Inte för att vara gnällig - men

Det känns fruktansvärt ensamt utan mannen hemma.Var och hälsade på honom i dag och det var både bättre och sämre. Jag tyckte foten var mycket rödare i dag, men han hade inte så ont och kunde vara upp och gå lite.

Helt plötsligt får det där med att räkna dagarna till semestern en helt annan innebörd. Nu räknar jag så att det är tillräckligt många dagar kvar, så att han ska kunna tillfriskna. Med tanke på hur foten såg ut i dag, och att det bara är fyra dagar kvar tills vi ska resa, så ser det inte så hoppfullt ut.

Men som man säger i Triss-reklamen: Plötsligt händer det!

Och som jag brukar säga: Man ska tänka positivt. Det finns inga problem, bara lösningar!

Fast när jag säger det där då är det ofta jag som har lösningen. Nu har jag inte koll på läget. Problemlösningen ligger i andras händer, och det känns inte alls bra. Jag, med mitt kontrollbehov, vill ha full koll på läget.

Dagen för övrigt ägnade jag åt att gå till kontoret och jobba (med mannen på sjukhuset, kunde jag göra det utan dåligt samvete). Det blev en VLCD-soppa till lunch och en Bar till mellanmål. Till kvällmat åt jag ungsbakad lax, kokt färsk sparris och sallad. Tog faktiskt också ett glas vitt vin till det.

I Skåne var det ett underbart väder i dag och jag jobbade fram till kl 14 och sedan blev det besök på sjukhuset och när jag kom hem kopplade jag av en timme i solen i solstolen. Härligt. Sedan ägnade jag mig lite åt trädgårdsarbete.

Nu ska jag gå och lägga mig för i morgon blir det att jobba igen. Om vi nu kommer iväg på semestern, så gäller det att ha jobbat undan.

Ha det bäst!
Ewa