Vad är meningen med livet?

En djup och filosofisk fråga, kan tyckas. En fråga som är omöjlig att svara på, eller lätt! Hur som helst blev frågan ställd i bilen från min och kollegans Dance Jam-träning. Helt osökt kom vi att börja prata om tro (och vetande), om spådamer (medier), om religioner och religioners betydelse och om vår egen livsfilosofi.



Jag fortsatte att fundera på temat, när jag släppt av Canela. Mina uttalade ord om vad jag ser som meningen med mitt liv hängde kvar och jag fortsatt formulera för mig själv det vi påbörjat;

• Jag är inte på något sätt religiös
• Jag tror inte på någon gud eller något andeväsen.
• Jag tror inte på några övernaturliga fenomen.
• Att det skulle finnas människor som kan se in i framtiden och "spå" om vad som ska hända dig och mig är inte något som jag tror på.
• Jag anser att många "troende" och "religiösa" gömmer sig bakom sin religion för att rättfärdiga att sätta sig till doms över andra och att själv framstå som bättre människor än de ogudaktiga. Tyvärr har jag upplevt många sådan människor under mitt liv. Tack och lov finns det också undantag från den regeln.
• Jag tror inte på ödet.
• Jag tror inte att saker och ting är förutbestämda och att vi inte kan påverka skeendet.
• Jag tror inte på något liv före eller efter detta, utan jag tror att vi har en chans att leva och det är den chansen vi har nu. Därför ska vi också ta den chansen och göra det bästa av det liv vi lever nu. Vi får inte en chans till!

Vad tycker jag då är meningen med mitt liv?

• Vi har ett liv, en chans och det är det livet och den chansen vi ska ta här och nu.
• Jag tror på mig själv och min egen förmåga.
• Genom min egen förmåga kan jag påverka hur mitt liv blir.
• Man kan inte förändra andra, men man kan förändra sig själv och man kan vara en god förebild och på det viset indirekt påverka andra.
• Meningen med mitt liv är att leva det så bra jag kan, genom ärlighet mot mig själv och andra.
• Jag vill leva mitt liv så att både jag själv och andra i min omgivning mår bra och har det bra.
• Vi har en skyldighet mot oss själv, och mot livet, att leva så sunt och bra som möjligt. Vi ska vårda den kropp vi har fått.
• Vi har som människor rättigheter och skyldigheter, t ex våra nedtecknade mänskliga rättigheter, som gäller för alla oavsett ras, religion, hudfärg, politisk åsikt eller nationalitet osv.
• Vi har en skyldighet mot oss själv och andra att värna om de mänskliga rättigheterna.
• Jag vill göra gott för mina medmänniskor.
• Jag vill påverka och göra avtryck.
• Jag vill göra skillnad för människor. Skillnad på ett positivt sätt.
• Jag tycker att det är en skyldighet att värna om den lilla, svaga, oskyldiga människan och att försvara honom/henne mot dem som kanske inte ser mänskliga rättigheter för alla som en självklarhet.
• Jag vill bekämpa maktmissbruk och maktfullkomlighet.
• Jag anser att man ska försöka se allt så positivt som möjligt - Det finns inga problem, bara lösningar på problem

Jag har jobbat i hela mitt yrkesverksamma liv med yrken som haft betydelse för och påverkat människor. Jag har jobbat med människor, för människor. Ibland har dessa människor varit tacksamma, ibland arga, ibland besvikna, men jag har alltid gjort det jag trott och känt var rätt för dem. Att resultatet inte alltid blir som man hoppas, tillhör livet. Det kallas livserfarenhet.

Jag har jobbat som polis, på tingsrätt, på Invandrarverket, på Socialstyrelsen och nu - de senaste sju åren - som juridiskt ombud/advokat för människor som ofta på något sätt hamnat i en kris eller en tvist eller på annat sätt upplever sig ha blivit orättvist och illa behandlade. Det är ofta människor som känner att de står helt ensamma i sin krissituation. Människor som känner att de kämpar Davids kamp mot Goliat.

 

 

Jag älskar verkligen mitt jobb, jag - förstå mig rätt - älskar min klienter, jag känner att jag för många betyder väldigt mycket och att jag verkligen gör skillnad för dem. Att det arbete jag lägger ner gör avtryck och har betydelse för andra. 

 

Jag har aldrig en sekund ångrat det vägval jag gjort, även om det ibland har varit kärvt både ekonomiskt och på det personliga och sociala planet. Även om jag många gånger har fått ha svåra samtal och att ta konsekvenserna av mina beslut.

Men varje sekund, varje andetag, älskar jag mitt arbete!

 

Jag hoppas att jag kan vara yrkesverksam ytterligare många år, inte minst att jag kan bibehålla ett klart sinne och intellekt, och fortsätta mitt arbete och min strävan för min byrå, nämligen att vi inte bara ska vara en humanjuridisk byrå, utan också en humanistisk byrå, där de mänskliga rättigheterna och människokärleken ska ha en central och avgörande plats. Jag har också en förhoppning om att den dag jag själv slutar vara yrkesverksam, min tanke och filosofi kring hur man ska bedriva en advokatverksamhet ska leva vidare och förvaltas av mina efterföljare.

 

Ha det bäst!
Ewa