrater, trevliga externa kontakter, undersökningar som efter att ha varit i botten plötsligt vände och blev mycket positiva.

När man vill fokusera på sin viktnedgång och ta tag i den är naturligtvis det man har runt omkring sig oerhört viktigt för både resultatet och välbefinnandet. Därför är det viktigt att, om man har mycket negativ påverkan utifrån, man sköter sin Mentala träning. Motsatsvis är det viktigt, när man har mycket positivt om kring sig, att man bibehåller allt det positiva - med Mental träning. Att man också försöker "spara" de positiva känslorna - hur kände jag mig då när allt var så bra och positit? - för att kunna ta fram vid tillfällen när det kanske inte är lika uppåt.

Och så naturligtvis i det privata - glädjen av att träffa barnbarnen och dottern. Eftersom pappan i familjen skulle jobba under helgen, bestämde de sig för att ta tåget ner till Malmö och hälsa på mormor och morfar. Så därför, efter att ha hunnit med min sista deadline för dagen, körde jag till Hyllie stationen och hämtade dotter och barnbarn. De var uppspelta av tågresan och kvällen fortsatte på det sättet med mycket prat och livlig samvaro.

Viktor och Amanda väntar på tåget i Falkenberg

Vid 23-tiden var alla (utom jag som vanligt) i säng och sov gott. Jag kunde sitta en stund och filosofera och summera en bra dag. Vad gäller min Helfart är vikten på väg ner hela tiden, även om den häftiga minskningen som man upplever de första dagen nu har börjat mattas. Nu femte dagen på helfart har jag minskat 2,7 kg och har 7,5 kg kvar till min målvikt.

Jag har bestämt att jag ska gå på Helfart minst 5 veckor, men om målet inte riktigt är uppnått då kommer jag att fortsätta till jag i vart fall har nått mina 75 kg. Ett helt realistiskt och uppnåbart mål - vilket också är viktigt i sammanhanget att målet verkligen kan uppnås.

Ha det bäst!

Helfart - dag 4

Det är nästan så att jag skäms för att säga det - för jag vet att många har problem med helfarten, särskilt första veckan - men jag mår så oförskämt bra av att gå på Helfart.

Viktminskningen har bromsat upp, vilket naturligtvis beror på att man de första dagarna förlorar vätska inte fett. Det blev bara 2 hg viktminskning från i går. Totalt har jag gått ner 2,4 kg och har bara 7,8 kg kvar till målet. Mitt första delmål är att komma under 80 kg.

Morgonen började jag med crosstrainer och set-ups. Det känns så härlig att träna på morgonen. Många tycker att det låter jobbigt, men det är härligt att väcka upp endorfinerna (kroppens naturliga lyckohormon) redan på morgonen. Det sitter sedan in resten av dagen.

I dag var det mycket att göra på jobbet och försökte hinna med så många telefonsamtal som möjligt på förmiddagen och sedan skulle jag iväg till domstolen. Satt och förberedde målet så länge att jag hamnade i tidsnöd (dålig planering enligt kollegerna). Då tackade jag min lyckliga stjärna för att det finns färdigblandade drycker hos Xtravaganza,

 

I flygande fläng i bilen på väg in till centrum fick det bli en RTD Choklad. RTD står naturligtvis Ready To Drink. Snabbt, smidigt och lika näringsriktigt som Sopporna.

 

 



Förhandlingen gick mycket bra. Faktiskt över förväntan och klienten nästan grät av glädje över resultatet. Härlig känsla! Naturligtvis bidrar det till mitt välbefinnande. För att fira köpte jag en blåbärsvetekrans med till kollegorna. Jag vet ju att de uppskattar och tycker om det. Själv hade jag inga som helst problem att motstå kakan, som verkligen såg läcker ut. Har man bestämt sig så har man.

Varje gång jag känner mig sugen på något, så gäller det att stanna upp och tänka efter samt ställa mig frågan: - Är det verkligen värt det?
Naturligtvis blir svaret: - Nej det är det inte. Skärp dig nu och stå emot frestelsen!
Då brukar det inte vara några problem att stanna kvar på rätt kurs.

I morgon blir det en tur till Helsingborg där jag ska träffa en klient. Vi får väl se om det blir en soppa eller en RTD till lunch. På eftermiddagen blir det en del inlagor som ska skrivas till olika domstolar. Kom inte och säg att jag inte har något att göra!

Ha det bäst!
Ewa

Helfart - dag 3

Tredje dagen ska vara den värsta på helfart. Man är då på väg in i ketostillståndet och känner sig trött, frusen, på dåligt humör osv. Ja så beskriver många dag tre. För min del mår jag alldeles förträfflig i dag (min dag tre).

Tempot på jobbet har varit häftigt och jag har lyckats hålla kolla på alla mina uppgifter, få i väg det som skulle i väg, klara av de viktigast samtalen, lämna de meddelanen som skulle lämnas osv. Trots att det alltså var dag tre, så gick de utmärkt att "hålla alla bollarna i luften". Jag kände mig stark och effektiv.

Efter detta häftiga arbetstempo var det dags för Lifetimemöte på Xtravaganza i Limhamn. Vi var en grupp på åtta, varav tre av oss var den "gamla" Intensivgruppen. Det är kul att träffa "klasskamraterna" och se och höra deras resultat. Det blev mycket prat, erfarenhetsutbyte, kommentarer, skratt och fniss. Medan stackars Emelie ........

Emelie Rygaard, Hälsokonsult

..... försökte hålla "lektion" och förmedla till oss sina fantastiska kunskaper. Avslutningsvis blev det en skön avslappningsstund med Mental träning.

Efter mötet körde jag ett pass på gymet, köpte mig soppor för två veckor och en ny träningsväska och när jag åkte hem vid 20-tiden var jag mycket nöjd med hela min dag.

Min nya träningsväska. Snygg och praktisk

Härligt att vara igång igen, både med träningen och med att ta tag i vikten. Dessutom jätteroligt att träffa kompisarna och hälsokonsulterna på Xtravaganza igen.

Ha det bäst!
Ewa

Helfart - dag 2

Som vanligt belönas man direkt när man går på helfart. Resultat efter första dagen = 1,2 kg. Ja, ja jag vet att det är mest vätska man förlorar första dagarna, men man blir ändå glad när vågen rör sig nedåt.

Förra gången jag började med helfart var jag nog lite slö med träningen. Jag körde två olika omgångar med Helfart under 2012, först från januari-maj i 16 veckor. Då gick jag ner 24,8 kg. Nästa omgång körde jag under augusti och september i 6 veckor med 9,1 kg. Första omgången vad det som sagt sådär med träningen. Andra omgången, det var då som jag började med mina morgonpromenader.

Denna gången ska jag köra igång med träningen direkt. Nu när det är vinter, kallt, mörkt och ruggigt, är jag inte så sugen på att gå morgonpromenader (fast jag saknar dem och längtar verkligen efter att starta dem igen). I stället kör jag ett träningspass på crosstrainern och sit-ups på det. En effektiv träningsmetod, som faktiskt "tar" mer än promenaderna även om jag går snabbt.

Sagt och gjort. I dag på dag 2 körde jag igång med min crosstrainer. Det är lite tungt att komma igång på morgonen. Och så lätt att tänka:
- Ah jag väntar att börja tills i morgon.
eller
- I dag har jag så mycket att göra på jobbet, så jag hinner inte!
Men det gäller att välja, att bestämma sig, att inte svikta. Där hjälper det med den Mentala träningen. Naturligtvis kommer jag att köra med den också.

Det är ju faktiskt så att man blir mer effektiv om man tränar och håller sig i form och den tid träningen tar vinner man på ökad effektivitet och ett bättre mående.

Ha det bäst!
Ewa

Helfart - igen

Nytt år och nya tag.
Efter alla strävanden och "försakelser" gäller det att inte tappa kontrollen - igen.
Jag har ju lova mig själv, och er, att denna gång ska jag fixa att hålla min idealvikt. Så därför har jag nu startat en Helfartsperiod igen. Att gå ner i vikt med sopporna passar mig utmärkt, inte minst för att det ger ett snabbt resultat. Dessutom är det synnerligen bekvämt och man behöver inte tänka så mycket på vad man ska äta.

Idealvikt  förresten. Förra gången jag bestämde mig för viktminskningen (när jag startade på 101,8 kg) hade jag som mål att gå ner till 70 kg. Jag gick ner till 75,3 kg, dvs totalt 26,5 kg. Min ambition var att gå ner ytterligare, men det blev inte så. Egentligen är det faktiskt så att det känns som att 75 kg är min idelavikt. Jag mår som bäst när jag ligger runt 75 kg och mindre än så tror jag inte klär mig. Så därför är nu mitt mål att nå (och behålla) en vikt på 75 kg.

Min målformulering: Den 11 februari 2013 väger jag 75 kg!

Eftersom jag idag väger 85,2 kg innebär det att jag nu kommer att köra på Helfart i 5 veckor - eller tills jag nått min idealvikt. Förra Helfartsperioden gick jag ner 10,2 kg på 5 veckor. Exakt vad jag behöver gå ner för att nå mitt mål.

