Trots att jag inte bloggat på en månad så kan jag konstatera att min blogg har visats över 400 gånger den senaste månaden. Jätteroligt så klart. Men så mycket roligare det hade varit om ni lämnat lite fler kommentarer till det jag skriver. Det är ju så klart alltid kul att få lite respons på sina tankar och få lite debatt. Om man aldrig får någon feed-back så tappar man till slut stinget och inspirationen.
Jag föreläser ganska mycket som ni säkert vet. Oftast är det inför olika kategorier om hälso- och sjukvårdspersonal och t ex om hälso- och sjukvårdsjuridik, offentlighet och sekretess. De som är roligast att föreläsa för är de som kommer med mycket frågor och synpunkter. De som utmanar. Det blir en dialog, istället för en monolog.
Att stå en hel dag och lyssna till sin egen röst och framför sig ha uttryckslösa ansikten och stumma läppar är så fruktansvärt tråkigt. Man vet inte om det man säger förstås, fastnar, väcker intresse osv. Ibland lämnar jag utvärderingar på mina föreläsningar och ofta får jag höga betyg, men det är inte alltid jag själv fått känslan att det jag sagt upplevs som bra. Det handlar, tror jag, om att vi svenskar många gånger ska vara så himla väluppfostrade och också att vi är blyga och osäkra.
Inte sällan kommer folk fram i pauserna och ställer frågor. Varför ställs inte de frågorna inför hela publiken? De är ofta allmänt hållna och skulle mycket väl kunna ställas offentligt. Men då är man kanske rädd att betraktas som dum eller okunnig, och så kan man ju inte lämna ut sig själv.
Förlåt om jag är ironisk, men alla vet att just så är det.
På samma sätt är det med bloggandet. Man är säkert rädd för att lämna ut sig. Ställa en "dum" fråga (det finns inga dumma frågor, bara dumma svar). Sticka ut och utmärka sig.
Min önskan till er som läser min blogg: Kom med kommentarer. Jag vet ju faktiskt inte ens vem ni är, ni som läser bloggen och som ser till att den visas 400 gånger på en månad då jag inte ens kommit med ett nytt inlägg. Så kom igen nu och lämna lite kommentarer, positiva eller negativa spelar ingen roll.
Ha det bäst!
Ewa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar