Att blogga

För ett år sedan skulle jag inte kunna tänka mig att blogga. Att lämna ut mig själv. Att offentliggöra mina åsikter (med risk att få en käftsmäll av någon som inte tänker och tycker som jag).

I februari i år började jag blogga för Xtravaganza.

Som bloggare för Xtravaganza var jag (och mina bloggkompisar) begränsade i vissa hänseenden. Vi bloggade ju för Xtravaganza och skulle följa deras policy, bl a genom att inte göra reklam för konkurrenterna.

http://www.xtravaganzablogg.se/ewa/2012/02/16/varfor-vill-jag-blogga/

Som Xtravaganzabloggare förband man sig att blogga varje dag, och det gjorde jag också fram till sommaren, då det skulle bli uppehåll. Vi hade också blivit förvarnade om att bloggen skulle läggas ner. Något som jag personligen tyckte var mycket tråkigt.

Men jag hade ju fått blodad tand och därför startade jag den här bloggen. Här kan jag blogga om vad jag vill, behöver inte begränsa mig.

Naturligtvis funderar jag över och överväger vad jag ska blogga om, men motståndet mot bloggandet som jag kände tidigare har försvunnit. Nu är det närmast ett behov att blogga varje dag. Om jag av någon anledning inte skulle hinna med att skriva ett inlägg så känns det som att något saknas, som att någon inte har blivit fulländat.

Det som är tråkigt att det är så få som kommenterar mina inlägg. Det som är roligt är att statistiken visar att många läser min blogg. Sedan jag började i somras har bloggen visats över 6 800 gånger.

 

Månadsstatistik för bloggen

 

Veckostatistik för bloggen

 

Läsarna kommer också i stort sett från hela världen och det är jätteroligt. Kan man säga att det är en internationell blogg?

Så här är bloggen läst över världen!

Land	Sidvyer
Sverige	5211
USA	737
Ryssland	269
Norge	233
Australien	167
Storbritannien	51
Tyskland	45
Polen	19
Finland	17
Spanien	8

Så med detta resultat och så länge man vill läsa min blogg, så kommer jag att fortsätta med mitt bloggande. Men SNÄLLA ni, någon gång kan ni väl lämna en kommentar. De kommentarer jag hittills fått kan räknas på ena handens fingrar.

Ha det bäst!
Ewa