På tal om att äta sunt förresten. Jag prenumererar på tidningen GI & Hälsa. Det är en tidning som ges ut av Expressen. Jag gillar tidningen, men ibland blir man förvånad. Ett av reportagen har rubriken "Nya nyttiga pastan" - Vi testar 10 pastasorter.

Då förväntar man sig naturligtvis att det ska handla om jämförelse mellan olika pastasorter. Därför blir man förvånad när de 10 sorterna är följande:

1. Bandpasta med ägg, Tagliatelie all'Uovo Barilla
2. Hyvlad zuccini
3. Svarvade morötter
4. Vit fiberpasta, Radiaori fibra bianca, Zeta
5. Fullkornspasta, Spaghettini fullkorn, Kungsörnen
6. Dinkelpasta, Cappelli fullkornsdinkel, Kungsörnen
7. Hemgjord pasta, gjord på ägg, färskost och fiberhusk
8. Shiratakinudlar, Miracle noodle & LCHF-butikens märke
9. Svarvad rödbeta
10. Spaghetti nr 5, Casa di Luca, Zeta

Av de 10 "pastasorterna" är alltså fem inte pasta överhuvudtaget. Låt vara att det är ett alternativ till pasta, men det är ju en helt annan sak.
Den "pasta" som får bäst betyg - 5 getingar - (ur GI-synpunkt) är Nr 2, den hyvlade zuccinin. Därefter kommer Nr 3, svarvade morötter och - inte helt otippat - Nr 9, svarvad rödbeta.
Av pastasorterna får sedan Nr 7, Hemgjord pasta (4 getingar) och Nr 8, Shiratakinudlar (3 getingar)bäst betyg.

Den hemgjorda pastan är alltså gjord på ägg, färskost och fiberhusk. Här delar jag med mig av receptet som finns i GI & Hälsa:

Ingredienser:
4 ägg
125 g Philadelphiaost (eller annan färskost)
½ dl fiberhusk
1 krm salt

1. Sätt ugnen på 150 grader. Vispa äggen pösigt. Blanda i färskost, fiberhusk och salt. Vispa till en slät smet. Låt stå ett par minuter och vispa sedan en gång till.
2. Bred ut smeten på ett bakplåtspapper och lägg över ett inoljat bakplåtspapper. Kavla försiktigt ut smeten så att den blir så tunn som möjligt. Om du får ut smeten på hela ytan är det lagom tjockt.
3. Grädda med papperet på i mitten av ugnen cirka 10 minuter. Dra av det översta papperet och skär sedan "pastan" i strimlor.

Det som emellertid förvånade mig mest - bortsett från att pasta inte är pasta - är bedömningen av Shiratakinudlar. De kallas också mirakelpasta. Det är gjort på konjakrot (vad nu det kan vara), som är fritt från kolhydrater och nästan inte innehåller några kalorier och inte heller mycket fibrer.
I bedömningen anses de vara ett "bra alternativ för den som vill äta minimalt med kolhydrater". Det som emellertid är negativt (enligt testaren Klara Desser) är: "De inte innehåller någon näring, utan det blir mer som utfyllnad i grytor, wok eller som substitut för vanlig pasta när man gör en pastarätt".

Jag förstår inte varför man ska stoppa i sig något som inte innehåller några näringsämnen överhuvudtaget, bara för att fylla ut. Jag kan inte heller förstå hur en sådan produkt kan anses som ett bra alternativ. Men vill man äta sig mätt (bukfylla) så kan man naturligtvis stoppa i sig hur mycket som helst av detta (inga kolhydrater och nästan inga kalorier). Frågan är bara hur länge man håller sig mätt på det.

Nog om detta för i dag. Eftersom jag nu har startat en sund och hälsosam period, så ska jag också försöka lägga mig i tid och få en god sömn.

Ha det bäst!
Ewa

Malmö Opera

I dag gjorde Sven och jag något som vi inte gjort på väldigt länge. Vi var på teater, och föreställningen vi såg var Evita. Biljetterna var beställda för ett par månader sedan och då var det väldigt lite platser kvar. Dessutom var det, om man skulle ha platser bredvid varandra, bara platser där det ingick två rätters middag. Så det fick bli så.

Vi tog oss snabbt och smidigt med buss 6 från Strandhem till Hyllie och därifrån med tåg till Triangeln.

Efter fem minuters promenad var vi på Malmö Opera.

Eftersom vi skulle äta innan föreställningen skulle vi vara där ca 1 ½ timme innan. Vi blev väl mottagna och välkomnade. Middagen serverades på 2:a våningen. Vi hade ingen aning om vad det skulle bjudas på, fast man hade ju kunnat se det på Malmö Operas hemsida. I menyn ingick vars ett glas vin. Vi föredrog emellertid att ta ett glas vitt till förrätten och ett glas rött till varmrätten. Så har såg menyn ut:

Maten smakade utmärkt och vinerna också. Vi kom i samspråk med ett par som satt vid samma bord som vi. Hon var från Califonien och han var svensk. De hade bott i Califonien i 12 år och flyttat till Sverige för två år sedan. Trevligt sällskap, som gjorde att tiden gick snabbt.

Vi hade gott om tid att äta, men snart var det dags att hitta platserna (rad 16 på sidoparkett). Hyfsat bra platser. Och så började föreställningen. Charlotte Perrelli var mycket bra som Evita. Även övriga medverkande samt kör och dansare var mycket duktiga. Det var en trevlig upplevelse.

Absolut att vi ska göra om detta igen. Det är allt för sällan som vi unnar oss att gå ut tillsammans. Jag tycker att det får bli en ändring på detta. Ja om sanningen ska fram har jag redan bokat biljetter till ytterligare en teaterföreställning, nämligen Sommarnattens leende, även den en musikal precis som Evita. Sommarnattens leende ska vi se den 16 februari.

Det är härligt att unna sig lite lyx då och då mitt i vardagen.

Ha det bäst!
Ewa

Att börja ett nytt år

Att börja ett nytt år är som att slå upp en ny, helt oläst bok. Det är spännande, kittlande, man vet knapp inte något om början och definitivt inte något om slutet.

När jag gick i skolan älskade jag svenskan. Vi fick varje läsår en ny "läsebok", dvs en litteraturbok. Jag älskade att lukta på den, känna på den, öppna den försiktigt, bläddra bland sidorna. Samma känsla får jag alltid när jag får en ny bok i handen, oavsett om det är skönlitteratur eller en ny lagbok.

Samma känsla är det när ett nytt år börja. Att bläddra i en ny, oklottrad, almanacka.

Där inget är infört eller planerat. Så börjar man planera, fylla i, markera helger för ditten och datten, födelsedagar osv. Då är den där första känslan av oskuldsfullhet, orördhet, ett blankt blad, över och plötsligt är almanackan full av "måsten" och inplanerade aktiviteter. Att hålla kvar den där känslan av orördhet är härlig. Samtidigt älskar jag att planera och drömma framåt. En kluven känsla med andra ord.

Första dagen på året är min födelsedag. Det har det faktiskt varit i hela mitt liv. I 59 år faktiskt! Så där ja, nu fick ni veta min ålder också (om ni inte redan visste). 59 år, det låter gammalt men jag känner mig inte ett dugg gammal. Jag är mitt uppe i livet, med familj, barnbarn, jobbet, karriären, att resa och njuta av livet m.m. Jag känner mig inte ett dugg äldre i dag än jag kände mig när jag var 40. Då hade vi barn som var tonåringar och fortfarande bodde hemma. Vi bodde på landet och logistiken skulle fungera med skola, fritidsaktiviteter, jobb, vänner osv. I dag klarar barnen sig själv och har egna barn. Vi har bara varandra, bor i en storstad, och när man tänker efter kör vi livet i en långsammare takt (även om det inte känns så alltid). Så även om livet är hektiskt emellanåt är logistiken annorlunda och därför kan jag sanningenligt säga att jag inte känner mig äldre idag än när jag var 40.

I dag har det varit min 59:e födelsedag. Många vänner har sänt gratulationer på facebook. Barnen har gratulerat. Dottern från Australien har ring och min syster har ringt. I natt innan midnatt ringde min favoritkusin.

Vi brukar som sagt vara på Madeira under nyår. Då sitter vi på uteplatsen och äter frukost (champangefrukost). Det blev - nästan - likadant i år. Maken fixade champangefrukost till mig.

 

Den består (som stomme) av ägg och bacon och mängder av grönsaker och exotiska frukter. Tallrikens innehåll var lika läcker som vanligt.

"Champangen", dvs "bubblet" till  var också precis så gott som det brukar.

 

 och så skålade vi - som  vanligt - för mig och min födelsedag.

Resten av min födelsedag förflöt i ett lugn tempo. Jag hade jobb med mig hem, men lyckades hålla mig ifrån det. Jag lät det bli en dag bara för mig.

På kvällen åt vi faktiskt de goda resterna efter gårdagens oxfilé och som dessert blev det glass och fruktsallad.

 



Hela dagen blev jag uppassad och ompysslad av maken. En riktigt härlig födelsedag, trots det gråa, regniga och tråkiga vädret.

 

Nu går vi med tillförsikt in i år 2013.

 

Ha det bäst!

Ewa