Att sträva mot målet - och må bra på vägen

Jag vet inte riktigt vad det är, men något har hänt med min inställning till viktminskning och träning.

Som ni vet har jag gått ner i vikt många gånger (och upp igen efter ett eller två år). Varje gång har jag sagt - Aldrig mer ska jag bli överviktig. Aldrig mer ska jag behöva banta. Men trots alla dessa föresatser har jag plötslig varit där igen.

 
Men den gången känns det faktiskt annorlunda. Det känns annorlunda på ett nytt sätt. Det känns nytt på ett annorlunda sätt. Vad är det som inte är som tidigare?

För det första har jag börjat i en ny ände. Jag startade med att börja träna med PT (Personlig tränare) i september i fjol.
 
Visst satte jag som mål att gå ner i vikt, men det var träningen som jag satte i fokus - inte viktminskningen. Det hände inte heller mycket med min vikt. Jag gick inte ner, men inte upp heller. Jo i början tappade jag ca 5 kg, men sedan stannade jag där.

Träningen har emellertid fortsatt och jag har tränat med min PT ca två gånger i veckan. Nej, det är inte billigt, men jag skulle nog säga att det är värt varje krona. För så här bra som jag mår nu har jag inte mått på flera år. Jag har ju varit "tvungen" att gå på träningen när min PT väntat. Inga ursäkter.

Nu har jag nått dit att jag längtar efter mina träningspass med PT Emelie. Det är inte längre ett tvång. Om jag har varit trött efter jobbet, så har jag fått ny energi efter ett träningspass. Och som hon pressar och hetsar mig. Envis som jag är så ger jag mig inte utan satsar 100 %.




När det gäller viktminskningen har jag väl under hösten och vintern lura både min PT och mig själv. I veckorna har jag ätit sunt och skött mig, och gått ner i vikt. På helgerna har jag unnat mig både mat och dryck (t ex vin), gått upp i vikt och varit tillbaka på "Ruta 1" på måndagen. - Stört löjligt, som Baloo i Djungelboken sade.

Vem lurade jag? Bara mig själv!
Vem drabbades? Bara jag själv!



Så nu har jag bestämt mig. Till dess att jag nått mitt viktmål, oavsett när det sker, ska jag se till att avstå det som gör att jag går upp i vikt under helgerna. Dvs den mindre hälsosamma maten och vinet.

- Men man måste ju leva också!, säger ni kanske. Ja visst men just nu, när jag snart avstått alkoholen i tre veckor och tränar minst 5 dagar i veckan, så mår jag så himla bra.



Jag har hittat min grej på SHE Gym, Limhamn, där jag också har min PT.

Nu har jag t o m gått steget vidare och börjat med gruppträning, någonting som jag inte varit så förtjust i innan. Trodde jag.
Jag har t o m börjat jogga på morgonen, istället för att bara promenera. Jag som avskydde att springa. Trodde jag.

Så som det känns du kommer detta att bli bestående och jag kommer definitivt fortsätta med min PT-träning som är en fantastisk inspiration.


 Och jag mår så himla bra!