Jag kan ha hur goda föresatser som helst, men när det kommer till kritan och det behövs för klientarbetet så låter jag mina egna personliga behov stå tillbaka. I dag blev det så.
Dagen startade bra. Jag tog min morgonpromenad, drack min chockladshake, kom till jobbet och pratade med en anställd som är sjukskriven. Morgonen fortsatte med fokuserat arbete och sedan var det dags att åka på en förhandling.
Tillbaka till kontoret igen, tidigare än beräknat, och jag fick tid till ytterligare arbete som jag inte hade räknat med att hinna.
På eftermiddagen ett besök (en bouppteckning med tre dödsbodelägare som inte var riktigt överens). Men jag djupandades några gånger innan mötet och det gick mycket bra. Jag kände mig verkligen nöjd över att de tre skiljdes, kanske inte som vänner, men ganska överens och de stod till och med och samspråkade utanför.
Så var allt gott och väl, sedan började de där sakerna som "munken" säger att man ska akta sig för, pocka på uppmärksamheten. Saker man gör och som egentligen tar allt för mycket tid av annat som är viktigare. Efteråt vet man knapp vad man gjort och varför, och tiden rinner iväg.
Varför händer detta? Jo - jag vet. Man tappar fokus och man släpper på självdisciplinen. Hur det nu var så hade jag två saker kvar att göra innan jag skulle gå hem. Två telefonsamtal som skulle ringas. Jag började med nummer ett. Det resulterade i min spräckta planering!
Jag hade lite dåligt samvete för klientens skulle, men han var - som vanligt - snäll och trevlig, men bad mig att "snälla" göra det där jag hade lovat. Så jag lovade att skriva de två breven och skicka innan jag gick hem. Efter samtalet samlade jag mitt fokus på uppgiften och skrivandet gick som en dans. Kopior mailades till klienten, som blev mycket nöjd.
Men ... Nu hade tiden gått. Samtal nummer två hann jag inte med. Jag skulle gått kl 18 och gått och tränat. Klockan blev istället 19.15 och jag begav mig hem istället (för att inte resten av kvällens planering skulle spricka).
Kan man tolka detta som "munkens" uttryck för att man ska tjäna andra människor utan själviska motiv? Jag kanske är det just så. Jag går förvisso mot min egen planering och låter andra "stjäla" min tid, men samtidigt säger "munken": Det ädlast du kan göra är att ge till andra!
Och så ger det så mycket tillbaka, när klienterna uttrycker tacksamhet över det man gör. När man känner att tacksamheten verkligen är äkta och ärligt menad. Då känns det ändå som att det var värt att ge en del av sin egen tid.
Nu fick jag också ett SMS med meddelande om att mina beställda Robin Sharma böcker har kommit. Som jag längtar efter att få börja läsa dem alla och att kunna "klottra" i mina böcker. För Robin Sharmas författarskap är inte som andras. Hans böcker är som gjorda för att skriva noteringar och egna tankar i!
Ha det bäst!
Ewa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar