Att byta tandläkare

Det är två saker/personer här i livet som jag tycker är extra viktiga. Min tandläkare och min hårfrisör.
Frisören har jag haft sedan cirka 10 år tillbaka. Tandläkaren däremot har jag haft sedan över 35 år tillbaka. När jag träffade min blivande man, blev jag också introducerad för hans tandläkare (som också var en kompis). Sedan dess har han varit min tandläkare och det har känts tryckt. För är det något jag inte gillar så är det att gå till tandläkaren.

Som barn var jag skräckslagen och mådde fysiskt illa när jag skulle gå till tandläkaren. Mor fick följa med mig tills jag var en bit upp i tonåren. Min tandläkarskräck föddes hos Folktandvården i Eslöv och en "galen" tandläkare där. Inte blev det bättre när jag sedan kom till Malmö och Folktandvården vid Södervärn. Där fanns en kvinnlig, fruktansvärt hårdhänt, helt i avsaknad av empati och känslighet, tandläkare.

 

När skolan var slut och man inte längre hade gratistandvård drog jag mig i flera år för att gå till tandläkaren. Jag lyckades hitta en tandläkare (det var inte många som tog nya patienter då, så det var inte så lätt) som tog emot mig. Jag begrep väl inte om han var bra eller dålig. Det visade sig emellertid att han var urdålig. När jag kom till tandläkare Ebbe Andersson som 23-åring hade jag begynnande tandlossning. Min tandläkare hade aldrig tagit bort någon tandsten på mig. Nu fick jag i början gå var 3:e månad för att sanera tandstatusen.

Så jag har alltså haft en och samma tandläkare i ca 35 år, men nu har jag tvingats se sanningen i vitögat. Ebbe har beslutat att avsluta sitt yrkesverksamma liv, trots att han "bara" är 73 år. Hans praktik har tagits över av en ung kvinnlig tandläkare. Nej - tänkte jag - inte en kvinnlig tandläkare. Det har jag dålig erfarenhet av. Jag har träffat tandläkaren Caroline Linné Erixson tidigare, men då bara i en undersökningssituation.

Nu var det allvar. I söndags bet jag av en kindtand. En stor bit tand!

Jag var beredd på det värsta när jag satte mig i behandlingsstolen. Men lätt som en plätt lagade Caroline tanden och efter 30 minuter kunde jag med lätta steg trippa ut från hennes praktik med en hel och fin tand. Inte gjorde det ont alls heller. Mycket lätt på handen är hon.

Nu känns det som att jag kan se med tillförsikt fram emot att fortsätta på samma praktik, men med annan tandläkare. Det känns bra för en "gammal" tandrädd patient.

Ha det bäst!
Ewa